Till lärarnas försvar

Skolverket: Fortsatt stora behov av fler lärare | SVT Nyheter

Lisa Heino som är utredare på Lärarförbundet sa en bra sak för en massa år sedan som jag ofta tänker på och ofta säger själv numera, nämligen ”jag är lärare i toppen”
Även om jag inte undervisar just nu så är jag lärare i själ och hjärta. Jag är precis som Lisa lärare i toppen. När jag skriver lärare i det här inlägget inkluderar det även skolbibliotekarierna.

Jag har privilegiet att få arbeta i Hammarkullen som är ett särskilt utsatt område, men det är också ett av Sveriges särskilt roliga områden att arbeta i. På den skola jag arbetat flest år, Hammarkullsskolan (F-3) går 220 stycken nyfikna, vetgiriga, glada och kunskapstörstande barn. Jag är morgonpigg och är ofta på skolan vid 06.30. Klockan 8.10 hör jag en arme av barnfötter som springer upp för trappen på väg till klassrummet. Jag startar ofta arbetsdagen med några hundra kramar, jag checkar av hur några av de elever som jag vet behöver mycket stöd mår. Jag brukar fråga om de sovit gott och ätit frukost. Har de inte ätit så vet vi att vi måste se till att de får något i magen innan de börjar första lektionen. En bil kan inte köra utan laddning eller bensin. Barn fungerar på samma sätt, om magen kurrar kommer de få svårt att koncentrera sig på lektionerna. När jag går i korridoren medan det pågår lektioner är det knäpptyst i skolan. Man kan höra en knappnål falla. Alla elever på Hammarkullsskolan arbetar hårt. Eleverna kämpar med sin läsning, att lära sig ljuda, forma bokstäver och siffror. De kämpar med att lära sig ordklasser, talraden, antalsuppfattning. De lyssnar på högläsning, har boksamtal med vår bibliotekarie, de lär sig att orientera på idrotten och på rasterna har lärarna i fritidshem ett smörgåsbord av lekar och roliga aktiviteter som eleverna kan välja på.

När det är dags för rast hör jag en armé av barnfötter igen, den här gånger ner för trapporna och ut på skolgården. Några elever spelar fia med knuff som är målad på asfalten. Några spelar fotboll, andra basket. Några elever spelar tre i rad, andra topsboll, några gungar och några sitter vid ett bord och ritar. Några elever går runt på skolgården och pratar. Varje gång jag är ute på rast med eleverna kommer några fram för att berätta något nytt de lärt sig eller något de upptäckt.

Hammarkullsskolan är en fantastisk skola på så många sätt. Vi har underbara elever som älskar sin skola och sina lärare/pedagoger.
För varje år som går är det fler föräldrar som engagerar sig i skolan och sina barns utbildning och jag har förmånen att arbetsleda ett team av oerhört kompetenta och engagerade klasslärare, elevhälsopersonal, elevassistenter, lärare i fritidshem och expeditionspersonal. Vi har precis som alla andra skolor i Sverige en handfull elever som utmanar oss till höger och vänster, elever som vi inte riktigt vet hur vi ska hjälpa på bästa sätt. Vi har elever som vi behöver arbeta extra mycket med beteendenormer med. Vi har problem med konflikter mellan elever på raster och fritidshem. Om man stoppar in 220 barn i samma hus kommer det uppstå konflikter ibland. Barn bråkar. Det är en del av deras utveckling i konflikthantering utan att ta till våld. Vi lyckas bra med de flesta och mindre bra med ett fåtal. Det som gör Hammarkullsskolan till en väldigt rolig skola att arbeta på är att vi lyckas hyfsat bra trots oerhört svåra förutsättningar. I det här inlägget ska jag beskriva hur vi lyckats vända skolans resultat och hur vi har gjort för att skapa en trygg och lugn skola där det finns arbetsro i alla klassrum.

Släpp lärarna fria
Läraryrket är ett yrke med en unik särart. Det går inte att säga vad som är den bästa undervsiningen eftersom – det beror på. Det beror på vilken klass läraren undervisar. Det beror på vilka verktyg läraren har i form av läromedel och hur lärarens stil och ledarskap i klassrummet är. Men, ett stort men. Vi vet några saker om vad som måste finnas med i undervisningen för att eleverna faktiskt ska lära sig det de ska.
– Regelbundna prov. Jag förespråkar poängprov eftersom det motiverar till att läsa på, på djupet och det är tydligt vad läraren bedömer och hur bedömningen sker.
– Fokus på ämneskunskaper. Om eleverna i framtiden ska lära sig att analysera och reflektera måste de har fördjupade kunskaper i ämnet.
– Eleverna behöver mycket läxor, de behöver repetera och nöta in kunskaper. Jag förespråkar läxor i glosor och ordförståelse och läsläxa även under de senare åren.

Det som är avgörande är att lärarna faktiskt ges möjlighet att undervisa. Produktpedagogik är inte undervisning enligt mig. Att undervisa är att föreläsa, förklara, ha genomgångar, ibland korta och ibland långa. Eleverna lyssnar, antecknar och memorerar. Långa lektioner och minilektioner. Eleverna behöver sitta med sitt skrivhäfte och forma bokstäverna rätt till de kan skriva snyggt. Ibland behöver de skriva bokstäverna förhand hundra gånger innan de blir acceptabelt snyggt skrivna. Eleverna måste träna på stavningsreglerna varje dag så att stor bokstav och punkt alltid finns med, att namn alltid har stor bokstav och att orden är stavade korrekt.
Att slänga fram stenciler är inte att undervisa om du inte har gått igenom vad de ska arbeta med innan de får en stencil eller någon form av arbetsblad.

När jag arbetade som lärare var det just detta – att undervisa som jag älskade att göra. Jag älskade att förklara, föreläsa och promenera runt i klassrummet och berätta om ett samhällsfenomen.

Jag har inte riktigt förstått detta med extra anpassningar som lärare enligt lag ska göra. Att undervisa är i sig en extra anpassning eftersom du som lärare alltid förklarar en extra gång för någon elev, du stannar till lite längre hos någon elev för att ge en extra instruktion, du ber en elev hjälpa en annan när det blir svårt osv.
Att undervisa är i sig en anpassning. Alla dessa krav på anpassningar tar bort arbetsglädjen eftersom det är ett helt omöjligt uppdrag. Alla förmågor går att träna på, men just nu drunknar lärarna i krav på extra anpassningar.

Lärarna hos mig har klasser på mellan 20-25 elever. Där finns elever som lär sig snabbt, elever som lär sig långsamt, elever som har svårt att koncentrera sig, elever som har lätt för att koncentrera sig, elever som inte kan svenska och elever som är lite mer stark i svenska språket. En lärare kan aldrig anpassa undervisningen för alla dessa behov. Det är ett övermänskligt krav. Därför måste det finnas externt stöd för de elever som behöver mer hjälp än vad läraren kan ge inom ramen för den ordinarie undervisningen.

Läraryrket är ett fantastiskt yrke, det finaste och mest ärofulla du kan ha. För att läraryrket ska få vara just det där spännande, utvecklande, roliga och inspirerande yrket måste förutsättningarna vara de allra bästa. Det är de inte idag.
När jag började på Hammarkullsskolan för drygt fem år sedan var det min mission att se till att lärarna skulle få riktigt, riktigt bra förutsättningar för sitt uppdrag. Jag ville att det skulle finnas bra stöd för de elever som utmanar i klassrummet – både inne i klassrummet och utanför klassrummet. Jag ville att det skulle finnas gott om tid för för – och efterarbete av undervisningen. Jag ville att de skulle få förfoga över sin arbetstid eftersom det är extremt krävande att undervisa på en skola som Hammarkullsskolan. Våra elever är otroligt intensiva, samtidigt som de är öppna, glada, vetgiriga och de älskar skolan och undervisningen. Lärarna måste vara på tårna varenda sekund. Vi har många elever som har svårt att koncentrera sig längre stunder, vi har elever som pratar nonstop, som behöver mycket uppmärksamhet och elever som ligger lågt kunskapsmässigt. I varje klass finns det många utmaningar både socialt och kunskapsmässigt. För att lärarna ska orka undervisa måste förutsättningarna vara goda.

Det jag har gjort är följande:
– Studiedagar är till stora delar eget arbete på valfri plats för lärarna
– Lärarna har egen tid för, för – och efterarbete fyra eftermiddagar i veckan
– Arbetslagstid ligger på måndag morgon för att inte ta eftermiddagstid
– Lärarna förfogar över sin arbetstid, alltså den tid som inte är undervisningstid
– Vi har lärarmöte ca tre gånger per månad
– Varje termin har vi 4-5 veckor mötesfri tid för att de ska kunna genomföra utvecklingssamtal
– Vi gör bara den dokumentation skollagen kräver
– Uppföljning med elevhälsan en gång per termin, den tider ligger på en studiedag
– Fortbildning är individuell, varje lärare ger förslag på fortbildning de vill ha
– Fri tillgång på läromedel och arbetsmaterial

Nu tänker säkert många av er som läser – samarbetar inte lärarna någon gång?
Jo, det gör de hela tiden – utifrån de behov de har. Jag som rektor behöver inte styra hur lärarna ska samarbeta. Det sköter de bäst själva. Vi lärare är, ursäkta språket för fan högskoleutbildade. Om lärare behöver samarbeta kring ett ämne, område, enskilda elever eller något annat kommer de att göra det, oavsett vad jag som rektor säger eller gör.

Lärarna i fritidshem har ett uppdrag: fritidshemmet
På förmiddagarna har de planeringstid samt att de har ansvar för rasterna och på eftermiddagarna undervisar de på fritidshemmet. Var sak på sin plats.

Min utgångspunkt
– Lärare är högskoleutbildade. Jag kan verkligen inte förstå varför lärare behandlas som mindre vetande hjon som ska in i en färdig mall. Eller, fel av mig. Givet att skolan i Sverige är utlagd på marknaden och styrs utifrån principerna i New Public Management så är det en logisk konsekvens. Att lärare ska in i en färdig mall är kränkande mot lärarkåren och det tar bort arbetsglädjen. Läraryrket har en speciell särart som måste få komma till sin rätt. Vi som är lärare har valt att lägga 4-5 år på universitetet för att vi tycker att det är roligt och givande att lära barn/ungdomar grejer. Vi tycker att det är vansinnigt roligt att vara med på elevernas resa från – kan inte till – kan. Det finns ingen större adrenalinkick än när paletten triller ner för eleverna och de förstår ett nytt kunskapsområde. Det är ren och skär magi.

Högskoleutbildade, yrkesskickliga lärare ska inte styras av de som inte ens är i klassrummet.

SLUTA GENAST MED DESSA DUMHETER!

Låt lärare fokusera på sin undervisning. Släpp deras arbetstid fri. Låt de få den tid som inte är undervisning till för – och efterarbete av sin undervisning. Då kommer vi få se höga skolresultat i Sverige. Då kommer vår konkurrenskraft att stärkas något enormt.

– Men lärare som inte håller måttet eller underpresterar då?
Ja, det finns människor oavsett yrke som inte är på rätt plats. Det är rektorns uppgift att hantera, men det är undantaget. Det är inte normen. Låt inte undantagen diktera förutsättningarna för majoriteten av lärarna. Det finns organisationer som inte står på egna ben, då måste skolledarna först se till att organisationen står på egna ben men när det är gjort måste lärarna ges frihet att förfoga över sin undervisning och arbetstid. Organisationer som inte fungerar är undantaget, de är inte normen. Undantagen kan inte diktera villkoren för majoriteten av skolorna. Jag styrde Hammarkullsskolan mycket hårdare när jag började där, och de första åren jämfört med hur vi har det nu. Då behövdes det. Nu gör det inte det längre.

Jag har i princip inga sjuktal bland klasslärarna. Det sparar in enormt mycket resurser eftersom höga sjuktal är dyrt. Det gör att vi kan lägga mer resurser på läromedel och fler lärare. Eftersom lärarna har tid för för – och efterarbete och de har studiedagar att arbeta i kapp och de har mötesfria veckor för utvecklingssamtal så har de förutsättningar för att klara sitt uppdrag inom sin arbetstid. Vi har också problem med arbetsmiljön som vi arbetar med att komma tillrätta med men det har blivit bättre de senaste åren.

Strukturersättning
Hammarkullsskolan brukar ha runt 25 procent föräldrar med eftergymnasial utbildning vilket är den faktor som främst påverkar skolresultaten. Det går inte att kompensera för socioekonomiska skillnader med enbart pengar. Det behövs reformer med differentierad skolpeng och gemensamt skolval. Vi behöver ett nytt betygssystem och vi behöver reformerade styrdokument.

Vi får strukturersättning varje år eftersom vi är en av de skolor i Göteborg som har högst socioekonomiskt index. Jag använder strukturersättningen till:
– 16 klasslärare på 10 klasser, dvs mer än en lärare per klass.
– En skolbibliotekarie på heltid trots att skolan bara har drygt 200 elever.

Eftersom vi i snitt är mer än en lärare per klass får elever stöd både inom ramen för den ordinarie undervisningen och de får undervisning enskilt/i en mindre grupp. Det gör att lärarna inte behöver dokumentera extra anpassningar eftersom de kan differentiera i undervisningen. Att vara två lärare i klassrummet betyder inte att båda lärarna gör samma sak. Det gör de inte. De kan bedriva såväl helklassundervisning som stödundervisning samtidigt. Utöver det har vi också en SU-grupp där elever som inte klarar av en stor klass går. De får också undervisning efter sin förmåga och i sin takt.

Avslutningsvis
Vi gör skillnad för eleverna i klassrummet – inte i konferensrummet. Jag är oerhört kritisk till de administrativa monster som vuxit fram på förvaltningarna. Om de resurserna skulle läggas i klassrummen istället skulle fler elever klara grundskolan med godkända betyg. I morse läste jag i en facebookgrupp att en skola har daglig dokumentation på sitt fritidshem där de utvärderade varje dag. Jag känner spontant, vad håller de på med?
Jag orkar inte med en till ”rapport” från golvet om daglig utvärdering i en matris. Finns det något som tar bort arbetsglädjen mer än detta eviga dokumenterande i färdiga mallar.
Tänk om lärarna la den tiden på att utveckla elevernas samarbetsförmåga istället. Varför ska vi utvärdera det vi gör i en matris varje dag. Det är så fruktansvärt respektlöst mot lärarna som faktiskt har investerat i en högskoleutbildning. Lärare utvärderar sin undervisning varje dag, om något inte fungerade på måndagen så gör de på ett annat sätt på tisdagen osv….
Det ligger i vårt DNA att hela tiden fundera över vår undervisning och skruva i det som inte fungerar. Vi behöver ingen matris eller tvång på möten för det. Det sker hela tiden, varje dag, varje vecka och varje månad.

Det finns inget som påverkar lärares arbetsmiljö så negativt som skolmarknaden. NPM som gjorde intåg i skolan (och välfärden) för ca 30 år sedan har varit extremt skadligt för lärarnas arbetsmiljö. Lägg där till lärarfack som skriver på avtal utan siffror. Det om något är det stora SVEKET.
Lärares arbetsmängd måste regleras, alltså klasstorlekar och undervisningstid. Det måste finns tvingande avtal med siffror som går att tvista på om de bryts. Vi måste införa höga tarifflöner som garanterar en god löneutveckling. Individuella löner sliter isär lärarkåren. Lönereformerna och karriärreformerna måste avskaffas.

Läraryrket är ett yrke med en särskild särart som måste värnas. Att lära barn saker är inte samma sak att bygga en bil, sälja jeans eller driva en kemtvätt.

Det känns som om jag har skrivit en miljon inlägg och artiklar om skolmarknaden och ni vet min ståndpunkt i den frågan vid det här laget. Ni vet att jag inte skuldbelägger friskolor, att jag inte är avundsjuk på dem, att jag vill behålla det fria skolvalet och att jag inte ser friskolor som problemet. Vid det här laget vet ni att jag anser att det är lagstiftningen rörande skolpeng och skolval som är det största problemet – tillsammans med problemet att politiker går direkt från politiska uppdrag till att bli lobbyister. Eftersom ni redan vet detta har inte detta inlägg handlat om det.

Jag sammanfattar
Om läraryrket ska bli ett tillvalsyrke igen måste följande hända:

  • Lärarnas arbetsbelastning måste regleras
  • Tarifflöner måste återinföras
  • Betygssystemet och styrdokumenten måste reformeras
  • NPM måste bort från skolans värld
  • Skolmarknaden måste regleras
  • Lärare måste få förfoga över sin fortbildning och arbetstid
  • Lärare måste få gott om tid för för – och efterarbete av undervisningen
  • Undervisningen måste handla om faktakunskaper och förmågor måste nötas in

Jag har inte försökt glorifiera Hammarkullsskolan i det här inlägget. Vi har en massa saker vi måste arbeta med för att skapa bättre arbetsmiljö, minska konflikterna mellan eleverna och högre skolresultat men vägen dit är inte mer detaljstyrning och att begränsa lärarna. Det är det motsatta som kommer att ge effekt.

Släpp lärarna fria. Låt de göra det de är utbildade för – undervisa.
De är högskoleutbildade och de vet vad som krävs för att eleverna ska nå kunskapskraven. Låt de få fokusera på det och tänk att lärarnas tid är helig.

På återseende

/ Linnea



5 reaktioner till “Till lärarnas försvar

  1. OH my Good! Du har så rätt. Jag har jobbat som lärare i 26 år men aldrig hört eller mött nån rektor som på detta sätt ställer sig på sina pedagogers sida och ger dem sitt stöd.
    Heja dig, fortsätt kämpa för en bättre skola, för mer kunskap och för att lärare ska orka och klara av sitt uppdrag.

    Gilla

  2. Hej Linnéa, det var det bästa jag har läst om hur svensk skola borde vara: vilka villkoren borde vara för elever, lärare, annan personal, hur en bra rektor bör agera och hur förståsigpåare (t ex politiker som jag) bör agera.
    Beundrande hälsningar
    Mats Werner
    Pensionerad lärare i med 35 års skolerfarenhet
    Lokalpolitiker inklusive skola

    Gilla

  3. Det bästa jag har läst på länge. Tänk om alla rektorer hade tänkt och gjort som du. Då hade vi haft en skola som blomstrat. Tack för detta inlägg!

    Gilla

  4. Det här är precis vad skolan behöver. Jag går i pension till sommaren och känner att förändring måste ske. Målet är att ge lärarna tid att göra de de är utbildade till undervisa och bedöma, speciallärare med ämneskompetens som får stötta elever i behov, fritids som undervisar på raster. Kurator, socialpedagog, psykolog och logoped arbetar utifrån sin kompetens.
    Tanken om att alla kan göra allt bör försvinna från skolan och utbildning.

    Gilla

  5. Många bra synpunkter men det kollegiala är lite motsägelsefullt beskrivet. Samarbete och samsyn är centralt och utmärkande för framgångsrika skolor. Det krävs kollegiala processer för att samsyn ska etableras. Du skriver själv att ni hade mer kollegialt för några år sedan. Det låter också som om dina lärare jobbar efter en tydlig mall, något som du samtidigt kritiserar. Jag har inte varit på din skolan men blir lite tveksam då man träffar EHT 1ggr per termin. Väldigt lite tillfälle till att sprida psykologisk kompetens i organisationen. Kunde öka tryggheten och påverka studieron om organisationen kunde lära där. Dock positivt med fler lärare i klasserna. Den typen av organisation ger mycket teamwork och uppmuntrar till daglig pedagogisk reflektion I vardagen.

    Gilla

Lämna ett svar till Maria B Hurtig Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s