Lobbyisternas verkliga intressen

I SvD 20200514 kunde man läsa att det arbetar cirka 30.000 lobbyister i Bryssel. De har blivit det nya normala inom EU. Artikeln handlade om att i takt med att allt fler politiker och EU-toppar går direkt från politiken till näringslivet har krav rests på hårdare regler för lobbying och ökad insyn för allmänheten.

Detta känns igen i Sverige och då särskilt vad gäller skolmarknaden. Det finns en rad intresseorganisationer som bedriver lobbyism för bevarande av nuvarande skolmarknad. Förutom intresseorganisationerna bedriver skolkoncernerna lobbyverksamhet gentemot politiker och i skoldebatten generellt. Det finns även PR-byråer såsom Kreab, olika sammanslutningar såsom ”valfrihetens vänner” och liknande initiativ som har som enda syfte och uppdrag att bedriva lobbyverksamhet för att förhindra att reformer för en mer likvärdig skola drivs igenom. Det äts luncher där lobbyister bjuder ut politiker, det skickas böcker och skrifter till politiker och det skickas inbjudningar till möten och rundvisningar på skolan. Gör denna lobbying någon skillnad för politikernas politik? Är den ett problem för skolan?

Svar ja. och ja.

På ena sidan finns folkvalda politiker i kommuner och i rikspolitiken. De ska företräda sina väljare.
Här stöter vi på det första problemet. Det finns ett enormt glapp mellan den politik som politikerna i riksdagen driver – och den politik deras väljare vill se. Det kommer att visa sig i valet 2022 om väljarna menar allvar med att de vill se en annan skolpolitik. Väljare i alla politiska partier är kritiska till skolmarknaden. Lokalpolitiker i alla partier är kritiska till skolmarknaden. Lärare, rektorer och andra yrkeskategorier vill se ett annat skolsystem. De enda som återstår att övertyga är riksdagspolitikerna i mitten och till höger. När Kristina Axen Olin stod i kammaren och förnekade att socioekonomisk bakgrund påverkar skolresultaten var det nog många som satte i halsen. Det är belagt sedan många år tillbaka att det förhåller sig på det sättet. Hennes uppdrag är inte att hålla sig till sanningen. Hennes uppdrag är att försvara skolkoncernernas ekonomiska intressen.

På andra sidan finns lobbyisterna. De har varken i uppdrag att – eller betalt för att verka för en mer likvärdig skola. Lobbyisternas enda uppdrag och intresse är att försvara de intressen aktörerna på skolmarknadens har. Det gäller såväl ekonomiska som verksamhetsmässiga intressen. Lobbyisterna själva har intresse av att vi inte ska förstå att det förhåller sig på det sättet eftersom de vill framställa sig själva som försvarare av ”en bra skola för alla” där fokus ska ligga på kvalitetsarbete, hårda kontroller och mätbara mått på kvalité.

Vi får inte glömma att det står enorma ekonomiska intressen på spel när vi pratar om reglering av skolmarknaden. Den enda risken som kan få skolkoncernerna att darra är den politiska risken. Det är lobbyisternas uppgift att säkerställa att inte marknaden darrar. Den politiska risken får inte nå fram till skolkoncernernas ägare.

Vi som driver opinion för en mer likvärdig skola står inte på någon av dessa sidor. Jag tycker att det var bra beskrivet i en artikel nyligen att – vi kommer underifrån. Det är en viktig poäng, vi som driver på för en mer likvärdig och rimlig skola för alla barn kommer från golvet. Vi kommer från klassrummen, förskoleavdelningarna, rektorsexpeditionerna och från fritidshemmen. Folkrörelser börjar aldrig (sällan) med att en stor massa samlas runt en för dem viktig fråga. Det börjar ofta (alltid) med att ett gäng engagerade personer träffas och börjar formulera ett problem för att sedan ta fram fakta och underlag för att sedan prata med fler personer som delar problemformuleringen. Steg för steg växer rörelsen.

Lobbyismen fungerar inte så. Den har andra grundförutsättningar, nämligen kapital.
Skolkoncernerna har väloljade PR-avdelningar med skickliga journalister och kommunikatörer som betalas av skolpengen. De har reklambyråer till sin hjälp och framförallt har de goda kontakter med det politiska etablissemanget eftersom många av de som startat skolkoncerner, sitter i styrelser och ledningsgrupper kommer direkt från politiska uppdrag. Så är det i Bryssel och så är det i Sverige. Friskolornas Riksförbund är en renodlad lobbyorganisation, Almega har som enda uppgift att tillvarata ekonomiska intressen som den arbetsgivarorganisation de är. Sen har vi olika sammansättningar såsom Valfrihetens Vänner, PR byrån Kreab, tankesmedjor som Timbro, organisationer som Svenskt näringsliv och andra sammanslutningar som har i uppgift att bedriva debatt för bevarande av skolmarknaden.

Fakta inte viktigt
För friskolelobbyn är inte fakta centralt eftersom uppdraget är att bevara nuvarande skolmarknad. Det finns inte något belägg i studier, statistik eller statliga utredningar som visar att vårt skolsystem är bra. Det finns dock oändligt mycket data som visar bristerna med nuvarande styrning av skolan.

Jag ska ge några exempel på hur friskolelobbyn agerar.

Benjamin Dousa, VD på Timbro var med i en panel när Watmakoncernen hade kick-off. I samtalet sa han att jag anser att dåliga rektorer ska få mer skolpeng trots skolans kvalité eller något liknande. Det stämmer inte vilket han mycket väl vet. Fakta är inte viktigt, det viktiga är att föra fram sitt budskap.

Gunnar Hökmark som är en känd lobbyist från Kreab och Valfrihetens vänner har kallat oss som vill se en likvärdig skola för friskolemotståndare och valfrihetsmotståndare vid ett flertal tillfällen.
När det inte finns några argument som är grundade i studier, statistik eller rapporter så återstår bara att kalla oss för valfrihetsmotståndare och friskolemotståndare.

När Barbara Bergström säger att kritiken mot IES är bullshit så säger hon det trots att hon rent intellektuellt vet att vi som kritiserar IES har rätt och att hon har fel. Hon har givetvis läst sin egen inskickade statistik även om hon aldrig skulle säga det offentligt. När det inte finns några argument baserade på fakta återstår bara att avfärda kritik som är grundad i fakta och statistik som bullshit.

När Marcus Larsson kritiserade en forskare som valde att gå med i en skolkoncerns vetenskapliga råd skrev en annan lobbyist, Ulla Hamilton som är VD på friskolornas riksförbund ett blogginlägg med titeln – vem är du i klassrummet och vem är du på twitter. Marcus fick den största sleven av kritik men även jag omskrevs. Ulla Hamilton ville framställa mig och Marcus som olämpliga som lärare och rektor när vi kritiserade att forskare satte sig i knäet på en skolkoncern verksam i bland annat Saudiarabien. När det inte finns argument baserade på fakta återstår bara att använda personliga påhopp och misstänkliggörande av vår yrkesprofession.

När den fd rektorn Ingela Netz skrev ett personligt inlägg om sin tid som rektor på en skolkoncern och de val som ställdes inför skrev en annan känd lobbyist, Marcus Uvell att Ingela hatar friskolor och att det därför nog var lika bra att hon slutade arbeta där.
Marcus Uvell vet mycket väl att Ingela Netz inte hatar friskolor men hans uppdrag är inte att ta reda på fakta. Hans uppdrag som lobbyist är att företräda friskolornas ekonomiska intressen. Då kan man med gott samvete skriva att Ingela Netz hatar friskolor trots att vi alla vet att det inte förhåller sig på det sättet. Alla som arbetar i skolan, oavsett vilken skola det är, är givetvis engagerad i sin skola och sina elever, så även Ingela. Jag blev illa berörd av de påhopp hon fick utstå. Det är ovärdigt av Uvell att uttala sig på det sättet som han gjorde mot henne.

När det inte finns något belägg grundat i fakta, statistik, utredningar och rapporter som visar att vår skolmarknad är bra återstår bara personliga påhopp, vantolkningar och rena lögner.

Vanliga ord/påståenden som jag ofta blir kallad är:
Valfrihetshatare
Valfrihetsmotståndare
Friskolehatare
Kommunist
Du vill ha DDR-skola
Varför fokuserar du inte på de dåliga kommunala skolorna?
Föräldrar vill ha det fria skolvalet
Osv….

När Rebecka Uvell skriver ett flertal blogginlägg om Tankesmedjan Balans, eller tre blogginlägg om mig med syfte att vi ska framstå som tvivelaktiga och lögnaktiga gör hon det för dels för att försöka tysta oss – men främst för att journalister och politiker ska sluta prata med oss. Uvell har i uppdrag att försvara skolkoncernernas ekonomiska intressen.

Läs Marcus Larssons bok De expansiva om vilka politiker som blev lobbyister och vice versa.

Journalistkåren måste steppa upp
Det finns många stjärnor inom journalistkåren som verkligen har koll men de som har som jobb att intervjua politiker och lobbyister måste steppa upp. Det jag skriver här handlar inte om alla grymma skoljournalister som har koll, detta vänder sig till de som gång på gång visat att de behöver fortbildning i skolans styrning.
Det förekommer alldeles för ofta att lobbyister och politiker får föra fram rena osanningar utan att de får följdfrågor. Det är ett underbetyg till journalistkåren. Jag ska ge några exempel:

En friskolelobbyist säger att: IES har bättre trygghet och studiero än kommunala skolor.
Då måste journalisten ställa motfrågan: Hur menar du? Enligt Skolinspektionens skolenkät har IES inte bättre trygghet och studiero än vad kommunala skolor har.

En friskolelobbyist säger: Föräldrar gillar det fria skolvalet
Då borde journalisten ställa motfrågan: Hur menar du? En motfråga skulle kunna vara – om du går in i en matbutik och får välja läsk i läskkylen och sedan får en fråga om du tycker om att få välja läsk så kommer du att svara ja på den frågan. Är det inte så att det föräldrar gör är att bekräfta sina val?

En friskolelobbyist säger: Friskolor är underfinansierade jämfört med den kommunala skolan.
Då måste journalisten:
1. Förklara för läsarna/lyssnarna/tittarna vad utbudsansvar är
2. Förklara att intäkt och utgift inte är samma sak (snittet på 10.000 kr)
3. Förklara konsekvenserna av skolförordningens likabehandlingsprincip
Framförallt måste journalisten ifrågasätta påståendet eftersom det inte finns något stöd i fakta som belägger det påståendet. När friskolelobbyisten då kommer dragande med en rapport av Gabriel Heller-Sahlgren ska journalisten berätta att den rapporten som åsyftas är beställd av en lobbyorganisation och kan därför inte tillskrivas något värde i detta sammanhang.

En friskolelobbyist säger: Det fria skolvalet motverkar skolsegregation.
Då måste journalisten svara: Hur menar du nu? IFAU har utvärderat det fria skolvalet och sett att det fria skolvalet har drivit utvecklingen av skolsegregationen i fel riktning. Vi vet att de som främst använder det fria skolvalet är föräldrar med lång utbildning. Med nuvarande konstruktion av skolvalet ökar det segregationen istället för att minska den.

Journalisterna måste sluta springa lobbyisternas ärenden och faktiskt ifrågasätta deras påståenden. Än värre är det med politikerna.
Det är alldeles för många politiker som kommer undan med citat/talepunkter som kommer direkt från friskolelobbyisterna utan att de får en enda motfråga. Journalister har i uppdrag att upplysa och utbilda de som läser/tittar/lyssnar. Då duger det inte att låta rena faktafel stå oemotsagda. När företrädare för Centerpartiet säger att konkurrensen mellan skolorna har gjort alla skolor bättre måste journalisterna fråga vad de menar eftersom studier visar att det är precis tvärtom. När företrädaren för Centerpartiet kommer dragande med en rapport från Timbro måste journalisten säga att det är en rapport från en lobbyistorganisation och därför kan den inte tillskrivas något värde i frågan om konkurrens. Politiker måste ställas till svars när de för fram rena osanningar.
Det tar 30 sekunder att kolla upp statistik i skolverkets databaser. Det tar ett par minuter att läsa sammanfattningar om skolval, elevsammansättning osv…
Det finns mängder av kloka personer att fråga för att vara förberedd inför en intervju/debatt.
Enligt mig finns det inte några ursäkter för att släppa fram rena faktafel som får stå oemotsagda.
Nu är det snart valrörelse då måste journalistkåren visa att de kan bättre än så här.

Politiker som gått från politiska uppdrag direkt till friskolelobbyn måste ställas till svars. Det är vår gemensamma framtid som står på spel.

Sanningen och kapitalet
Det är enorma ekonomiska intressen som står på spel för skolkoncernerna i striden om skolpengen. Det är enorma framtida investeringar och förvärv som står på spel i striden om skolpengen. Det är därför lobbyisterna inte bryr sig om fakta och statistik. Det är därför jag blir utmålad som tvivelaktig i twittertrådar och i blogginlägg. Är verkligen Linnea en lämplig rektor….är budskapet lobbyisterna vill föra fram. Hon som jobbar i en kommunal skola.
Vem är hon på skolan när hon skriver tiotusentals twittertrådar om skolans finansiering.
Syftet är att tysta, isolera och att få journalister och politiker att sluta prata med oss, skriva om oss och det vi lyfter fram i ljuset.
Lobbyisternas uppdrag är att försvara skolkoncernernas ekonomiska intressen. Det är deras enda intressen. De bryr sig inte om eleverna, lärarna eller föräldrarna. Det är viktigt att hela tiden ha det i bakhuvudet, vad som är deras uppdrag. När ens uppdrag är att försvara ekonomiska intressen går det inte att erkänna att skolmarknaden har ökat segregationen, att skolpengens konstruktion gör den kommunala skolan underfinansierad eller att skolvalet inte är ett fritt skolval eftersom det är föräldrar med lång utbildning som använder det. När det inte finns någon fakta som belägger ens övertygelse återstår bara att gå på oss som personer och sprida lögner om oss och tillskriva oss åsikter som vi inte har.

Vi som kommer underifrån, från klassrummen och rektorsexpeditionerna driver den här frågan eftersom vi bryr oss om våra kollegor och alla elever. Vi vill ha en skola där föräldrarnas utbildningsnivå inte spelar en avgörande roll för skolresultaten. En skola som verkar på en skolmarknad kan aldrig bli jämlik. Det är helt enkelt inte möjligt.
Hela grundidén med skolmarknaden är att den enes bröd är den andres död, eller översatt till skolmarknadsspråk – den ena elevens val är den andra elevens förstörda skolgång.

Vi måste fortsätta ta den här fajten, för varenda unge och varenda person som har förskolan och skolan som sin arbetsplats!

Valrörelsen kommer bli grisig. Det vi ser nu i debatten är bara en försmak av vad som komma skall. Lögnerna från friskolelobbyisterna kommer öka i antal och styrka ju närmare valet vi kommer. Anledningen till att jag säger att valrörelsen kommer att bli grisig är att det inte finns något argument belagt med fakta och statistik som visar att vårt skolsystem är bra. Då måste man använda andra medel för att föra fram sin ståndpunkt.

Den fakta vi har kommer alltid att bemötas med argument som inte har sin grund i fakta.

Lärarfacken
Det är en skam att lärarfacken inte tar den här fajten på riktigt, alltså på riktigt – riktigt. Då menar jag inte en debattartikel nu och då utan ta fajten som att utbilda alla sina medlemmar i skolans styrning och finansiering.
Det hade gjort en stor skillnad om lärarfackens ordföranden och ledning retweetade våra trådar, kartläggningar och granskningar. Det hade gjort stor skillnad om lärarfackens ordföranden och ledning sa ifrån offentligt när friskolelobbyn kommer med personliga påhopp. Det hade gjort skillnad om de hade mailat ut rapporter och artiklar till alla medlemmar. Det hade gjort skillnad om de spridit våra böcker eller i alla fall informerat om att de finns. Men det är största möjliga tyyyystnad från lärarfacken. När de borde backa sina medlemmar offentligt så väljer de att vara tysta. Sveket.
Vi som håller på och driver den här frågan på vår fritid får ta rätt mycket smällar. Vi behöver bli fler som ställer sig upp i snålblåsten och säger: STOPP, vi accepterar inte det här systemet längre!

Det finns inte någon kraft som skulle göra mer skillnad än om cirka 350.000 lärare och rektorer gemensamt informerade politikerna att deras skolpolitik kommer avgöra vilken valsedel vi väljer den 11/9 2022.

Debatten har vänt. Allt färre går på lobbyisternas lögner. Nu pratar vi lagstiftning, finansiering och styrning mer. Det är bra.
Jag tror att jag haft en liten roll i att vända debatten mot rätt frågor. De viktiga frågorna om skolans styrning. Snart är det valrörelse, då ska jag öka takten och verkligen göra allt jag kan för att få skolfrågan att bli den fråga som avgör vilken valsedel svenska folket lägger i kuvertet den 11/9 2022.

En negativ spiral
Jag har skrivit en bok om skolpengen som heter En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser.
Jag tror att det är en bra bok att läsa om man vill förstå varför lika skolpeng mellan huvudmännen är djupt orättvist och hur det dränerar den kommunala skolan på resurser.

Om du vill ha ett ex, gör på följande sätt.
Swisha 175 kr till 123 566 17 49 och skriv namn/adress i betalningen!

Min andra bok, En tickande bomb, en bok om skolsegregation kan du köpa här.

På återseende

/ Linnea