Partiledarna och skoldebatten

TV4 bjöd in till partiledardebatt där ett av kvällens ämnen var skolan. Vi fick inte se några falukorvar men Jimmie Åkesson skyllde allt på invandringen. Det var med andra ord ungefär som vanligt.

Jenny Strömstedt, en av programledarna frågade i sin inledning hur skolan ska bli lika. Svaret är att skolan inte ska bli lika. Skolan ska bli mer likvärdig.
Lika och likvärdig är inte samma sak.

Ord har betydelse.
Begrepp har olika innebörd.
Det är viktigt att använda rätt begrepp för att inte förvirra tittarna.

När andra delen började var temat skola. Johan Pehrson fick första ordet. Hans recept för att laga skolan visade sig dock vara de gamla vanliga talepunkterna, de punkter som i bästa fall kanske kan göra lite skillnad på marginalen.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi fokuserar på systemfrågorna, de tekniska detaljerna och förändringar av viktiga paragrafer i förordningar och skollag. Skolsystemet måste stötta så att vi som arbetar i skolan kan kötta. Nu har vi ett skolsystem som i sin konstruktion motarbetar det vi gör på golvet.

Johan Pehrson tror att skolans problem kommer minska om vi får:
– Fler böcker i skolan
– Ökad statlig styrning
– Fler speciallärare och fler undervisningsgrupper
– Mindre digitalisering
Han avslutade med att konstatera att friskolesystemet måste läggas om och att charlatanerna ska ut från skolan. Vilka är charlatanerna?
Jag tror att Thoren är en kandidat till den titeln men problemet är inte Thorens fusk med undervisningstid och lärarbehörigheten, problemet är att det finns en grundläggande skadlig incitamentsstruktur i skolsystemet. Om vi inte förändrar incitamentsstrukturen kommer vi aldrig kunna lösa några problem. Det är viktigt att förstå att vi måste gå till botten med problemet, skruva i systemet och göra förändringar på grundläggande nivå,

I slutet av Johan Pehrsons anförande kom en svepande formulering om att friskolesystemet behöver göras om.
Inte ett ord från någon av partiledarna att skolan behöver avmarknadiseras för att vi ska få en hållbar friskolereform. Skolpengen diskuterades och både Ulf Kristersson och Johan Pehrson menade att vi måste få en nationell skolpengsnorm för att få likvärdighet.

Här borde programledarna ha ställt den principiellt viktiga frågan – ska ersättningen till enskilda huvudmän baseras på kommunens totala kostnad eller inte?
Det är inte en fråga som behöver en utredningen för att besvaras. Det är en principiell fråga som bara kräver ett ja eller ett nej. Eftersom denna centrala fråga inte ställdes kom partiledarna undan igen. Jag är den första att beklaga det.

Det var bra att nedskärningarna i skolan diskuterades men även i denna fråga diskuterades inte problemet med styrningen. Ingen av partiledarna fick frågan om det är rimligt att skolan har årliga krav på effektiviseringar. Ingen av partiledarna fick frågan om det är rimligt att budgeten räknas upp med fyra procent när prisökningarna är 6,6 procent.
Johan Pehrson menar att inflationen är så hög och att regeringen inte kan kompensera för det. Muherrem Demirok slängde fram några miljarder, oklart från var och han frågade Johan Pehrson – var är pengarna?

Det här med att slänga miljarder på varandra löser inte skolans problem.
Jag saknar förslag på lösningar, hur ser de på införande av sektorsbidrag, nuvarande konstruktion kring statsbidragen och hur vi ska få ett stopp på NPM-styrningen och de ständiga kraven på kostnadsminskningar.

När turen kom till Ulf Kristersson säger han att skolan är ett integrationsproblem och att ”bara seriösa aktörer ska bedriva skola”
Vilka är dessa seriösa aktörer? Academedia som fuskar med betygssättningen, Internationella engelska skolan som fuskar med lärarbehörigheter och betygssättning eller är det Jensen som ska tituleras seriösa. Återigen kom talepunkter som inte följdes upp.

Att lyssna till Jimmie Åkesson var som att spola tillbaka till augusti 2022 och valrörelsen. Talepunkten om bussningsförslaget som aldrig fanns på riktigt gjorde comeback. Jag kunde inte hålla mig från att gäspa och passa på att hälla upp ett glas vatten.
Jimmie menar att svensk skola ska inte vara ett integrationsprojekt och att modersmålsundervisningen därför ska avskaffas. Han fick inte någon fråga om hur det skulle lösa skolans problem.

Givetvis kom talepunkterna om de elaka riskkapitalisterna. Jag kunde inte låta bli att tänka på Kåldolmar och kalsipper när de sjunger om de elaka kungarna från västerlandet. Nu var kungarna utbytta mot de elaka kapitalisterna. Här borde programledarna ha frågat om hur de ser på skolpengens konstruktion och incitamentet för lönsamhet. Partiledarna kom undan även i denna fråga. Precis som de flesta andra frågor.

Johan Pehrson vill ha kriterier för att få ta ut vinst men det kommer ju inte lösa problemet med incitamentet för lönsamhet. Det finns många sätt att komma runt alla regler för vinstbegränsning. Att begränsa vinster är tämligen meningslöst så länge det finns koncernbidrag. Sätt inte plåster på benbrott.
Tiden är knapp i en debatt men Pehrson hann med en talepunkt om ökad kontroll och inte heller då fick han motfrågor om hur ökad kontroll kommer tillrätta med skadliga incitament.

Ulf Kristersson stod för kvällens mest märkliga kommentar, nämligen den om att glädjebetygen ska bort. Han lade till att – de kan bara tas bort genom centralt rättade prov. Det här är en lika vanligt förekommande myt som lärstilar.
Som statsminister får man inte sprida myter på det här sättet. Centralt rättade prov kommer inte ta bort betygskorruptionen vilket alla skolmänniskor förstår. Nummer två på kvällens mest okunniga kommentar levererades också den av Ulf Kristersson, nämligen att skolpengen är olika inom kommuner och mellan kommuner.

Ja, det är klart att det är så eftersom vi har lågkostnadskommuner och högkostnadskommuner. Vi har lagstiftning om att fördela resurser efter elevernas behov. I en kommun är alltid grundbeloppet samma för alla elever. Ulf Kristersson stod alltså i ännu en debatt och levererade rena sakfel och programledarna bemödade sig inte ens att rätta honom. Nu tror folk som tittade att det finns olika grundbelopp i kommunerna.

Jag såg en debatt med åtta för dåligt pålästa partiledare som upprepade de talepunkter som de upprepat det senaste året. Ingen tittare lärde sig något nytt men de blev delvis förda bakom ljuset eftersom programledarna inte rättade sakfel och ställde följdfrågor.

Jag fick användning för min skämskudde och den insikt som stannar kvar i medvetandet efter debatten är att om inte borgerligheten skyndar sig och avmarknadiserar skolan kommer svenska folket att rösta med fötterna i nästa val. Då åker skolmarknaden på soptippen i sin helhet. Borgerliga väljare vill inte behålla skolmarknaden. Liberala väljare vill inte behålla skolmarknaden. Det enda sättet att behålla makten 2026 kommer vara att avmarknadisera skolan och skapa en friskolereform som inte har skolsegregation som affärsidé.

Vi måste förändra incitamentsstrukturen i grunden men det kräver kunskap om skillnaden mellan skolsystem och skolans innehåll och hur de hänger ihop.

På återseende

/Linnea

Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter 2023)

Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)