Slaget om skolan

Larmen om det grova våldet i skolan har duggat tätt under lång tid. En lärare blev sparkad så illa i magen av en lågstadieelev att hon fick missfall. Skolpersonal vittnar om slag, sparkar och spottloskor från elever. Personal och elever vittnar om kränkande ord och tillmälen. Många ställer sig frågan, hur hamnade vi här?

Idag presenterade regeringens särskilda utredare, Happy Hilmarsdottir, sitt betänkande om ökad trygghet och studiero i skolan. Utredningen har flera bra förslag men det finns också två varningsflaggor och en viktig del som behöver utvecklas vidare. 

Utredningen lyfter in skolfrånvaro som en aspekt på området trygghet och studiero. Det är välkommet eftersom det i allra högsta grad hänger ihop. Vi vet att elever som har hög närvaro och som tillgodogör sig undervisningen, stökar mindre. Vi kan därför inte lyfta ut trygghet och studiero och göra det till en enskild skolfråga. Trygghet och studiero är skolans svåraste fråga att arbeta med och hur gärna vi än vill det så finns det inte någon enkel lösning. Lärare och övrig skolpersonal är en auktoritet, men den kan inte upprätthållas enbart genom att vara auktoritär. Jag återkommer till det! 

Förslagen innebär i korthet att:
– Rektor får ett tydligt uppdrag i skollagen att upprätthålla trygghet och studiero
– Föräldrar får inflytande i en begränsad omfattning.
– Lärare får utvisa en elev ur klassrummet utan varning vid allvarliga händelser och kravet på dokumentation slopas.
– Alla skolor ska ha skolregler, konsekvenstrappor och nolltolerans mot mobbing och trakasserier ska införas. 

Bland annat.

En relativt ny företeelse i Skolsverige är akutskolor och utredningen föreslår att de ska skrivas in i skollagen. Det betyder att alla kommuner kommer att behöva inrätta tillfällig skolverksamhet där elever som straffat ut sig i sina ordinarie skolor kan bli placerade. Man vill generellt att man ska få omplacera elever under en längre tid jämfört med idag, både när det gäller inom enheten och till andra enheter. Det är bra eftersom fyra veckor är alldeles för kort tid för att arbeta med ett oönskat beteende. Akutskolor kommer inte ändra elevernas beteende men det ger hemskolan en paus för att kunna planera för att eleven kommer tillbaka. 

Rektorer ska även få neka elever tillträde till skolenheten och dessa elever ska då få fjärr- eller distansundervisning. Jag hade önskat att de lade fram ett förslag om att elever med riktigt våldsamt beteende, eller elever som är / på väg in i kriminalitet, ska få en egen form av resursskola som är över tid. Det är helt nödvändigt för att garantera andra elevers säkerhet. 

Två röda flaggor
1. Elever som blir avstängda ska bara kompenseras för den undervisning de har missat, så långt det är möjligt. Det är en ambitionssänkning. Det betyder i praktiken att man avskaffar den lagstadgade undervisningstiden, eftersom den med detta förslag blir förhandlingsbar. Elever som har svårigheter i skolan, oavsett om de är sociala eller kunskapsmässiga, behöver mer undervisning, inte mindre. 

2. Akutskolor ska kunna läggas på entreprenad till annan huvudman. Jag förstår inte riktigt hur det ska gå till eftersom friskolesystemet i grundskolan är ett auktorisationssystem.
Om förslaget blir verklighet öppnar det upp för att skojarskolor startar akutskolor där man ska “fostra” elever. Det kommer skapa ett incitament att välja bort stökiga elever. Med tanke på de incitament som finns i skolsystemet idag, så finns det mycket som kan gå fel.

Om hårda tag hade lärt elever hur man ska uppföra sig så hade vi inte haft problem med trygghet och studiero. Det behövs inte pedagogiskt utbildad personal om hårda tag är lösningen. 

Vad som behöver utvecklas
Vi vet vad som fungerar och jag hade hoppats på att utredningen skulle ge konkreta förslag på att skala upp det som fungerar. Det måste bli ett slut på att skolor får välja och vraka mellan metoder och arbetssätt. Varför bestämmer inte staten hur skolor ska jobba när det finns välbeforskade metoder som gett utmärkta resultat världen över. 

Sammanfattning
Det finns många bra förslag i utredningen. Det är bra att rektorer får ett tydligt ansvar inskrivet i skollagen. Det är bra att lärare får ökade befogenheter och mindre dokumentation. Alla fattar ju att det är hål i huvudet att man ska behöva dokumentera varje gång en elev visas ut ur klassrummet. Det är bra att man ser över möjligheten att stänga elever under en längre tid och underlätta för fjärr – och distansundervisning. Det är bra att det skrivs fram att rektorer/biträdande rektorer ska ha ett mer nära ledarskap. För att det ska fungera i praktiken behöver det regleras hur många medarbetare varje chef ska ha. Reglera mera!

Som vanligt undrar jag var stålarna är om lärare enklare ska få utvisa eleverna ur klassrummet. Vem ska ta emot eleverna och vem ska betala för de tjänsterna? Statsbidrag i all ära men de kommer aldrig täcka hela kostnaden. 

Gör flera saker samtidigt
Jag har tänkt ohälsosamt mycket på den här frågan under de 18 år jag arbetat i förskola och skola, som lärare och skolledare. Det är jättesvårt att arbeta med barn. Vi rektorer har skyldighet att upprätthålla en lugn och trygg skolmiljö för våra elever. Vi har skyldighet att upprätta en lugn och trygg arbetsmiljö för våra medarbetare. 

Med det sagt så måste vi också prata om vad vi ska göra med de elever som gång på gång missköter sig i skolan. Om vi inte arbetar för att eleven ska börja göra rätt så kommer vi att tappa dem. Om vi inte hjälper lärarna så de får en bra arbetsmiljö så tappar vi dem också.

Föräldrarna. Tillvaron för föräldrar till elever med skolsvårigheter är ofta ensamma, frustrerande och föräldrarna är vana att få skulden för sitt barns beteende.
Om vi fortsätter att använda hemringning som metod, om vi fortsätter att förvänta oss att föräldrar ska lösa skolans problem så kommer vi att tappa deras förtroende.

Jag kommer aldrig glömma en elev som ofta satt på mitt kontor. Vi hade samtal på samtal.
En eftermiddag hade vi samtal, jag, eleven och hans mamma. Den här dagen hade det varit en incident på rasten, som så många andra dagar. När de lämnade mitt kontor viskade mamman att hon är ledsen över att hennes son beter sig så här. Jag svarade att det är jag också.

Generalfel
Vi förväntar oss att barn som måste gå i skolan, med kamrater de inte valt, ska uppföra sig, trots att vi inte har en nationell standard för hur vi lär elever att bli fungerande skolelever. Vi är experter på att prata i svensk skola. Vi har möten, vi skriver ner planer och vi tillrättavisar elever. Prat, prat och prat. Problemet är att det inte räcker att prata. Vi måste visa, göra, modellera och repetera om vi vill att eleverna ska fostras till fungerande skolelever. Lärare måste få utbildning i hur man gör. Om vi inte arbetar praktiskt med skolbeteende så blir det märkligt att vi kräver att de ska kunna detta. Det måste till en kulturförändring och det åstadkommer man inte genom att prata. Vi måste förstå att elever är trötta på vuxnas prat.

En del elever sköter sig exemplariskt. De behöver knappt gå i skolan eftersom allt bara flyter på. Men vi har en hel del elever som behöver undervisas i sociala färdigheter och förmågor som uppmärksamhet, följsamhet och koncentration. Vi måste börja i förskoleklass och varje minut när eleverna är i skolan ska vi modellera och öva upp de förmågor eleverna behöver för att leva upp till de förväntningar vi har på deras uppförande. Det blir en märklig ordning när vi ställer krav på elever, utan att samtidigt modellera och öva på de förmågor eleverna behöver för att uppnå de krav som vi ställer.

Lärare skäller inte på elever som inte lär sig att läsa eller räkna. När de missköter sig socialt, då skäller vi, ringer hem, ger konsekvenser och straff. Jag tror att det är ett dåligt sätt att arbeta.

Slutligen
1. Lärare, rektorer och skolpersonal behöver mandat och verktyg att hantera akuta händelser för att upprätthålla trygghet och studiero. Här ger utredningen många bra svar. Vi måste ha befogenheter att lösa akuta situationer. Tack för det, Happy!

2. Vi måste förstå att de elever som ständigt missköter sig är sena i sin utveckling, i förmågan att uppföra sig. Den enda lösningen är att tidigt börja arbeta med att arbeta med de förmågor eleverna behöver för att lyckas socialt.
Ja, jag vet att jag är tjatig men alla lågstadieskolor borde börja arbeta med Pax i skolan. Då hade vi inte haft de här problemen med våld i skolan under låg – mellan och högstadiet. 

Skala upp allt som funkar. Varför är det så svårt att förstå?

På återseende!
/Linnea

Lyssna gärna på mitt sommarprat i P1.

Om du vill läsa annat jag skrivit och producerat, läs här:
Lyssna på min podd: Så funkar skolan.
Det kommer ett nytt avsnitt varje måndag.
Läs mina krönikor på Expressens ledarsida här.
Jag skriver även i Altinget, Fokus och i Skolledaren.
Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter (2023)
Skolbibliotek Nu (skriven tillsammans med Jonna Bruce), skolbibliotek som pedagogisk funktion (2024)
Läsinlärning på lågstadiet (skriven tillsammans med Eileen Tadi)
Att leda för likvärdighet (antologi)

Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)