Förra lördagen var jag på urpremiären av Vem var min pappa?, en monolog av Mustafa Zatara. Platsen var Stadsteatern i Husby som har satt upp föreställningen som handlar om Mustafa, son till Hasan Zatara, lasermannens sista offer. Hans pappa fick nedsatt tal och rörelseförmåga och när Mustafa inte länge kunde tala med sin pappa fick han hitta andra sätt att att ta reda på vem hans pappa egentligen var. Skottet mot hans pappa förändrade Mustafas liv. Han började känna sig jagad. Genom hela monologen kommer Mustafa med oväntade vändningar, som att i stället för att känna sig jagad på väg hem från skolan, själv börja jaga. Mustafa sprang sicksack hem från skolan för att undvika det lasersikte som han såg i varje gathörn. Det gör något med ett barn när ens pappa blir skjuten.
Mustafa var på väg åt fel håll, det var trassligt i skolan, svårt att sitta still och han började umgås i fel kretsar. Det som fick honom att kliva upp varje morgon var fotbollen. Han var grym på fotboll men så blev han lurad att följa med på skidresa där han skadade knäet. Det blev ingen fotbollskarriär. Han blev i stället personlig assistent åt sin pappa.
Lasermannens rasistiska våldsdåd är ett nationellt trauma som har påverkat såväl individer som samhället under decennier. Vem var min pappa är en berättelse om Hasan Zatara som flydde från Palestina och som var vän med kristna, judar och druser. Det var det mest naturliga i världen för honom vilket fick Mustafa att förstå att vänskap är så mycket starkare än människors olikheter. Monologen speglar vår historia och påminnelse om hur lasermannen har påverkat det svenska samhället. Mustafas efterforskningar om vem hans pappa var har förändrat såväl honom själv som hans relation till sin pappa. Föreställningen är en kärleksförklaring viket inte minst märktes på hur berörda vi i publiken blev, och hur stolta Mustafas föräldrar är över sin son.
Igår var det årsdagen för mordet på Olof Palme och under föreställningen får vi lyssna till ett av hans mest kända tal om invandring.
”Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.
Det gör något med ett samhälle när de som bor här inte känner tillhörighet.
Hasan Zataras liv visar att fördomar mot andra människor är ett gift i samhället. Fördomar hör inte hemma i ett upplyst samhälle.
Gå och se Vem var min pappa? Den är viktig på riktigt.
På återseende!
/Linnea
Lyssna gärna på mitt sommarprat i P1.
Om du vill läsa annat jag skrivit och producerat, läs här:
Lyssna på min podd: Så funkar skolan.
Det kommer ett nytt avsnitt varje måndag.
Läs mina krönikor på Expressens ledarsida här.
Jag skriver även i Altinget, Fokus och i Skolledaren.
Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter (2023)
Skolbibliotek Nu (skriven tillsammans med Jonna Bruce), skolbibliotek som pedagogisk funktion (2024)
Läsinlärning på lågstadiet (skriven tillsammans med Eileen Tadi)
Att leda för likvärdighet (antologi)
Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)
rektor_linneas blogg 