Konsten att älska både skola och marknad

I går pratade jag med en rektorskollega i en annan stad. Det gick inte att missa frustrationen i rösten. Barnkullarna minskar vilket stället krav på snabb omställning. Alla rektorer i Sverige sitter i samma båt, mer eller mindre. Färre föds och då är det klart att färre barn kommer äntra skolans entré. Frustrationen hos min kollega rörde dock inte det minskade elevantalet och att hon måste sätta personal i omställning. Nej, frustrationen rörde att det öppnar två nya friskolor i kommunen i augusti. Det kommer vara 1100 elever som kommer byta till friskolorna. Ja, om de fylls vill säga.

Den fria etableringsrätten oavsett om det finns behov av skolplatser eller inte är ett av de mest allvarliga systemfelet i svensk skolpolitik.

Ingen har missat de två orden ”avskaffa marknadsskolan” i skoldebatten. Den högra sidan på den politiska skalan brukar buttert påpeka att skolan inte är en marknad eftersom det inte finns en prissättning, köpare och säljare. De är alltid snabba att dra onelinern att valfriheten hotas och 400 000 barn blir satta på gatan om marknadsskolan avskaffas.

Den vänstra sidan i politiken tävlar om att förklara problem med marknadsmisslyckanden och att skolmarknaden ska krossas och vinstjakten stoppas.

Jag menar att det går alldeles utmärkt att älska marknad – och skola, samtidigt.
De ska bara inte kombineras med varandra. Marknadsekonomi är jättebra.
Det är företag som skapat arbetstillfällen. Det är innovation som gör att vi numera kan överleva cancer, HIV och sepsis. Det är innovation som har tagit fram elbilar och det är företagen som måste gå i första ledet i den gröna omställningen. Livet vore förbannat tråkigt om vi inte hade haft marknadsekonomi. Det är inget problem att människor är rika. Det är bra att vi har lågt skattetryck så fler har mer kvar i plånboken när lönen kommer.
När det gäller nöje så kommer de bästa överleva. En restaurang utan besökare kommer att gå i konkurs.

Jag älskar marknad.
Jag älskar skolan.

Jag älskar dessa var för sig. De ska inte sammanblandas.

Det finns inget som gör mig så glad som när elever går från kan inte – till kan. Ni vet när man ser i barnets ögon att de förstod. Det är magiskt när läsningen släpper och de får så bra läshastighet att de faktiskt förstår vad de läser. Det möjliggör samtal om berättelsens själ. Jag älskar när eleverna börjar automatisera matematiska strategier. Det är ljuv musik i mina öron när de kan redogöra för hur de löste problemet med öppna utsagor, uppställning och krångliga tal som ska lösas med bråk.

Skola handlar om utbildning och bildning. Det handlar om barn som ska gå från kan inte – till kan. Skolan handlar om att alla barn i Sverige ska lära sig samma ämnesstoff under de år de är mellan 6 – 16 år. De ska bli skötsamma, ansvarstagande vuxna som sedan får möjlighet att önska ett gymnasieprogram som de tycker verkar intressant. Skolan handlar om att säkra Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning. Skolan är alltså något som angås oss alla och därför måste utgångspunkten för alla politiska beslut vara att det man beslutar om ska gynna alla barn i svensk skola. Inget annat duger.

Kunskapsöverföring är det viktigaste syftet med skolan. Från lärare till elever.
Det är vad skolpolitiken måste utgå från. Skolan är till för eleverna och bara för eleverna.

Skola och marknad ska inte kombineras. De hör inte ihop. De är ljusår från varandra och ska därför behandlas som något helt separat.

Det går alldeles utmärkt att ha valfrihet utan affärsintressen i skolan.
Ska man vara petig så finns det inget skolval. Det finns ett önskemål och placeringar som utgår från skolornas kapacitet.

Det går alldeles utmärkt att bedriva skola utan affärsintressen och skadlig incitamentsstruktur. Skola handlar om utbildning och bildning och det är eleverna som är syftet med skolan. Varken mer eller mindre.

Det är därför det går att älska både marknad och skola. Var för sig.

Patrik Kronqvist skrev en text för några veckor sedan att problemet inte är marknaden utan Sossarnas dåliga politik. Och vet ni. Han har rätt.
Problemet är inte marknaden. Problemet är att politikerna gått vilse och sammanfört marknadsprinciper med skola. Affärsintressen har sammanblandats med kunskapsöverföring som i samband med det blev sekundärt. Om man ska följa hur det går i skolan idag är det lika relevant att följa aktiekurser, koncernbidrag och affärer mellan storbolag.

Problemet är inte marknaden. Problemet är att politikerna har sammanfört marknad med skola. Det är ett medvetet val. Och ett ödesdigert sådant.

Det går alldeles utmärkt att ha friskolor utan affärsintressen och skadlig incitamentsstruktur. Det går att skapa en ägandeform där skolor inte delar ägandeform med Volvo, Bröd och Salt och Hemköp. Det går att skapa en ägandeform som utgår från vad som maximerar elevernas lärande. Det handlar om att reglera hur skolor ska vara beskaffade, hur insynen ska vara konstruerad och hur överskott ska hanteras. Det handlar om hur vi fördelar resurser, konstruerar skolönskemål och hur vi hanterar skolstruktur så resurserna stannar i klassrummen. Det är ju i klassrummen som kunskapsöverföringen mellan lärare och elev sker. Inte i ett konferensrum på Östermalm.

Det går att ha ett friskolesystem utan att friskolor delar ägandeform med aktiebolag i andra sektorer. De politiska misslyckanden vi ser i skolsektorn idag är en följd av att friskolor delar ägandeform med en massa andra företag. Viktiga företag som ger arbetstillfällen och som bidragit till rusta statsfinanserna. Små aktiebolag har inte revisionsplikt. Enskilda firmor behöver inte registrera företrädare vilket gör att Skolinspektionen har svårt att granska dem. Om vi ändrar förutsättningarna för befintliga ägandeformer så drabbar det tusentals företag som delar ägandeform med friskolor. Det är inte marknadsvänligt. Jag tror att det är dåligt.

Det finns inget marknadsmisslyckande. Det finns bara politiker som misslyckats med att skapa ett skolsystem som utgår från att kunskapsöverföringen från lärare till elev ska bli så bra som möjligt. För alla elever.

Det är dags att göra skolan great again.

Politikerna måste skapa en ny associationsform bara för friskolor. Vi behöver en ägandeform utan affärsintressen och skadlig incitamentsstruktur. Vi ska värna önskemålet om skolan men ännu viktigare är att värna elevernas rätt till att stabil kunskapsnivå som ger dem möjlighet till fria livsval. En ny associationsform skulle lösa det politiska misslyckande vi dras med i detta nu. I stället för vinst ska vi prata om överskott. Med en ny associationsform kan vi rensa ut koncernbidrag och säkerställa att resurserna stannar i skolans värld.

Det är ju inte så att ägandeformen påverkar möjligheten att önska skola. En ny associationsform skulle bara innebära att vi löser problemen i skolsystemet, vi får mer och bättre skola, långsiktighet och ett bättre rustat land i kompetensförsörjningskampen.
Den så kallade valfriheten finns kvar. Olika profiler och skolor finns kvar.
Det enda som rensas bort är problemen.

Jag har inget problem med överskott eller att en del av det tas ut av ägaren. Så länge vi har en incitamentsstruktur som inte skadar kunskapsöverförningen från lärare till elev så är överskott inte ett problem.

Politiker har i uppdrag att lösa problemet. Vad väntar ni på?

Get busy!

På återseende!
/Linnea

Lyssna gärna på mitt sommarprat i P1.

Om du vill läsa annat jag skrivit och producerat, läs här:
Lyssna på min podd: Så funkar skolan.
Det kommer cirka tre avsnitt per månad.
Läs mina krönikor på Expressens ledarsida här.
Jag skriver även i Altinget, Fokus och i Skolledaren.
Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter (2023)
Skolbibliotek Nu (skriven tillsammans med Jonna Bruce), skolbibliotek som pedagogisk funktion (2024)
Läsinlärning på lågstadiet (skriven tillsammans med Eileen Tadi)
Att leda för likvärdighet (antologi)
Barnet och boken, perspektiv på ungas läsning (antologi)

Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)