Den 24/6 skrev en rad företrädare för Lärarförbundets lokalavdelningar en debattartikel i lärarnas tidning. Artikelförfattarna vill med sitt inlägg påvisa att Lärarförbundet behöver driva facklig kamp för sina medlemmars bästa. Samma dag (24/6) publicerades ett svar från Mathias Åström som är förhandlingschef på Lärarförbundet.
Jag och några med mig (som ännu inte hunnit gå på semester) som är förtroendevalda i Lärarförbundet skolledare Göteborg skrev en debattartikel för att visa att vi står bakom det företrädarna för lokalavdelningarna för fram i sin artikel. Vi påpekar också det vi inte håller med Mathias Åström om.
Vårt svar blev inte publicerat eftersom vi skriver ungefär samma som artikelförfattarna. Det var just detta som var syftet, att visa att vi står bakom deras åsikter. Lärarnas tidning menar att de ska bevaka frågan journalistiskt.
Här är inlägget som inte blev publicerat;
”Den 24/6 skrev en rad fackliga förtroendevalda för lärarförbundet en debattartikel i lärarnas tidning där de uppmanar Lärarförbundet att ställa hårdare krav på kommunerna när det gäller nedskärningarna i skolan och hur Lärarförbundet ser på HÖK18. Artikelförfattarna menar att Lärarförbundet inte kan nöja sig med att vi har dialog ute i landet kring arbetsbelastningen samtidigt som nedskärningar på skolan genomförs i de flesta kommuner. Artikelförfattarna menar med all rätt att medlemmarna förtjänar tuffare fackliga krav än så.
Vi är några förtroendevalda för Lärarförbundet skolledare Göteborg som ställer oss bakom det artikelförfattarna skriver. Att driva facklig kamp för våra medlemmar är Lärarförbundets viktigaste uppdrag. Vi som fackförbund, lokalt och centralt ska ta fajten så våra medlemmar inte behöver bråka med sina chefer.
Vi är bekymrade över det svar som Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström ger i samband med att artikeln publicerades. Det vi anser vara mest bekymmersamt är hållningen att Lärarförbundet ska ha som största fokus att fortsätta kräva mer resurser till skolan. Magdalena Andersson har varit tydlig med att det inte finns mer resurser att tillgå. Med det sagt kan det inte vara Sveriges största fackliga lärar- och skolledarorganisations största fokus att kräva mer resurser. Vi vill alla ha mer resurser till skolan och det ska vi kämpa för, men det kan inte vara Lärarförbundets enda fokus. Det räcker heller inte med dialog ute i kommunerna kring arbetsmiljön när nedskärningarna nu genomförs.
Mathias Åström skriver att Lärarförbundet agerar med full kraft mot nedskärningarna i kommunerna. Vi som skolledare ställer oss frågande till det, då vi inte har sett några kraftfulla åtgärder på nationell nivå från Lärarförbundet. Det har skrivits debattartiklar, men i övrigt har vi inte sett några konkreta ansatser till facklig kamp för att stoppa nedskärningarna. Att kräva mer resurser kan inte ses som konkreta åtgärder när det inte finns resurser att tillgå. Det är än så länge bara förtroendevalda i Lärarnas Riksförbund på lokal nivå som visat handlingskraft mot nedskärningarna genom att de anmäler kommuner till Arbetsmiljöverket och Skolinspektionen. Vi undrar om Lärarförbundet nationellt kommer uppmana sina förtroendevalda ute i landet att agera på liknande sätt? Kommer Lärarförbundet centralt anmäla alla kommuner som genomför nedskärningar till Skolinspektionen och Arbetsmiljöverket?
Mathias Åhström skriver vidare att det avtal vi har ger oss verktyg för att förbättra medlemmarnas arbetsvillkor genom minskad arbetsbelastning. Vi som förtroendevalda i Lärarförbundet Skolledare Göteborg håller inte med om det. Vi ser inte att dialog kring arbetsbelastningen kommer leda till minskad arbetsbelastning. Vi anser att det är Lärarförbundets viktigaste uppgift att driva frågan och i konkreta handlingar agera för att stoppa nedskärningarna. Vi menar att nedskärningarna är skäl nog att lyfta frågan om avtalsbrott mot HÖK18. Mathias Åström avslutar sitt svar till debattörerna med att säga att kraven ska ställas på lokal nivå.
Våra skolledarmedlemmar runt om i Sverige har en ohållbar arbetssituation där många inte har resurser nog för att bemanna varje klassrum med en lärare; vi har en situation just nu som innebär att våra medlemmar arbetar sig sjuka av stress. Vi är, precis som artikelförfattarna skriver, trötta på att se våra medlemmar gå in i väggen med långa sjukskrivningar som följd. Vi är trötta på att bli uppringda av medlemmar som berättar att de säger upp sig för att de inte orkar längre. Vi är trötta på att skolledarkarusellen snurrar i allt högre hastighet.
Detta, Mathias Åström, borde vara Lärarförbundets fokus att ändra på. Ert fokus på att kräva resurser som inte finns just nu, och ha fortsatt dialog om arbetsbelastningen ute i kommunerna duger inte. Våra medlemmar förtjänar bättre. De förtjänar facklig kamp. Nu är det dags att börja agera mot nedskärningarna och det är bråttom! ”
Dela gärna inlägget!
rektor_linneas blogg 