Vi måste minska det statliga uppdraget i grundskolan

Vi har en situation i Sverige där kraven med råge överstiger resurserna skolan tilldelas av huvudmannen. Det sätter oss i rektorer i en mycket svår sits. Hur ska vi göra för att skapa en pedagogisk verksamhet i balans när resurserna inte räcker? Det är ett val ingen rektor ska behöva ställas inför. Den frågan håller rektorer sömnlösa om nätterna och det är glappet mellan krav och resurser som leder till samvetsstress och nu är det hög tid att göra upp med samvetsstressen. Det kan vi bara göra om vi ser till att skapa balans mellan de krav staten ställer och de resurser kommunerna tillför.

När inte resurserna räcker för att nå de statliga målen finns det två alternativ.
1. Tillför mer resurser
2. Sänk kraven och ta bort mål, ämnen och arbetsuppgifter.

Jag utgår ifrån att alla skulle vilja se att alternativ ett blev realitet. Tyvärr ser det inte ut att vara möjligt givet att det inte finns resurser att tillgå från staten.
Sverige står inför tuffa år framöver, vi kan förvänta oss att skatteintäkterna kommer att minska vilket gör att skolan kommer få mindre resurser de kommande åren. Vi vet att befolkningen blir äldre och att färre kommer att arbeta. Tankesmedjan Balans har uppmärksammat skolsverige på att de flesta kommuner gör nedskärningar i skolan. Diskussionen i skolan måste därför börja handla om vilka arbetsuppgifter och statliga mål vi ska plocka bort när kommuner skär ner i skolan. Vi måste se till att kraven minskar i samma takt som resurserna minskar. När finansminister Magdalena Andersson intervjuades om resurserna till skolan var hon tydlig med att det inte finns mer resurser att tillgå för kommunerna. Ett alternativ skulle kunna vara att sluta amortera på statsskulden och tillföra de resurserna till välfärden, men det verkar inte politikerna tycka är en bra ide.

Med det sagt återstår bara alternativ två.
Om vi fortsätter ha samma omfattande statliga krav på skolan utan att kommunen tillför de resurser som behövs för att nå målen så kommer vi rektorer och våra medarbetare bli sjuka av vårt arbete. Givet att vi har brist på både legitimerade lärare och skolledare så måste vi undvika det till varje pris. Svensk skola behöver alla sina lärare och rektorer.

Givet att vi måste sänka kraven, vilka krav, mål och ämnen ska vi ta bort? Detta har diskuterats i skoldebatten den senaste tiden. Isak Skogstad fick mycket kritik när han lyfte frågan att ta bort de praktisk estetiska ämnena. Skolministeriet har haft ett avsnitt kring vad som ska plockas bort. Det är en fråga relativt få verkar vilja diskutera trots att den är helt avgörande. Jag är egentligen inte för att ta bort skolämnen, mål och krav men jag inser samtidigt att vi måste våga diskutera frågan om vad vi ska plocka bort. Här kommer mitt förslag på ett förändrat statligt uppdrag för grundskolan utifrån rektors perspektiv. Ja, jag förstår att jag kommer provocera många vilket egentligen inte är min mening men det är helt nödvändigt att vi börjar prata om detta. När du har läst klart kommer du förstå varför, så läs hela inlägget.

Jag börjar med de lägre årskurserna, förskoleklass till årskurs 3. Jag har i princip samma argument för samtliga årskurser för vad som ska plockas bort. Därför står de bara en gång.

I årskurs F-3 tas följande bort;

  • Modersmålsundervisningen i årskurs 1 – 3
    Modersmålsundervisning är inte obligatoriskt och därför kan den tas bort.
  • Elevens val. Elever går inte i skolan för att få välja själva vad de ska göra.
  • Avskaffa den nyligen införda läsa-räkna-skriva garantin och det obligatoriska bedömningsstödet i förskoleklassen och årskurs 1. Låt skolorna använda det screeningmaterial de anser vara lämpligt och med den frekvens de anser vara lämpligt
  • Minska på antalet IUP och utvecklingssamtal som erbjuds vårdnadshavarna.
    IUP skrivs bara i årskurs 1 och 3, i svenska och matematik. Erbjud vårdnadshavarna ett samtal på hösten i årskurs 1 som är framåtsyftande och ett samtal i slutet på årskurs 3 som handlar om hur det gick och en IUP som lämnas över till nästa årskurs.
  • Minska omfånget på nationella proven i årskurs 3. Minska delproven till 2 i svenska och två i matematik. Testa eleverna i läsning, läsförståelse, skrivning och i matematik de fyra räknesätten och problemlösning.
  • Ta bort ämnet slöjd i årskurs 3 och ämnet bild i årskurs 1 – 3
    Elever i de lägre årskurserna ritar och målar inom ramen för övrig undervisning så det behövs inte som ett eget ämne. Slöjd bör eleverna ha på mellan och högstadiet.

Årskurs 4 – 6 tas följande bort av samma skäl som anges under årskurs F-3

  • Modersmålsundervisningen
  • Elevens val
  • Slöjd tas bort i årskurs fyra och fem
  • Minska omfånget på nationella proven i årskurs 6 till att bara testa läsförståelse, förmågan att skriva samt problemlösning och bråk.
  • Minska antalet utvecklingssamtal som vårdnadshavarna erbjuds till ett samtal på vårterminen i årskurs fyra och ett samtal i slutet på årskurs 6.
  • Simundervisningen tas bort. Det inte kan anses vara skolans ansvar att se till att barnen lär sig simma
  • Ta bort de betyg i årskurs 4 som nu är på prov på några skolor samt i årskurs 6.

Årskurs 7-9 tas följande bort av samma skäl som för de tidigare årskurserna

  • Ta bort modersmålsundervisningen
  • Elevens val
  • Hem och konsumentkunskap
    Eleverna har hem och konsumentkunskap på mellanstadiet vilket gör att det med fördel kan tas bort på högstadiet då eleverna läser många ämnen.
  • Halvera timplanen i musik, bild och båda slöjdarterna
  • Minska timplanen i idrott och hälsa till 45 minuter per vecka
  • Ta bort moderna språk. Att lära sig fler språk kan inte anses vara en baskunskap
  • Minska omfånget på nationella proven och testa eleverna i matematik och svenska i årskurs nio med totalt 4 delprov, två i matematik och två i svenska
  • Minska antalet betyg till 3, i svenska, engelska och matematik och ge betyg på vårterminen i årskurs 8 och 9. Ge omdömen i övriga ämnen i ett samlat dokument vårterminen i årskurs 9.

Dessa förslag tycker nog många är för radikala, många tänker säkert ”så kan man inte göra” Dessa förslag ger konsekvenser för enskilda lärare som idag undervisar i ämnen som tas bort. Dessa förslag innebär att lärare kommer behöver komplettera sin utbildning för att kunna undervisa i andra ämnen. Den krassa verkligheten är att det inte är roligt att minska på skolans uppdrag. Nedskärningar har aldrig, och kommer aldrig vara roliga. Det kommer få konsekvenser för eleverna eftersom nedskärningar alltid får konsekvenser för alla som arbetar i skolan och för alla elever som går i skolan. Givet att alternativet är att fortsätta som vi gör nu, att ha ett glapp mellan krav och resurser som leder till att lärare, rektorer och övriga medarbetare arbetar sig sjuka så är det ett sämre alternativ.

Jag tänker att när vi framöver kommer tvingas bestämma oss för vad som ska tas bort ur skolans uppdrag så behöver vi tänka ”Vad är det som är viktigast för eleverna att ha med sig när de lämnar grundskolan?
Är det viktigaste att de kan spela instrument, bygga en stol eller tillaga lasange? Eller är det viktigare att eleverna kan läsa, skriva och räkna? Praktisk-estetiska ämnen är viktiga av flera skäl där det främsta skälet är att alla barn lär sig på olika sätt och de praktisk-estetiska ämnena erbjuder olika uttryckssätt. De ämnena erbjuder en variation som är viktig. Jag anser att när vi behöver ta bort ämnen så måste vi börja med de ämnena som ger kunskaper eleverna klarar sig utan. Att lära sig läsa, skriva och räkna är baskunskaper som eleverna måste få med sig oavsett hur mycket vi måste plocka bort ur skolans uppdrag i framtiden. När vi står inför valet att vi måste välja mellan praktiska ämnen och teoretiska ämnen så är jag för att ta bort de praktiska ämnena. Det kommer påverka elever negativt när ämnen tas bort helt eller minskar i omfång. Hur vi än gör, kommer vi aldrig komma ifrån att nedskärningarna i skolan leder till negativa konsekvenser för eleverna.

Ja, vi kommer få en sämre skola i jämförelse med idag men vi får den skola vi betalar för. Vi kan inte förvänta oss att det kommer fungera att ha kvar uppdraget men utan resurser att utföra det. Ska vi behålla dagens kravnivå så behöver skolan mycket mer resurser, resurser som i dagsläget inte finns. Då är frågan, ska vi fortsätta skrika efter mer resurser som inte finns eller ska vi lägga den tiden på att faktiskt anpassa uppdraget efter de resurser vi har? Jag tänker att vi behöver göra båda, vi måste fortsätta kämpa för att få mer resurser men tills finansieringen av skolan är löst så måste uppdraget minska i omfång.

Jag har inte lagt förslag på att minska elevhälsan vilket är ett medvetet val. När resurserna minskar kommer elevhälsan bli ännu viktigare. En ide skulle kunna vara att lägga all sjukvård inom elevhälsan på primärvården. Jag har valt att inte lägga det förslaget eftersom primärvårdens läkare och sjuksköterskor också går på knäna och det är en dålig ide att lägga problemet någon annan stans.

Vad kan vi minska eller ta bort helt på statlig nivå?
Jag är av den åsikten att SPSM och Skolinspektionen bör läggas ner helt och hållet. De specialskolor som SPSM driver idag ska tas över av de kommuner de ligger i. Möjligheten för föräldrar att anmäla skolor till barn och elevombudet borde tas bort och barn och elevombudet läggas ner. Istället ska vårdnadshavares klagomål på skolor hanteras av huvudmannens klagomålshantering. Skolverket ska minska sitt uppdrag genom att de nationella proven blir färre, bedömningsstöd, statsbidrag och garantier tas bort. Skolverket kommer börja granska och till tillstånd till friskolor.
Idag har vi ett läge där staten anger kraven för skolan, kommunen ska tilldela resurser så vi kan uppfylla statens krav, när vi inte får de resurser vi behöver så kommer statliga skolinspektionen och utdelar kritik och viten till kommuner. Detta system behöver göras om från grunden och ett första steg är att lägga ner skolinspektionen. Sen har vi detta med systematiskt kvalitetsarbete. Kommer vi kunna fortsätta med målstyrningen som vi gör idag? Jag tror inte det. När vi minskar skolans uppdrag måste vi även minska, och i vissa fall också ta bort det systematiska kvalitetsarbetet.

Jag har ingen egentlig åsikt om skolan ska förstatligas helt eller delvis. Det finns inget som säger att skolan får mer resurser bara för att staten är huvudman. Det har lanserats förslag på statligt sektors bidrag till skolan. Det är en fråga värd att titta närmare på. Det viktiga är att vi anpassar den utbildning vi ger eleverna till den budget vi får tilldelad av huvudmannen. Detta oavsett om huvudmannen är kommunal eller statlig.

På sikt behöver vi förändra skolans styrning så vi får en styrning som inte grundar sig på new public management. Den kampen kommer vi inte vinna på några veckor och därför är det viktigt att vi arbetar på flera fronter samtidigt. Vi behöver en skola som varken grundar sig på marknadsstyrning eller målstyrning. Principen som råder idag, att vi hela tiden förväntas öka kvalitén till en lägre kostnad är ohållbar. Idag tillåter vi att skolor drivs av stora riskkapitalbolag och att skattemedel tas ut i vinst, det måste upphöra. Vi ska givetvis inte ha friskolor i Sverige.

Hur kommer argumentationen låta kring mina förslag?
Jag bara gissar nu, men jag tänker att det kommer låta ungefär såhär;

I lärarrummet
Ska inte mina ämnen få vara kvar? Är jag inte viktig?
– Nej, tyvärr inte eftersom vi inte har resurser för att undervisa i 16 ämnen i grundskolan. Jo, du är viktig men tyvärr har vi en väldigt tråkig ekonomisk situation så vi kan inte erbjuda 16 ämnen i grundskolan.

På förvaltningen
Behövs inte jag längre?
– Jo, du behövs men inte här och inte med detta uppdrag. Du kommer få ett annat uppdrag, kanske på en skola eftersom du har lärarlegitimation och det är brist på lärare.
Vem ska nu göra mitt jobb?
– Ingen ska göra ditt jobb, vi tar bort stora delar av det systematiska kvalitetsarbetet eftersom vi får mindre resurser.

Enligt mig är det orimligt att det sitter människor ute på förvaltningarna och jobbar med skolutveckling samtidigt som de som jobbar i skolorna går på knäna. Det kloka hade varit om skolorna får de resurser de behöver för att utföra det statliga uppdraget skolan har, sedan bygger kommunen förvaltning av det som blir över.

På Barn och elevombudet
Ska inte eleverna få skydd nu när inte föräldrar kan anmäla skolor till oss?
– Jo, de kommer få skydd men inte av er.

På SPSM
Ska inte vi finnas kvar, var ska vi arbeta nu?
– Ni som är lärare kommer erbjudas lärarjobb i den kommun ni bor i. För er andra kommer det finnas arbete på andra myndigheter.

På skolinspektionen
Vem ska nu se till att det hålls ordning i svensk skola?
– Det kommer huvudmannen göra, utifrån de resurser som finns. Det kommer gå bra, oroa er inte.

Föräldrarna
Hur ska vi nu göra när vi inte får veta hur våra barn ligger till kunskapsmässigt?
– Det får ni veta två gånger per stadie. Om ditt barn ligger bra till kunskapsmässigt kommer du inte höra något från läraren och då kan du vara lugn. Behöver ditt barn någon form av stöd så kommer lärarna höra av sig till dig.

Hur ska vi nu göra när varken elevombudet eller skolinspektionen finns kvar?
– Ni ska lita på lärarna gör sitt jobb. Ni ska lita på rektorerna gör sitt jobb och ni ska prata med skolan när ni är oroliga så hjälps vi åt. Vill ni lämna klagomål går det bra att göra det hos kommunens klagomålshantering.

En avslutande personlig reflektion;

Det här är ett inlägg jag aldrig trodde jag skulle skriva. När jag tog min lärarexamen och började arbeta för 14 år sedan såg jag framför mig att jag skulle undervisa, jag skulle ha förutsättningar, jag skulle ha roligt med eleverna. Roligt har jag haft, i princip varje dag. Förutsättningarna har dock blivit sämre för varje år de senaste 14 åren. Det blir ständigt lite mindre resurser.
När jag var 29 år erbjöds jag mitt första chefsjobb och jag tänkte ungefär som Pippi Långstrump, det här har jag aldrig testat så det klarar jag nog. Jag var ung, naiv, tänkte att ”det kan väl inte vara så svårt”

Mitt första uppdrag som förskolechef, med ansvar för 55 medarbetare själv, jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på så jag körde på i högt tempo, utvecklade och styrde upp, fixade och trixade. Vi fick inspektion efter 1,5 år som var utan klagomål. Lärarna var glada, huvudmannen var glad. Föräldrarna var nöjda och barnen lärde sig massor. Skolan sa att eleverna från våra förskolor kunde så mycket. Alla var stolta. Jag var mest trött.
Men jag var ung och naiv så jag tänkte ”vi kan bli ännu bättre” så jag körde på ett tag till. Sen fick jag nog och bestämde mig för att byta jobb. Från Rinkeby till….Hammarkullen.
Det är en F-3 skola så det är nog mycket lättare tänkte jag. Mitt första jobb i grundskola.
Jag hade ju läst rektorsprogrammet så skollagen kunde jag, och ekonomistyrning hade jag ju läst och nyckeltal kunde jag få fram på några minuter. Jag hade till och med lärt mig att göra swotanalys och bygga varumärke. Vad kunde gå fel?
Ganska mycket lärde jag mig snabbt. Jag kliade mig i huvudet, hur var det nu med det där beslutet? Budgeten var visst många miljoner minus.
Oj vad många medarbetare och vad få elever. Jag är en ”doer” så jag körde på, fixade och trixade, utvecklade och försökte fixa en bra arbetsmiljö för personalen. Vi bytte ut möbler, gjorde skolan fin, började prata pedagogik och resultat, vi började prata undervisning och resultaten höjdes varje termin. Huvudmannen var glad, medarbetarna gav bra omdöme på medarbetarenkäten. Rektorn var mest trött. Det här med budget har gnagt i mig i flera år, hur kommer det sig att vi hela tiden får mindre resurser men vi får aldrig mindre att göra? Som tur var hittade jag Tankesmedjan Balans på twitter och jag började läsa deras granskningar och då blev det väldigt tydligt att det jag misstänkt faktiskt stämde. Huvudmännen trixar med budget. Just detta med att inte indexuppräkna är en sak som jag iallafall inte hade uppmärksammat. Det är en väldig tur för alla oss som arbetar i skolan att Markus och Åsa bestämde sig att ta reda på varför det ser ut som det gör.
Nåväl, månaderna gick och jag jobbade på i högt tempo och ville fixa allt, gärna igår.
April 2019 tog det stopp och endast två alternativ återstod, kör på som du gör och gå in i väggen eller gå ner till 40 timmar i veckan och försök överleva resten av läsåret.
Enkelt val, jag gick ner till 40 timmar i veckan och började återhämta mig sakta men säkert. Det här med att ta det lugnt är min sämsta gren så istället för att vila så tänkte jag att nu har jag ju massa lediga timmar på dygnet så då startar vi lite skolledaruppror, skriver lite artiklar, twittrar och försöker bidra till att ändra skolans styrning. Sagt och gjort och det har faktiskt gett massa energi också, och jag har lärt mig massor av alla diskussioner på skoltwitter.

Med det sagt.
Det jag vill säga med detta, och kommande blogginlägg är att vi behöver fixa detta med skolans styrning om vi ska kunna arbeta kvar i skolan. Det är på allvar.
Vi kan inte fortsätta som vi gör, och då måste också ta tag i de jobbiga frågorna, de som vi helst vill slippa. Detta med vad vi ska ta bort.

Det vill jag diskutera med er rektorer och lärare och alla andra som är intresserade av skolan, välfärden och ekonomi. Hur vill ni göra för att anpassa skolans uppdrag till de resurser vi får tilldelade? Nu hoppas jag att jag har retat upp er tillräckligt mycket för att ni ska säga emot mig, bli förbannad, hålla med mig eller komma med egna förslag. Eller alltihop samtidigt.

På återseende!

/ Linnea

12 reaktioner till “Vi måste minska det statliga uppdraget i grundskolan

  1. Jahapp, så fick vi då ett ansikte på att ultrahögern sitter på beslutsfattande positioner i skolan! Personer som inte står upp för alla barns/människors lika värde. Slicka uppåt och slå neråt, så gjorde svaga chefer på farfars tid, men en rektor, nu!?!
    Att utbilda unga till självständiga ansvarstagande individer som vet hur man tillreder en måltid och skapar ett hem och som bidrar med sitt arbete till samhället, gör man inte genom att nedrusta skolan. Basta!
    När en rektor lägger tid och energi på att föreslå nedskärningar istället för att kämpa för resurser blir jag rädd på riktigt. Att ultrahögern behöver en obildad massa att hunsa är inget nytt, snabbmatskedjor och kapitalister behöver obildade kunder. Men att en rektor ivrar för detta är skam. För några år sedan när smöknivsdebatten behövde avlivas gjorde jag denna film. Jag dedikerar den nu till dej. https://vimeo.com/151256317 Eleverna behöver sin slöjd genom hela skolgången. År ett och två på fritids 3-9 som garanterad undervisning, lika för alla.
    Hälsningar Inger Möller Degefält i Lund.

    Gilla

    1. Hej Inger. Jag är inte för nedskärningar, tvärtom. Jag gör allt jag kan för att göra motstånd mot nedskärningarna i skolan.
      Om de aviserade nedskärningarna genomförs år 2020-2021-2022-2023 ute i kommunerna så kommer vi hamna i en situation då vi måste börja prata om vad vi ska plocka bort från skolans uppdrag. Jag hoppas att politikerna tar sitt ansvar så att vi inte behöver det. Det ser dock inte bra ut. Skolan behöver en annan finansiering. Vi måste börja prata om hur ett förändrat uppdrag kan se ut.
      Se mitt inlägg som ett underlag för diskussion, det finns säkert många bättre lösningar.
      Vad tänker du att vi kan ta bort från skolans uppdrag, om vi står inför att vi bara har resurser att undervisa i till exempel 10 ämnen i grundskolan, att vi måste ta bort 6 ämnen helt och hållet?

      Ha en fin sommar!

      Gilla

    2. Jag delar Ingers syn om att de praktiska ämnena måste vara kvar och jag menar att slöjd för att ta det specifikt är ett av få ämnen i skolan som faktiskt har en hållbar utveckling som sin särprägel.

      Vi kan inte ta bort de delar som berör en hållbar utveckling samtidigt som vi har flera hundra tusen barn och ungdomar strejkande från skolan för att försöka skapa en hållbar utveckling.

      De teoretiska ämnena borde lära av de praktiska snarare än att vi nu (igen) för en debatt om dess existens. Vi måste sluta diskutera den ena eller andra ämnets existens och faktiskt fokusera på innovation snarare som hjälper oss ur den här situationen. Men som skoldebatten ser ut nu på sociala medier, däribland Twitter, så undrar jag ibland över om viljan att lösa problemet finns.

      Skolan behöver inte dra ner på ämnen. Vi behöver innovation och definitivt mer hållbar utveckling. Där är slöjden viktigt.

      Jag säger nej till att BEO ska läggas ner. BEO är en mycket viktig funktion för elever som mobbas i skolan. Det är skämmigt att 60 000 elever går till dem svenska skolan med en känsla av vad ska jag bli utsatt för nu. Att en studie från 2007 visade att var tredje fall av mobbning dessutom utförs av lärare mot elever visar bara på att det inte räcker med en klagomål hantering internt utan att BEO behövs. 2009 visade Kamratposten dessutom att 40 procent av alla anmälningar till BEO berör vuxna som kränker elever. För mig som varit utsatt själv för mobbning i skolan där skolan gjorde ingenting så vet jag vilket helsike för många elever därute går igenom just nu. Det är oacceptabelt för mig att BEO skulle läggas ner.

      Fredrik (leg So lärare)

      Gilla

  2. Tycker janske rektorer i denna situation bör läsa igenom lgr11 och sedan yttra sig. Det handlar om schematekniska lösningar och att ge lärare samarbetsutrymme med förtroendet att de vet vad de gör för att bedriva god undervisning! Ämnesövergripande projekt är den lösning som ges av skolverket för att vi ska få till god undervisning. Dessutom menas att vi vinner tid och utvecklas pedagogiskt genom samarbete och samsyn. De förslag som ges här anser jag skrämmande och går emot all forskning. Dessutom ger de tvärtemot vad som var menat med lgr11. Tycker även att rektor ifråga bör fundera över ; Vilka kompetenser är det som våra unga kommer att behöva?Bild, musik, slöjd är ämnen som borde prioriteras likaväl som fysisk rörelse i alla former. Hem å konsumentkunskap är superviktigt i tonåren/ därför att föräldrar curlar sina barn ist för att lära dem bli vuxna och ta ansvar. Estetiska ämnen arbetar med praktiskt problemlösande kreativitetsutvecklande uppgifter som tvingar eleverna att tänka utanför ramarna. Bort med den löjliga digitaliseringen och dokumentation i övrigt och gör som lgr11 förespråkar: inför kreativa ämnesövergripande projekt i skolan- där lärare samarbetar. Hur svårt kan det va att lägga schema i block: att låta tid läggas på att lärare samarbetar och skapar projekt som anknyter till det verkliga livet eleverna ska kära sig om? Det handlar om att vara kreativ som rektor och se till att skolan fungerar enligt skolverkets rekommendationer. Kreativ och problemlösande samtidigt som man ger mandat till sin legitimerade lärarkår att sköta sitt jobb. // Åsa

    Gilla

    1. Hej
      Mitt inlägg handlar om de nedskärningar som aviseras i kommunerna de kommande åren. Se mitt inlägg som ett underlag för diskussion. Om vi hamnar i en situation att vi bara har resurser att bara undervisa i till exempel 10 ämnen i grundskolan, att 6 ämnen måste tas bort. Vilka ämnen skulle det då vara lämpligt att ta bort? Det måste vi börja diskutera, vi måste börja diskutera ett annat uppdrag för svensk skola så vi får ett uppdrag där det är balans mellan resurser och det jobb vi ska göra.
      När resurserna inte finns behöver uppdraget minska, annars kommer ingen klara av att jobba kvar i skolan, då kommer fler bli sjuka av stress. Jag vill absolut inte ta bort ämnen, men i framtiden kanske vi måste tyvärr.

      Ha en fin sommar!

      Gilla

  3. Hemskt !!!
    Vill inte läsa hela inlägget!
    Oförskämt att ta bort ämnen.
    Kommer kosta staten massor av att folk kommer gå arbetslösa!
    Slöjd, bild, musik… vilka ämnen vad det mer du tyckte skulle plockas bort!?!
    Är du verkligen rektor?
    / pedagog och lärare

    Gilla

    1. Hej
      Jag är absolut inte för att ta bort ämnen. Vi kan tyvärr hamna i den situationen om de aviserade nedskärningarna genomförs de kommande åren. Om vi hamnar i en situation att det bara finns resurser att undervisa i 10 ämnen i grundskolan så måste 6 ämnen bort. Vilka skulle de vara?
      Jag hoppas innerligt att vi inte hamnar i den situationen. Tyvärr är vi i ett läge att det saknas 90 miljarder till välfärden och det kommer drabba skolan.
      Därför måste vi börja ta denna jobbiga diskussion, hur skulle grundskolans uppdrag se ut med mindre resurser?
      Jag förespråkar inte nedskärningar, jag gör allt jag kan för att bekämpa dem och driva igenom en annan styrning av skolan som är hållbar.
      Se mitt inlägg som ett underlag för diskussion.

      Och ja, jag är lärare och rektor, och jag vill ha en skola som inte bygger på marknadsstyrning och npm, en skola som har eleven och läraren i centrum, med en stabil finansiering oberoende av vem som har regeringsmakten.

      Ha en fin sommar!

      Gilla

  4. Det kom kommentarer av Riciardo Cancino via mail som jag lovade att infoga;

    Det finns ett tredje alternativ: förändra kraven genom att tvinga förändring på kravställaren
    Kan man jobba på ett annorlunda sätt / bättre sätt så att resurserna räcker? Jag menar INTE effektivare, utan BÄTTRE. Därav bättre definition av BÄTTRE krävs.
    Det kan också handla om vilka mål vi som samhälle – genom er upplysning om sakernas tillstånd och vårt gemensamma motstånd i form av strejker och annat – accepterar är ett minimum för att vi ska kalla skolan för ”undervisande”.
    Då är det kanske så att Magdadela Andersson borde offentligt ställas till svars för den politik hon för. För det finns bl a ett vapen att tillgå, och det är att KU ställer frågor till henne. För det måste man ha allierade i Riksdagen.
    Jag tycker resten av din analys är på det hela taget mycket bra, men jag ser inte kämpaglöd utan bara att man får anpassa mun efter matsäck. Det är i sig förståeligt, uppgivenheten lyser igenom, men jag saknar de höjda nävarna. Samtidigt förstår jag det, efter varje slag har man det svårare att resa sig nästa gång. Skolupproret räcker inte långt i denna diskussion, tyvärr.
    Två av mina barn jobbar inom skola/barnomsorg. Jag har skickat din artikel till dem, för jag tycker den är viktig. Sedan ska de och jag samtala kring detta; jag vill gärna inhämta deras reaktion. Jag ska även föreslå att de läser boken De effektiva, om inte annat bör de se den som en del av deras fortbildning.

    / Linnea

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s