Ny bok: Vi ger oss aldrig

Johan Wicklén har skrivit en viktig bok om hur det gick till när Sverige förlorade kriget mot knarket. Den heter Vi ger oss aldrig, så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket.

Det är en bok som ger en heltäckande bild av hur det gick till när Sverige körde fast i narkotikafrågan. Politiker säger med emfas att knarket ska rensas ut från samhället, att vi ska ha ett samhälle fritt från narkotika. När du läser boken förstår du att alla förstår givetvis att det aldrig kommer att ske. Människor kommer alltid att använda droger.

I boken får vi bekanta oss med Alex, han hade kunnat vara vilken ungdom som helst från vilket särskilt utsatt område som helst.
– Det började som en rolig grej. Dom äldre rökte, man hängde på- Det blev mer och mer berättar Alex. Längre fram i boken berättar Alex att – Det har varit många begravningar och minnesstunder. Det tar på en jävligt hårt…..Det kanske låter tjatigt, men allt började med cannabis. Nu kommer vi till den del i boken som jag anser vara den viktigaste och helt centrala för att förstå gängens makt.
Johan skriver – Utifrån Alex synvinkel är det absolut viktigaste att bryta nyrekryteringen. Höja trösklarna, något han tycker att man ska göra genom att slå sönder den svarta marknaden. – För mig finns bara en legalisering. Staten måste konkurrera ut de kriminella.

Johan Wicklén förklarar varför det är viktigt att förstå att cannabis inte främst är en inkörsport till tyngre droger för ungdomarna, utan att det är en inkörsport till tyngre kriminalitet. Alex säger att lagen är hundra gånger farligare än drogen. Det är oerhörda krafter inbyggt i den svarta cannabismarknaden. Yrkeskriminella som är miljonärer.

Staten kan inte trycka tillbaka gängen med enbart strängare lagar och längre straff, vi måste slå sönder gängen finansiella system och det kan vi bara göra om vi konkurrerar ut den svarta cannabismarknaden.

Jag har, precis som Alex varit hemma hos familjer som förlorat sina barn. Den smärtan som utspelar sig är outhärdlig att bevittna. – Varför mitt barn?
Politikerna säger att vi måste knäcka gängen men kan vi göra det om inte deras finansiella system också knäcks? Drivkraften för gängen och för nyrekryteringen har alltid varit – och kommer alltid vara pengar. Det är med pengarna man upprätthåller sina territorier och det är med pengar man upprätthållet sitt våldsmonopol.

I boken får vi även följa Henrik som lider av en ryggskada med svår smärta som följd. När inte sjukvården kan lindra hans plågor börjar han först köpa, sen odla cannabis vilket gör att han emellanåt är helt smärtfri. Han blir påkommen och blir straffad för detta.
I boken problematiserar Johan att det inte är lättare att få cannabis för smärtlindring via sjukvården.

Johan Wicklén beskriver ingående hur lobbyismen har bidragit till att politikerna kapitulerat när det gäller narkotikapolitiken. Det började med frikyrkopastor Einar Rimmerfors som gick upp i riksdagens talarstol. Hur det sedan gick får ni veta när ni läser boken.

Jag kan inte låta bli att dra vissa paralleller med skolfrågan som har finansstarka lobbyister som har vägar direkt in till riksdagspartierna. Det är ett problem att de som inte är valda i demokratiska val ges möjlighet att påverka politiken i den omfattning som sker idag.

Polisen menar att cannabishandeln är de kriminella gängens basinkomst och att den ger upphov till konflikter mellan gäng och individer, samt till våldshandlingar.
Det säger de inom den kriminella världen, det ser vi som arbetar i dessa områden och det säger polisen.
En annan, viktig aspekt som Johan förklarar är att polisens narkotikabekämpning ofta fokuserar på de som hobbyröker vilket tar resurser från polismyndighetens arbete mot att bekämpa den grova brottsligheten. De samlar in, som det beskrivs i boken floder av urin och blod. Som läsare kan jag inte låta bli att undra, till vilken nytta?

Om vi återgår till Henrik. Han har fruktansvärt ont i ryggen. Det gör att han inte kan arbeta.
Det påverkar hans, och hans familjs liv. Varför är det ett problem att han odlar några plantor i sitt garage och på så sätt får den smärtlindring som gör att han kan leva ett normalt liv?

Slutligen är det intressant att läsa hur man ofta beskriver alkohol och cannabis. Jag har inte tänkt på det men det blir tydligt i boken. Alkohol ses inte som ett stort problem i samhället, cannabis dock.

Alex säger att – Om kunderna hade kunnat gå till ett apotek eller till systembolaget istället för att möta mig i en källare i någon förort hade det sett annorlunda ut. En blodig källare dessutom, som används för kidnappningar och mord. Där hämtar vanliga medborgare sina droger från oss.

Läs boken. Bli upprörd.
Tack Johan Wicklén för den viktiga boken Vi ger oss aldrig, så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket.

På återseende

/Linnea