Rektor Linneas politiska manifest

Den första lägenheten jag köpte låg i Husby, ett särskilt utsatt område i Järva, Stockholm.
Jag hade fått mitt första lärarjobb på en förskola några hundra meter från där jag skulle bo.
Jag var nervös den första dagen på mitt första lärarjobb eftersom jag inte hade en aning om vad jag gav mig in på. Folk i min bekantskapskrets hade varnat mig för att börja lärarkarriären i ett så svårt område, som de uttryckte det. Jag tänkte att barn är väl barn oavsett var de kommer ifrån. Det stämde, de barn jag arbetade med var som barn är mest, truliga ibland, för det mesta glada och nyfikna. Det som utmanade mig var underskottet på svenska språket.
Jag fick använda mycket bilder och gester och vi fick förklara alla vardagsord. Repetera, repetera och repetera.

Det var drygt 15 år sedan och jag har, bortsett från ett kort inhopp på Kungsholmen arbetat hela mitt yrkesverksamma liv i särskilt utsatta områden. I förskolor och grundskolor. Jag har arbetat åt kommunal huvudman och enskild huvudman. Vinstdriven och icke vinstdriven.
För mig är inte skolsegregationen en politisk talepunkt, den är verklig. Skolsegregationen är påtaglig och den är rå. Den raserar barns livschanser och den befäster utanförskap. Den ökade skolsegregationen är ovärdig en kunskapsnation och välfärdsland som Sverige. Vi kan mildra effekterna av skolsegregationen med reformer på områdena skolval, finansiering och etablering med politikerna väljer att låta bli att få nödvändiga reformer på plats.

Min mamma sa alltid – om du vill förändra något måste du göra det själv. Ingen kommer att göra det åt dig. Mamma är tyvärr död men hennes ord sitter och pickar mig på axeln.

Sagt och gjort, jag tog tjänstledigt under valrörelsen för att debattera och prata skola på heltid under några veckor. Två finansmän tyckte att det var bra och de ville kompensera för mitt lönebortfall. Jag är dem evigt tacksam för det.

När jag växte upp var jag tydligt vänster. Sen började den röda färgen rinna av mig i takt med att jag lärde mig mer om samhälle, politik, samtid och framtid. Idag har jag en liberal grundsyn på samhälle, skola, välfärd och vilken väg vi behöver ta framåt. Det betyder att jag vill se en stark stat och välfärd som inte lägger sig i människors livsval. Jag vill se likvärdighet, vård efter behov, likvärdiga chanser för alla elever i förskola, grundskola och gymnasium. Jag vill se ett finansieringssystem till sjukvård, omsorg och skola där man håller hårt i skattemedlen och ser till att de i så hög utsträckning som möjligt går till kärnverksamheten. Jag vill ha olika utförare men jag vill inte se vinstintresse. Aktiebolag har inget i välfärden att göra. Det är djupt stötande för mig som liberal att vi tillåter utförare i skola, vård och omsorg som cementerar segregation, som begränsar människors valfrihet och som leder till både sämre kvalité och läckage av skattemedel.

Vi måste avskaffa den fria etableringsrätten av tre anledningar, dels eftersom den krockar med det kommunala självstyret. Den andra anledningen är den påverkan som den fria etableringsrätten har på kommunernas ekonomi. Den tredje anledningen är att den fria etableringsrätten begränsar valfriheten och likvärdigheten för de elever som väljer att gå kvar i den kommunala skolan och det kan jag som liberal aldrig försvara. Marknadsstyrningen av skolan är inte bara stötande, den är även illiberal eftersom den gör att skolsystemet inte kan bli likvärdigt så som skollagen säger att den ska vara.

Jag vill se differentierad skolpeng så att kommunerna får ersättning för utbudsansvaret. Jag vill att vi omfördelar inom nuvarande pengapåse för att förhindra fortsatt läckage av skattemedel. Skattekronorna ska gå till kärnverksamheten.

Jag ser inte vinstuttag som ett problem men aktiebolagslagens vinstintresse går emot grundidén om vård efter behov och en kompensatorisk skola. Vinstintresse och vinstuttag är inte samma sak.

Jag vill se lika hårda tag mot gängen som effektivt förebyggande arbete för att förhindra att barn rekryteras till gängen. Jag vill att vi som arbetar i skolan ska ha en full verktygslåda där tvingande verktyg ska ingå. Vi måste få flytta elever permanent till andra skolor när det skapas gäng på skolor, vi måste få gå in med skolsociala team och agera när barn hamnar på fel väg, även när vårdnadshavarna säger nej. Kuratorer måste få arbeta med elever även när vårdnadshavarna säga nej. För barnens skull.
Jag skrev en gästkrönika om det på Göteborgspostens ledarsida. Du hittar min text här.

För mig är höger – vänster skalan ointressant. Alla partier har bra förslag på skolans område men inget parti tar ett tillräckligt övergripande ansvar.
Jag har en röd linje och den går mot Sverigedemokraterna.
Vi kan skapa en fungerande integration utan att ställa människor mot varandra. Vi kan skapa ett hållbart skolsystem utan att peka ut en grupp människor som ett problem. Integrationspolitiken har havererat och det är ett problem att vi har släppt in människor i landet Sverige utan att de kommit in i samhället Sverige. Det måste vi lösa, dels med tydliga krav och förväntningar och genom att säkerställa att alla lär sig svenska språket.

När jag började som lärare lovade jag mig själv två saker.
1. Att jag skulle vara modig.
2. Att jag aldrig får bli ängslig inför att fatta beslut och prata om svåra saker.

Jag har misslyckats med det vid ett tillfälle. Jag blev attackerad fysiskt av en vårdnadshavare men jag polisanmälde inte. Det var fegt av mig men just då, när jag var rätt ny i yrket och ung så jag gjorde det valet. Jag lät skadan läka fysiskt men det påverkade mig och jag var besviken på mig själv. Det var första och enda gången under mitt yrkesverksamma liv som jag har backat från en hotfull eller obehaglig situation.

Jag har höga förväntningar på nästa regering när det gäller att komma tillrätta med problemen på skolans område.

Jag vill se:
– Differentierad skolpeng
– Ett rättvist skolval utan köer
– Avskaffande av den fria etableringsrätten
– Att associationsformen aktiebolag omvandlas till stiftelser för att skapa likvärdighet och värna valfriheten. Valfrihet har inget med associationsform att göra.
– En bred utredning av hur skolpengens grundbelopp ska konstrueras
– Ett statligt småskalighetstillägg till icke vinstdrivna enskilda huvudmän och till kommunala landsbygdsskolor
– Ett nationellt system för strukturersättning med ett gemensamt sätt att räkna fram skolors socioekonomiska index
– En bred utredning för införandet av ett nytt, rättssäkert betygssystem
– Offentlighetsprincip ska införas för enskilda huvudmän

Under nästa mandatperiod vill jag se en partiövergripande skolberedning som sätter sig ner och förhandlar fram långsiktig skolpolitik. Vi som arbetar i skolan behöver arbetsro och långsiktiga förutsättningar. Det gäller såväl betygssystem, som skolval och finansiering.
Jag skrev om det i Altinget nyligen. Läs texten här.

Jag har bara en lojalitet och det är eleverna.
Det är ett underbetyg till Sverige att vi inte har förmått oss att skapa ett skolsystem som är kompensatoriskt i sin konstruktion. Det är ett underbetyg att skolans verktygslåda för att förebygga nyrekrytering till gängen i princip är tom.
Det är ett underbetyg att vi har ett betygssystem som är vidöppet för korruption.
Det är ett underbetyg att vi säljer ut svensk välfärd till utländska ägare.
Det är ett underbetyg att vi har svängdörrar mellan politik och lobbyism/näringsliv.
Det är ett underbetyg att vi har ett finansieringssystem som gör att skolsystemet läcker som ett såll.

Det drabbar eleverna och det är hos eleverna jag har min lojalitet.

Problemet är inte att Lisa och Kalle väljer att gå på en friskola. Problemet med nuvarande lagstiftning är att Ali och Ahmed blir av med sin lästräning när två elever i klassen byter huvudman.

Under nästa mandatperiod hoppas jag att vi kan diskutera den centrala frågan – vad ska vi ha skolan till och vem är skolan till för?’

På återseende

/Linnea