För några år sedan kom två lärare in på mitt kontor för att pitcha en idé om att ta bort förmiddagsrasten. Min första tanke var – är ni knäppa i huvudet, eleverna måste få springa av sig. Men de argumenterade väl, både en, två och tre gånger. Till sist gav jag med mig och lät dem testa resten av terminen.
Så inledde jag min senaste krönika på Expressens ledarsida.
Jag har tänkt ohälsosamt mycket på hur vi kan göra för att undervisningen ska bli kompensatorisk i sin konstruktion. Jag tror att det handlar om främst tre saker.
Den här texten handlar bara om elever på lågstadiet, i skolor med högt socioekonomiskt index.
1. Lektionernas längd
När elever som går på lågstadiet ska befästa kunskap så behöver de mycket tid eftersom de har underskott på svenska språket. När man inte har språkliga nyanser och ett akademiskt språk blir ämnesstoffet svårt och krångligt. Många elever som jag hjälp med matematik och läsning har ofta skjutit boken ifrån sig och uttryckt att de aldrig kommer att förstå.
Mina fantastiska lärare som jag arbetade med på Hammarkullsskolan kom på den briljanta idén att skippa förmiddagsrasten. Det gav dem möjlighet att arbeta hela förmiddagen med ett och samma ämnesområde.
Vi kan ta ordklasser som exempel. Om man ska lära sig skillnaden på substantiv, adjektiv och verb är det bra om man lär sig det i ett block, det vill säga under samma lektion. Då blir den nya kunskapen mer användbar än om du bara hinner nudda vid ordklasser innan lektionen är slut för idag. Vi såg att eleverna befäste kunskaperna snabbare vilket gjorde att vi lade mindre tid på repetition och det i sin tur gjorde att vi fick ett högre tempo i undervisningen.
Vi hann med mer av det centrala innehållet.
2. Läromedel
Det finns inte någon nationell kvalitetsgranskning av läromedel vilket gör att vi inte vet om de bygger på vetenskap. Det finns en uppsjö med läromedel i svenska som inte utgår från phonics, för att ta ett exempel.
När det kommer till läsning så finns det flera tusen läromedel i skolbiblioteket. Använd dem!
3. Att leda lärande
Jag pratade med en utbildningsforskare från ett annat land i våras. Den här forskaren hade besökt skolor i hela OECD och det var en sak som hon slogs av när hon jämförde Sverige med andra länder. Nämligen att elever i Sverige arbetar väldigt mycket på egen hand i klassrummet.
Hon beskrev för mig hur en klassisk lektion ser ut i Sverige:
Läraren hälsar eleverna välkomna, sedan följer en kort genomgång av vad lektionen ska handla om och en beskrivning av området. Läraren visar några exempel på tavlan.
Efter det ska eleverna arbeta på egen hand eller i par/grupp. Några minuter innan lektionen avslutas sammanfattar läraren lektionen.
Läraren leder aktiviteter.
I andra länder där man har en mer ”traditionell” syn på undervisning ser lektioner ofta ut på det här sättet:
Läraren hälsar eleverna välkomna. Läraren delar ut papper och penna till elever.
Läraren leder hela lektionen vid tavlan. Genomgångar och problemlösning vid tavlan.
Läraren fördelar ordet och eleverna skriver av, anteckningar och ställer frågor. Uträkningar sker på tavlan och eleverna skriver av och räknar på tavlan. Klassen löser problemen tillsammans. De läser i korus, de räknar tillsammans och de försöker förstå komplexa saker.
Läraren leder en lärandeprocess.
Jag har tänkt mycket på vad den här personen sa. Leder vi ett lärande i klassrummet, eller leder vi aktiviteter? Tror vi att, att komma ihåg något är samma sak som att förstå?
När vi pratar om den kompensatoriska skolan måste vi också prata om hur vi undervisar och framförallt hur vi organiserar för ett lärande, snarare än för aktiviteter.
Slutligen…
När jag frågade eleverna vad de tyckte om att inte har förmiddagsrast fick jag svar som: det är bra att få tänka klart, nu lär jag mig mer, och, rektor, man dör faktiskt inte om man inte har rast.
Precis så är det. Man dör inte om man inte har rast!
På återseende!
/Linnea
Lyssna gärna på mitt sommarprat i P1.
Om du vill läsa annat jag skrivit och producerat, läs här:
Lyssna på min podd: Så funkar skolan.
Det kommer ett nytt avsnitt varje måndag.
Läs mina krönikor på Expressens ledarsida här.
Jag skriver även i Altinget, Fokus och i Skolledaren.
Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter (2023)
Skolbibliotek Nu (skriven tillsammans med Jonna Bruce), skolbibliotek som pedagogisk funktion (2024)
Läsinlärning på lågstadiet (skriven tillsammans med Eileen Tadi)
Att leda för likvärdighet (antologi)
Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)
rektor_linneas blogg 