Vi måste prata om elevinflytande

Under alla mina år som skolledare har jag drivit elevråd på mina förskolor och skolor. Eleverna har fått tycka till om rasterna, om skolmaten, skolans traditioner och vilka böcker de tycker att vi ska köpa in till skolbibliotek. De har fått praktisera demokrati i det lilla.

Det är fascinerande att frågan om elevinflytande delar skolmänniskor i två läger. Jag förstår inte hur den här frågan kan röra upp så mycket känslor.

Varje gång jag säger eller skriver att vuxna måste styra i skolan får jag meddelanden med ord om att jag hatar barn, att jag är en diktator, att jag inte borde jobba i skolan och att jag hatar barn med diagnoser. Jag får givetvis också glada tillrop men de är lätt att räkna jämfört med alla meddelanden som hatarna tar sig tid att skriva.

Barn måste få vara barn. Vi måste skydda deras barndom och det gör vi genom att guida och styra dem. Barn måste lära sig rätt och fel, att lyssna på alla vuxna och göra som de blir tillsagda. Skolan är en verksamhet som bedrivs på gruppnivå. Vi måste därför lära barnen att de ibland måste göra avkall för det som är viktigt för dem, för att det ska bli bra för gruppen. De måste lära sig att regelbrott kommer få konsekvenser. och att vi vuxna inte kommer att förhandla med dem om ordningsregler som alla förväntas följa. De regler vi har satt upp är till för att alla barn ska vara trygga i skolan.

Vi undervisar, förklarar och modellerar, men det är eleven som måste lära in, göra sina skoluppgifter och följa de regler som vi har satt upp. Jag tror att det är viktigt att vi lär eleverna att de har makten över sina liv och sin framtid. De måste förstå att det är de som måste göra jobbet. Läraren kan inte lära åt eleven.

Det finns få saker som ger mig så mycket klåda som när jag hör att man ursäktar elevernas beteende med att föräldrarna inte har utbildning, att de är fattiga, trångbodda eller att de har en diagnos. Oavsett hur det ser ut i hemmet så kan man göra sina läxor, säga tack, hälsa på ett trevligt sätt och ta med jympakläderna på rätt dag. Man kan komma i tid oavsett vilken utbildningsgrad ens föräldrar har. Just därför ska vi få våra elever att lyckas.

Alla förmågor går att öva upp, även för ett barn med autism eller ADHD. De kan lära sig att koncentrera sig långa stunder. När vi bedriver undervisning som är tydlig och förutsägbar så lyckas de i skolan. Jag säger det av egen erfarenhet. Det är därför jag arbetar med Pax i skolan, för att det är ett demokratiskt arbetssätt som särskilt gynnar elever med svårigheter.

Vi ska inte ursäkta skolmisslyckande med en diagnos eller socioekonomisk bakgrund. Det kan vara en skolas förutsättningar, men aldrig en ursäkt. Vi ska ge eleverna de stödstrukturer de behöver i form av tydliga instruktioner och extra studietid. Vi ska säkerställa att det är tryggt och lugnt i skolan och att det inte förekommer kränkningar mellan elever. Vi ska träna mer på det som är svårt och aldrig anpassa bort.

Skolan har en viktig roll i att socialisera in barnen i samhällsgemenskapen och för att de ska klara sig i livet måste de lära sig gott uppförande. Det är därför jag ställer krav på att elever tittar mig i ögonen, att de hälsar och säger tack. De ska bli anställningsbara i framtiden och då är det viktiga förmågor.

Jag menar att vi måste ta bort elevinflytandet från styrdokumenten. Det betyder inte att vi kommer sluta prata med våra elever eller sluta med elevråd. Problemet med nuvarande skrivningar är att det ibland tolkas som att elever ska ta ha inflytande över så många delar av skolan att det blir skolan som helhet. Pendeln slår får hårt åt ena hållet och för att avprogrammera oss bör skrivningarna tas bort från skollagen och bara stå kvar i läroplan, om än nedtonat. Elever ska inte behöva tänka på annat än sitt skolarbete. De är i skolan för att lära sig språk, ämneskunskaper och att fostras till demokratiska medborgare. Eleverna har inflytande över traditioner på skolan, över vissa rutiner och andra små saker som inte rör undervisningen. De ska inte behöva tänka på vad de ska lära sig, hur det ska ske eller hur skolan ska organiseras. De ska lägga sin tid och energi på sina studier.

Vi ska lyssna och finnas där. Vi behöver börja se relationen som ett verktyg, inte som ett mål i sig. Det är bra om man har goda relationer, men det är inte en förutsättning för lärande. Elever ska lära sig att även följa de lärare de inte tycker om. Jag tror att det är viktigt att vi vuxna håller på våra regler och rutiner. Vi ska pusha våra elever att nå så långt som det bara går. I undervisningen är det läraren som styr. Eleverna ska sitta vända mot läraren. Läraren förklarar och modellerar, eleverna antecknar och lär in.

Jag hade en elev på lovskolan som gick i årskurs ett för några år sedan. Eleven tramsade och vägrade att jobba. Jag sa åt läraren att skicka eleven till mitt rum. När eleven kom in hade jag ett tio minuter långt brandtal om att han måste ta ansvar för sitt liv och framtid. Jag berättade att det inte kommer gå bra för honom om han inte börjar arbeta. Jag tog fram boken Doktor Glas och sa att han ska lära den boken och skriva en textanalys i årskurs 8, följt av, – hur hade du tänkt att det ska gå till om du inte lär dig att läsa? Jag berättade att jag var så besviken på honom, så besviken, att jag har ordnat lovskola som han får gå i, och då har han mage att inte ta tillvara på undervisningen.

Han fick höra att han riskerar att förstöra sin framtid när han inte jobbar på lektionerna. Efter det satte han igång och tre veckor senare hade han knäckt läskoden. Han blev en mönsterelev. Min tydlighet fick honom att förstå att han var ute på hal is. Jag sänkte inte kraven och förväntningarna, jag förtydligade dem.

Vi tränar inte demokrati genom ytligt elevinflytande. Vi fostrar våra elever till demokratiska medborgare genom att lära dem om yttrandefrihet och statsskick och när vi ger dem en robust bas av faktakunskaper. Man kan inte träna elever i källkritik. När de står stabilt på fakta kommer de kunna skilja rätt från fel, sant från falskt. Då kommer de märka vad som är troligt och inte särskilt troligt.

Ja, jag är sträng och tydlig med mina elever av den enkla anledningen att jag älskar dem. Jag vill att de ska lyckas i livet, att de ska ta ansvar för sina liv, och sikta högt. En demokratisk skola behöver inte ha elevinflytande inskrivet i skollagen. Varje sån skrivning kommer att misstolkas. Det är elevernas som drabbas när vi tror att elevinflytande är att elever ska få vara med och bestämma över undervisningens innehåll.

När vi bortförklarar skolmisslyckande med elevens bakgrund eller förutsättningar gör vi förvisso oss själva en tjänst (eftersom vi slipper se oss själva i spegeln) men vi sviker de elever som behöver undervisningen och våra höga förväntningar allra mest. Vi behöver återgå till en skola där läraren leder lärandet och där man har höga förväntningar, på riktigt.

På återseende!
/Linnea

Lyssna gärna på mitt sommarprat i P1.

Om du vill läsa annat jag skrivit och producerat, läs här:
Lyssna på min podd: Så funkar skolan.
Det kommer cirka tre avsnitt per månad.
Läs mina krönikor på Expressens ledarsida här.
Jag skriver även i Altinget, Fokus och i Skolledaren.
Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter (2023)
Skolbibliotek Nu (skriven tillsammans med Jonna Bruce), skolbibliotek som pedagogisk funktion (2024)
Läsinlärning på lågstadiet (skriven tillsammans med Eileen Tadi)
Att leda för likvärdighet (antologi)
Barnet och boken, perspektiv på ungas läsning (antologi)

Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)