Nu kan vi snart lägga ännu ett hektiskt år till handlingarna. 2025 har varit en berg och dalbana. Jag har skrivit en till bok om skolbibliotek, kapitel i två antologier och signat ett förlagskontrakt med Mondial. I april 2026 kommer boken Vad jag pratar om när jag pratar om skolan. Det är en bok som legat och grott i mig över tio år och nu äntligen har jag skrivit ner mina tankar om hur vi ska ta oss an problemen i förorten. Steg ett är att börja prata öppet om dem.
Ett fint uppdrag som jag haft är att ingå i expertgruppen i läroplansutredningen. Det har varit en intressant uppdrag och en riktigt bra fortbildning. Jag har lärt mig jättemycket av övriga experter som ingick i uppdraget.
Och jag har skrivit krönikor och analyser. Tangenterna har fått arbeta hårt.
Jag inledde året med en analys av Socialdemokraternas förslag om att alla rektorer behöver utbildning om NPF. Jag fortsatte med att skriva om hur svårt det är för elever med NPF att klara skolan. Det är skrämmande siffror men trots att vi har data som synliggör problemet pratar inte politikerna om det som skulle hjälpa eleverna – på riktigt. Tidningen Hem & Hyra hörde av sig och ville göra ett porträtt. De kom hem till mig en lördag för att prata skola och vad det är som driver mig. Det blev ett fint reportage.
Precis som de senaste sju-åtta åren har jag gått många debatt-ronder. Så även detta år.
Jag och Oskar Björk har krigat en del, bland annat om det befängda påståendet att kognitionsvetenskap skulle vara en trend. Det är ju precis tvärt om. Att utforma undervisningen utifrån principer om hur lärande går till skyddar oss mot hemmasnickrade pedagogiska trender. Jag skrev även en krönika i Altinget om att Skolverket måste sluta dopa Pisa-proven. Jag uttalade mig även i tidningen Vi lärare om att Skolverket måste sluta sprida myter.
Emma Leijsne är en riktig stjärna. Hon har under året granskat gymnasieutbildningar i Skåne. Jag skrev en analys i Fokus. Svenskt Näringsliv borde bli bekymrade över det Emma och hennes kollegor har grävt fram.
Jag fick även ett fint pris 2025, Freinetrörelsens demokratipris. Det gjorde mig glad och stolt. Min fackliga tidning, Skolledaren uppmärksammade detta.
Jag har fortsatt skriva på Sveriges bästa ledarsida. Det är en ära att få skriva för Expressen. Under året har jag lyft fram en rad frågor, såsom att marknadsskolan skapar kundbeteende hos föräldrar, att M vill bussa elever och Happys utredning om trygghet och studiero.
Under 2025 hände det som inte fick hända. Campus Risbergska i Örebro drabbades av en skolskjutning med flera döda och skadade. Jag fick många förfrågningar om att kommentera och jag gjorde det på några ställen, självklart i Expressen här och här, och i tidningen Chef.
Det är fortfarande ofattbart att det kunde ske. Som skolledare ställdes mycket på sin spets i samband med Risbergska. Jag tror att det gick upp för alla skolledare i Sverige att det även kan hända här.
Att skriva är avkoppling för mig. Ibland är det utmattande när jag hamnar i debatter som går på rundgång men oftast är det roligt. Totalt har jag varit inblandad i 147 mediesammanhang i år varav ca hundra är egna texter. Jag är oerhört glad över mina fasta uppdrag på Expressen, i Altinget och i Skolledaren. Utöver det har jag debatterat en del, poddat och gästat olika magasin.
Men, skriva är inte allt jag gör. Jag pratar en del också, tillexempel på föreläsningar och panelsamtal. Under året har jag föreläst i Luleå, Karlstad, Västervik, Stockholm och flera andra ställen. Jag har deltagit i ca 35 panelsamtal, mestadels i Almedalen och på Bokmässan men även några ströuppdrag. Det är väldigt roligt att möta mina läsare och prata skola. Något som jag har börjat upptäcka som är väldigt roligt är att skriva kulturtexter. Det har jag gjort för Fokus. Bland annat fick jag möjligheten att skriva om en influenser som hjälpte den iranska regimen att tvätta sitt rykte rent från blod. Jag har recenserat Johan Floderus bok och skrivit en text om en utställning i Köpenhamn om Janina Katz.
Jag har även lagt mycket krut på att lära mig mer om hur barns hjärnor fungerar i inlärningssituationer. I mars var jag på researchED i Haninge, i september i London och i november i Munchen. Jag har läst 19 böcker om principerna som ligger till grund för att göra undervisningen kompensatorisk. Om det är något som kan få mig att ligga sömnlös är det resultatskillnaderna mellan elever som kommer från resurssvaga respektive resursstarka hem. Det är skamligt att vi låter det fortgå. Skolans problem är tre-delat.
1. Skolmarknaden med dess skadliga incitament. Jag vidhåller att offentlighetsprincipen måste införas, skolpengen differentieras, aktiebolagen fasas ut, den fria etableringsrätten, tas bort, friskolornas köer ska väck och skollagen måste få en definition av vad skolpengen får användas till.
2. Undervisningen är för dålig. Vi måste börja bygga undervisningen på principer om hur barns hjärnor fungerar vid inlärning. Det blir ett effektivt skydd mot pedagogiska trender.
I juni följde jag med Näringslivets skolforum på en studieresa till London där vi besökte No Excuses skolor.
Det var otroligt häftigt att få se explicit undervisning och direct instruction i verkligheten. Allt jag har läst de senaste 7-8 åren, men aldrig sett gjorde att paletten trillade ned.
3. Det är för dålig studiedisciplin. Talis visar att högstadielärare lägger 15 procent av lektionstiden på att få tyst på eleverna. Så kan vi inte ha det.
Elever skriver efter disciplin. De vill ha tydlighet, förutsägbarhet och framförallt vill de inte bli kränkta och mobbade i skolan.
En insikt som har vuxit fram i mig de senaste åren är att skolan har gått från att eleverna ska bli något, till att de ska bli någon. Det har varit förödande. Det är därför det läggs så mycket fokus på elevernas mående och vuxnas relationer till elever. Vi måste återgå till att eleverna ska bli något, till exempel en jurist, läkare, rörmokare, frisör eller varför inte lärare. Vi ska rusta eleverna med de kunskaper de behöver för att uppfylla sina drömmar och mål.
Skolans uppgift är inte att eleverna ska förverkliga sig själva.
En av de viktigaste texterna jag har skrivit i år handlar om könsstympning. Denna grymma tortyr som tusentals flickor utsätts för varje dag runt om i världen, och så även i Sverige.
En natt satt jag och läste nästan 1300 sidor förundersökning i ett fall med en sjuårig flicka i Katrineholm. Nu har mamman blivit dömd men inte för könsstympning utan för synnerligen grov misshandel. Hon kunde inte åtalas för könsstympning eftersom flickan hade tre djupa skärsår högt upp i slidan. För att könsstympning ska vara straffbart måste man skära i de yttre könsdelarna. Det är därför som gishiri cut blir allt vanligare, alltså att man skär inne i slidan. Anledningen till att man gör det är för att det bildas ärrvävnad och det gör slidan mer töjbar vilket underlättar förlossningar när flickan är väldigt ung. Det blir även skönare för mannen vid samlag när kvinnan har den här ärrvävnaden. Det finns ytterligare ett problem med hur lagstiftningen kring könsstympning är utformad. Misshandel har en preskriptionstid vilket inte könsstympning har. Nu hamnar det här fallet i kategorin misshandel i statistiken i stället för könsstympning och fallet kommer att preskriberas.
Regeringen måste börja 2026 med att rätta till det här lagstiftningsfelet. Annars går deras kamp mot hedersrelaterat våld och förtryck inte att ta på allvar.
Läs min text här.
Jag ser fram emot 2026!
I april kommer som sagt min bok Vad jag pratar om när jag pratar om skolan, jag släpper en bok om skolbibliotek den 12/1. Jag ska även skriva en essä och en bok som jag ger ut själv som heter 100 argument mot skolmarknaden. Och en rapport om problemet med den fria etableringsrätten. Sedan ska jag arbeta heltid också och fortsätta träna fyra dagar i veckan.
Det kommer bli ett fartfyllt 2026. I can’t wait.
Jag ska delta i ett samtal med Stockholms handelskammare, ett seminarium på Kungliga slottet och ett fint uppdrag som ännu är hemligt. Det blir kul.
Jag kommer vara i Almedalen hela veckan nästa år, och även Bokmässan så klart eftersom jag har tre nya böcker att prata om. Boka in mig om ni vill prata skola, segregation eller andra viktiga frågor. Finns det något viktigare? Nej…det gör det ju inte.
Gott Nytt Debattår. Vi hörs och ses 2026.
Arbetet för ett rimligare skolsystem och minskade resultatskillnader fortsätter nästa år.
/Linnea
Lyssna gärna på mitt sommarprat i P1.
Om du vill läsa annat jag skrivit och producerat, läs här:
Lyssna på min podd: Så funkar skolan.
Det kommer cirka tre avsnitt per månad.
Läs mina krönikor på Expressens ledarsida här.
Jag skriver även i Altinget, Fokus och i Skolledaren.
Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter (2023)
Skolbibliotek Nu (skriven tillsammans med Jonna Bruce), skolbibliotek som pedagogisk funktion (2024)
Läsinlärning på lågstadiet (skriven tillsammans med Eileen Tadi)
Att leda för likvärdighet (antologi)
Barnet och boken, perspektiv på ungas läsning (antologi)
Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)
rektor_linneas blogg 