Tack mödrar, det gjorde ni bra!

Jag har skoltwitter-paus fram till januari och då blev det tid över att skriva ett inlägg jag velat skriva i ett års tid. Det har aktualiserats sedan min mamma gick bort för, idag exakt en månad sedan. Hennes bortgång har blivit en påminnelse om vilken stark och fantastisk kvinna hon var och vad mycket hon uträttade.
Det har blivit tydligt i alla hälsningar som kommit från hennes vänner – alla lyfter fram hennes arbete och envisa kamp för kvinnors och barns rättigheter. Det är fint att det är en sak alla lyfter fram och hyllar min mamma för. Jag får ofta frågan om vart mitt engagemang kommer från – och jag brukar svara att ”jag fick det med modersmjölken” och det stämmer verkligen. Jag tror att det är viktigt att påminna sig själv – och varandra om att det går att förändra det man anser vara fel i samhället. Det kräver organisering, det kräver att man är många, att man delar en grundläggande analys, och viktigast av allt – att man inte ger upp. Det gäller även skolan, vi kommer vända den skutan också tids nog. Det kommer ta tid men vi kommer att lyckas. Vi måste lyckas.

Min mammas generation har krattat manegen för min generation. Jag är så oerhört tacksam för allt arbete de lade ner tillsammans för att skapa bättre levnadsvillkor för kvinnor, för att börja jämna ut skillnaderna mellan kvinnor och män, även om mycket arbete återstår. De som är mammor idag behöver inte kämpa för barnomsorg. Det är en självklarhet idag att barnen går på förskola och fritidshem. Det finns en maxtaxa vilket gör att alla har råd. Vi har fri abort, kvinnor har rösträtt och vi har betald föräldraledighet. Det har inte varit gratis, många timmar av opinionsarbete ligger bakom, många kvällar med bokcirklar, författande av debattartiklar, debatter i Tv och Radio, mängder med uppvaktning av politiker, demonstrationer och motioner i riksdagen.
Även om en del av de som kämpade för flera decennier sedan inte längre är i livet lever deras arv kvar, idealen och principerna lever för evigt kvar. Jag minns när Palme hade mördats och jag var ledsen och mamma sa ”det är personen Palme som dött, inte det han stod för”

Jag får ofta frågan, ”hur orkar du göra allt du gör?”
Jag har den senaste månaden tänkt på allt som mamma gjorde, allt från att hon när vi var barn sydde alla våra kläder. Våra bävernylonoveraller var hemsydda, våra jackor, jeans och klänningar tillverkades i mammas hobbyrum hemma i Sundsvall. Symaskinen gick varm om kvällarna när vi somnat. På vintrarna stickade hon massor, varma sockor, vantar och halsdukar. Allt bröd vi åt var hembakat och all mat lagad från grunden med kött från byn uppe i norra Ångermanland där pappa växte upp. Vem orkar det idag?
Mamma växte upp under svåra förhållanden, de bodde fem stycken i ett rum med kokvrå med vedspisen som enda värmekälla. Mormor städade på skolan på dagarna och arbetade extra på folkets hus på kvällarna för att ha råd med ved och mat. De hade inte vatten och avlopp hemma, de hade utedass och vatten fick de bära hem. Den ved mormor jobbade ihop sålde en av hennes män för att få råd med alkohol innan hon tillslut slängde ut honom. Mormor åkte till Stockholm en period för att få bättre lön och då flyttade mamma in hos sin mormor. När mamma fick sitt första boende med min brors pappa var det ett rum utan värme, vatten och avlopp men det var ett eget hem.

Hennes tuffa uppväxt har påverkat oss, vi fick till exempel aldrig slänga mat.
Jag minns hur jag fick sitta kvar vid matbordet tills jag hade ätit upp när jag tagit för mycket mat. Vi hade alltid matlådor i kylen. När jag blev vegetarian som upprorisk tonåring sa mamma med ett torrt skratt ”hur fan ska du kunna vara vegetarian, du äter ju inte grönsaker?”
– Det gör jag visst svarade jag och tuggade i mig massor med morötter i ren protest. När vi var på läkarbesök och mamma beklagade sig till läkaren att jag var vegetarian varpå han sa att det inte var något problem blev hon skogstokig och frågade vilken sida han stod på egentligen =)
Jag var nöjd och skippade köttet ett tag, men mamma hade ju rätt i att jag inte gillade grönsaker så jag blev inte vegetarian särskilt länge. Mamma skiljde sig från min brors pappa och träffade min pappa för 45 år sedan och jag och syrran kom i tät följd. Mina föräldrar köpte det hus pappa fortfarande bor i 1980, då var det en stuga på 69 m2. Tillsammans blev det deras livsprojekt och idag är det en ståtlig villa med trippla storleken, byggd av mamma och pappa, steg för steg. Tillsammans, med viss hjälp av oss med barn som stod och målade brädor i trädgården när vi var barn, växte huset i storlek. När vi var i tidiga tonåren fick vi äntligen varsitt rum.

Mamma arbetade i en mansdominerad bransch inom styr och reglerindustrin. Hon började arbeta väldigt ung för att hjälpa till att försörja familjen. Eftersom de hade så dåligt med pengar sydde hon alla kläder hon hade på sig under sin uppväxt, tyg var billigare än färdiga kläder. Efter några år på samma företag fick hon en egen tjänstebil och hon fick börja arbeta som säljare. Hon var en sån som kunde sälja sand i Sahara. Hon var makalöst bra på att ta folk och hon fick snabbt ett stort gäng stamkunder som bara köpte av henne. När hennes kunder skulle göra årets inventering kallade de in mamma och hon fick gå runt med orderblocket och berätta för dem vad de behöver köpa in. De visste att hon aldrig skulle lura på dem grejer de inte behövde. Hon arbetade heltid som resande säljare, engagerade sig i flera föreningar och i politiken, samtidigt som de byggde två hus och hade tre barn. Jag fattar inte hur de hann med allt. Lika lite som att jag ibland har svårt att förstå hur jag hinner med allt jag gör. Jag antar att det går – när det är något man tror på, och något man vill se förändring på. Det föder kraft och det gör att frågan blir prioriterad. Till jul bakade mamma perfekta småkakor, pyntade hemmet med apelsiner fulla med nejlikor och hembakade pepparkakshjärtan med texten ”God Jul” som vi hängde upp i taket.
Hennes recept var hemliga under lång tid, men för ett par år sedan skrev hon ned dem vilket jag glad för idag. Förutom att mamma har inspirerat mig att engagera mig i samhälls – och skolfrågor har vi ett gemensamt arv vi aldrig får glömma. Jag tänker då främst på Grupp 8 och alla andra kvinnor som stått i barrikaderna i hundratals år.

Grupp 8
Grupp 8 agerade under parollen ”det privata är politiskt”
Av medlemmarna i Grupp 8 var många kvinnor högutbildade som hindrades att arbeta på grund av att de förväntades sköta om hem och barn. De debatterade deltidsarbetet och de menade att det var en medveten strategi för att kvinnor skulle arbeta och sköta hem och barn. De myntade ordet ”arbetskraftreserv” Grupp 8 fanns över hela landet, de var organiserade i lokala basgrupper som träffades och diskuterade litteratur för att skapa en gemensam analys – och de anordnade lokala demonstrationer och aktioner. Om jag inte minns fel fanns det över 40 lokalgrupper, i Malmö blev de så många att de delade upp sig i flera mindre basgrupper. De ville ge kvinnor heltidsanställningar men se över arbetstiden för alla män och kvinnor fick tid att sköta om barn och hushåll. En av gruppens viktigaste frågor var rätten till barnomsorg för att kvinnor skulle kunna arbeta. De drev även frågan om de låga kvinnolönerna och att de ledde fram till att det var kvinnorna som var förpassade till att sköta om barn och hem. Männen som hade högre lön hade helt enkelt inte råd att vara hemma. De drev även frågan om fri abort och att alla kvinnor skulle få smärtlindring vid förlossningar, samt frågan om pornografi. Mamma samlade några kompisar och de fick bort porrtidningarna från konsum genom att de gick på årsstämman med en gedigen motion i bakfickan, som de argumenterade för. Motionen gick igenom och de hade vunnit en stor seger.

Det går att förändra det man anser inte fungerar – om man gör det tillsammans.

Jag tror att vi har mycket att lära oss av hur Grupp 8 organiserade sig. Jag tror att det vore bra om vi skapade basgrupper runt om i landet som fokuserar på marknadsstyrningen. Det skulle skapa ett enormt tryck i frågan. Tänk om vi hade 50 basgrupper med 20-30 personer i varje grupp, från norr till söder som drev frågan i sin kommun – med fokus på lokalpolitikerna, som regelbundet skrev i lokalpressen, startade bokcirklar och drev på i partierna. Då skulle vi skapa ett massivt tryck på frågan och politikerna i riksdagen skulle inte kunna ducka.

Feministfestival i Sundsvall
När jag gick på högstadiet och hade startat en tjejjour i Sundsvall tillsammans med ett gäng vänner föddes tanken på en feministfestival. jag hade under några år arbetat ideellt på musikforumet Pipeline. Jag arbetade på i princip varje konsert och jag satt i styrelsen ganska många år. Vi fick låna Pipeline en helg och vi började planera tillsammans. Det var väldigt roligt eftersom vi gjorde det ihop och med våra olika perspektiv skapade vi ett intressant program . Vi bjöd in tidskriften Bang som föreläste om kvinnokampens historia. Mamma föreläste om hur man kan organisera sig för att vinna viktiga strider. Vi hade föreläsare som pratade om feministiska förebilder och filosofi. Det blev två fantastiska dagar med intellektuella diskussioner, påfyllning av kunskap och konserter på kvällarna. Vi fick blodad tand och inför att casino cosmopol skulle öppna i Sundsvall var vi med på en konferens om prostitution och trafficking där vi bjöd in Louise Eek, en fd prostituerad som berättade om livet bakom kulisserna. Jag minns när vi satt på scenen på biografen där vi hade konferensen, och Louise satt bredvid en polischef och vi pratade om vilka strategier Louise hade, och hon sa ”jag såg på skorna om den man som kom in på bordellen var polis eller inte”
Konferensen resulterade i ett gediget förebyggande arbete där olika aktörer samverkade för att motverka och hantera prostitution och trafficking i Sundsvall.

Det går att skapa förändring om man gör det tillsammans.

Jag tror att det är viktigt att påminna sig om det arv som de kvinnor i tidigare generationer lämnat efter sig. Det är en påminnelse om att det går att driva igenom förändring.
Jag kommer aldrig ge upp frågan om en likvärdig skola. Det hoppas jag att du inte heller gör.

Avslutningsvis vill jag säga:
Tack mödrar, det gjorde ni bra!
Nu är det vår skyldighet att bära ert arv vidare.

God Jul och Gott Nytt År.
På återseende i januari

/ Linnea