Centerpartiets skolpolitik

Centerpartiets utbildningspolitiske talesperson Fredrik Christensson och partiledare Annie Lööf skrev på DN debatt 210125 en artikel där de förklarar ”Så här vill Centerpartiet utveckla valfriheten i skolan”
Låt mig först och främst vara tydlig med att Centerpartiet vill ha en skola där alla elever lyckas, de vill att skolan ska bli bättre, skolsegregationen ska minska och de vill att andelen behöriga lärare ska öka. Problemet är bara att de politiska förslag de lägger fram leder till motsatt effekt. I det här blogginlägget ska jag förklara hur det går till när Centerpartiet kör vilse i skolpolitiken.

Viktigt att komma ihåg är att det inte finns någon data/studie/rapport från oberoende som lyckats fastlägga att vårt sätt att organisera och finansiera Svensk skola är bra. Det är därför vi är det enda land i världen som organiserar och finansierar skolan på detta sätt. Vi är ensamma i världen om det. Inget land har tagit efter oss och jag tänker att det finns en anledning till det.

1. Valfrihet för alla
   Centerpartiet skriver i sin debattartikel att för att skolvalet ska bidra till att motverka segregation krävs att fler väljer skola. Det förutsätter ett aktivt skolval där elever och vårdnadshavare ges stöd och information, att antagning blir transparent och samordnad och att kösystemet reformeras. De vill att kön till friskolor ska öppna tre år innan skolstart. De vill ha samordnad antagning som ska vara transparent. De vill ha inflyttningskvoter för att fler ska kunna välja.
   Jag ska förklara varför deras förslag om skolval aldrig kommer göra skolan mer likvärdig och minska skolsegregationen.
   
   När friskolereformen och det fria skolvalet infördes var tanken att elever skulle ges möjlighet att välja vilken skola de ville, och inte bara den närmaste. När reformen infördes fanns det flera mindre huvudmän som drev skolor utifrån en pedagogisk idé, till exempel montessoripedagogik.
   1997 när friskolorna fick lika skolpeng som de kommunala skolorna började skolkoncerner etablera sig och segregationen ökade lika snabbt som valfriheten minskade. För det är nämligen så att skolkoncerner minskar valfriheten eftersom de konkurrerar ut de mindre huvudmännen, de som Centerpartiet säger sig värna.
   När jag läser sammanfattningar av internationell forskning om skolvalsprogram så blir det tydligt att alla former av skolvalsprogram leder till segregation och minskad valfrihet. Det ligger inbyggt i systemet eftersom val alltid innebär att några väljer och andra gör det inte. Jag är för ett fritt skolval, men dagens regelverk är som att be som ökad segregation och därför anser jag att vi måste ändra regelverket.
   Centerpartiet vill ha ett aktivt skolval, att alla ska välja skola och att kön ska öppna tre år innan skolstart. De vill ha samordnad antagning som ska vara transparent. De vill ha inflyttningskvoter för att fler ska kunna välja. IFAU, Jämlikhetskommissionen, Utredningen om ökad likvärdighet och långtidsutredningen har alla kommit fram till samma slutsats, att det fria skolvalet har ökat skolsegregationen och i Björn Åstrands utredning finns nu förslag som minskar en del av de skadliga effekterna. Det är viktigt att komma ihåg att det fria skolvalet ska behållas och föräldrarnas önskemål om skolplacering ska alltid ligga till grund vid varje placering. Inget barn ska bussas till andra skolor som det ibland låter som att förslagen går ut på. Det är fel. det Björn Åstrand säger är att valfriheten ska utökas eftersom alla önskar skola med ett gemensamt skolval och man gör det samtidigt utifrån samma premisser. Konkurrensverket och skolinspektionen skriver i sina remissvar på Björn Åstrands utredning att friskolornas kö strider mot öppenhetsrekvisitet. Friskolorna ska enligt lagstiftningen vara öppen för alla elever vilket de inte är när de tillåts ha kö.
   
   Problemet med deras förslag om att kön ska öppna tre år innan skolstart är två som jag ser det.
   Kö skapar segregation eftersom alla föräldrar/elever inte ges samma möjlighet att önska skolplacering. Kö kan aldrig vara förutsägbart och kö försvårar planeringen av kapaciteten för kommunala huvudmän.
   Kö, oavsett hur den är utformad kommer alltid leda till att de systemsmarta, de som förstår vårt skolvalssystem kommer ges företräde. Kö kan aldrig minska segregationen, oavsett hur den utformas. Om kön öppnar tre år innan skolstart får vi samma modell som när Rammstein släpper biljetterna till Ullevi – ”På fredag klockan 9 kan du ställa Lisa i kö till Vittra”
   Ett sådant regelverk gynnar de systemsmarta, de med resurser att göra ett skolval.

Centerpartiet säger sig värna valfriheten – att alla ska ges möjlighet att välja skola men man vill öka valfriheten genom att lägga fram förslag som i verkligheten minskar valfriheten.
Kö minskar valfriheten. Ett gemensamt skolval som sker vid samma tidpunkt för alla, utifrån samma principer och med förutsägbarhet ökar valfriheten. Alla förslag med kvoter av olika slag, olika tidsgränser och undantag leder till några saker som blir problematiska. De leder till att förutsägbarheten minskar vilket får konsekvensen att huvudmännen får oerhört svårt att planera sin kapacitet vilket blir kostnadsdrivande. Det får konsekvensen att vi kommer skapa ett administrativt monster som tar resurser från klassrummen, det kommer krävas mycket resurser hos huvudmännen för att hantera alla särlösningar. Den mest allvarliga konsekvensen av förslagen som presenterades i artikeln är att de minskar valfriheten för föräldrar och elever, och de ökar skolsegregationen.

Jag tror att man ökar valfriheten genom att skapa ett regelverk som ger maximal valfrihet. Det förslag Centerpartiet lade fram i debattartikeln i DN minskar valfriheten.
När jag säger så, grundar jag det inte på min egen åsikt, jag grundar den på:

– Långtidsutredningen
– Jämlikhetskommissionen
– IFAU utvärdering av skolvalet
– Utredningen om en mer likvärdig skola, minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning
– Ett söndrat land

2. Avgörande för det Svenska skolsystemet är att det råder öppenhet och transparens
Här är det viktigt att komma ihåg att Centerpartiet var för offentlighetsprincipen fram till 2019 då de helomvände i frågan.
De skriver i artikeln att offentlighetsprincipen är ett komplicerat juridiskt system som skulle drabba de små skolorna på landsbygden hårt med en stor administrativ börda som följd.
För det första; KFO som organiserar de mindre huvudmännen, kooperativ och huvudmän som ofta har 1-2 förskolor eller skolor ställer sig bakom ett införande av offentlighetsprincipen för enskilda huvudmän. Ideburnas riksförbund ställer sig bakom offentlighetsprincip för enskilda huvudmän.
Det skulle inte drabba de mindre huvudmännen eftersom de inte kommer drunkna i förfrågningar om offentliga handlingar. Jag undrar såklart om det är så att Centerpartiet använder dem som alibi för att skydda skolkoncernerna.? Jag hoppas att jag har fel.
Jag vill ha en ärlig skoldebatt, där vi på djupet diskuterar skolans problem. Jag anser dock att det blir svårt när en motpart i diskussionen, i detta fall Centerpartiet inte diskuterar det som faktiskt förs fram i debatten.
Säg i så fall att ni vill skydda skolkoncernerna så kan vi diskutera det. Centerpartiet har som sagt varit för införandet fram till 2019.
Offentlighetsprincipen är inte ett komplicerat juridiskt system. Alla kommuner omfattas av principen och vi löser uppgiften, då kan enskilda huvudmän också göra det. I skolpengen ligger en administrativ schablon och om offentlighetsprincipen införs går den att justera uppåt.
Sen får vi inte glömma en viktig aspekt, vi har kommuner med mellan 20.000-50.000 invånare, dessa kommuner har kommunallag, offentlighetsprincip mm att förhålla sig till. De har färre elever/barn i sina förskolor och skolor om man jämför med de stora skolkoncernerna. En kommun som Bjurholm löser detta, då kan Kunskapsskolan också göra det. Jag tror inte att någon tänker att – om vi inför offentlighetsprincipen ska jag begära ut en massa handlingar från montessoriskolan i Trosa.
Det är tämligen riskfritt.
Och kom ihåg, Centerpartiet var nyligen för införandet av offentlighetsprincipen men 2019 ändrade de sig, och jag kan slå vad om att det egentligen inte handlar om att värna de små huvudmännen. Deras intresseorganisationer vill ha offentlighetsprincip. De som inte vill ha det är skolkoncernerna, Almega och Friskolornas Riksförbund.

En fråga jag då ställer mig, varför lägger Centerpartiet fram förslag som går emot vad de mindre huvudmännen på landsbygden vill och önskar, när de säger sig ha en politik som ska värna mindre huvudmän på landsbygden?

3. Läraren är avgörande för elevers framgång i skolan
Det är bra att lärarbristen oroar Centerpartiet. Deras förslag är inte dåliga, jag tror att de kan göra skillnad. De vill göra läraryrket mer attraktivt – vilket är bra. De vill stärka lärarutbildningen och införa professionsprogram som möjliggör kontinuerlig kompetensutveckling. De vill ha fler vägar in i läraryrket vilket också är bra. Det finns redan statsbidrag att söka för detta, men det kan utvecklas vidare.

Jag håller med om att detta är bra insatser som kan ge viss effekt på sikt.
Jag vill dock resonera lite om vad som skapat lärarbristen och hur förutsättningarna påverkar oss som arbetar i skolan.

En viktig princip att komma ihåg är att det som främst påverkar en skolas resultat är vilka som sitter i klassrummet, inte vad man gör i klassrummet. Jag ska förklara vad jag menar.
Den viktigaste faktorn för skolframgång är föräldrarnas utbildningsnivå. Vi har skapat en segregerad skola där elever med olika socioekonomisk bakgrund möts i allt lägre utsträckning. Vi har skolor där 20 % av eleverna har föräldrar med eftergymnasial utbildning och vi har skolor där 100 % av föräldrarna har eftergymnasial utbildning. Segregationen påverkar lärarnas möjligheter att bedriva undervisning.
För att fler ska vilja bli lärare – och stanna i yrket måste arbetsbelastningen minska, det måste finnas stöd utanför klassrummet för de elever som behöver det. Det måste finnas läromedel och det måste finnas utbildade kollegor. Allt detta omöjliggörs när vi organiserar skolan utifrån marknadsprinciper. När vi finansierar med skolpeng som underfinansierar den kommunala skolan, när vi har ett skolvalssystem med inbyggda segregerande effekter och när vi tillåter att skolor konkurrerar om elever skapar det en situation där lärarna inte får förutsättningar att bedriva undervisning av hög kvalité. Centerpartiets förslag på det här området kan absolut göra skillnad, men då måste vi först se över skolpengen och skolvalets nuvarande regelverk. Det fria skolvalet ska vara kvar men det behöver förbättras.

4. Elever som har svårt att klara målen behöver mer lärarledd tid
De vill ha obligatorisk lovskola från årskurs 4 med två veckor i årskurs 4-5 och 4 veckor per år efter årskurs 6-9. De vill på lång sikt att undervisningen ska öka för alla. Det här med att undervisningen ska öka för alla håller jag också med om, om vi hade haft ett annat skolsystem. Nu finns det inte förutsättningar för att öka undervisningstiden.

Dessa förslag kan absolut ge effekt. Det är inte dåliga förslag, men det är för mesigt anser jag.
Jag har haft lovskola hos mig de senaste åren, jag har kört sportlov, påsklov, hela sommarlovet samt höstlovet. Det innebär att de elever hos mig som riskerar att inte nå målen går i lovskola 10 veckor under ett år. Jag har förskoleklass till årskurs 3 vilket gör att jag inte behöver ha en legitimerad lärare på lovskolan. Jag använder lärarstudenter som läser sista året på lärarutbildningen eller som precis avslutat utbildningen. När jag rekryterar väljer jag de som läst klar svenskan och matematiken. Jag har mellan 30-40 elever som går i lovskolan och där fokuserar vi på de fyra räknesätten in matematiken och läs/skriv i svenskan. Eleverna får 3 timmar intensivundervisning per dag. För mig kostar det ca 100.000 på ett år att anordna lovskola, jag får inget statsbidrag för det vilket gör att jag tar det från skolpengen. Det är välinvesterade pengar. Jag kan dock tycka att staten kunde betala det för alla lågstadieskolor i särskilt utsatta områden.

5. Alla skolor ska vara bra skolor
Redan i rubriken går Centerpartiet vilse. Alla skolor kan inte vara bra skolor i ett marknadssystem.
Det ligger inbyggt i principen om konkurrens, att några är bättre och några är sämre.
Jag skrev ett lite längre inlägg om det här.

Centerpartiet vill ha mer kontroll på oseriösa huvudmän vilket är bra. De skriver också att friskolor som bevisligen är bra ska lättare kunna expandera. Det här med bevisligen behöver vi resonera kring, vilka bevis finns det för att skolor är bra?
Vi kan inte lita på betygen eftersom vi vet att det finns omfattande betygsinflation. Jag skrev om det i det här inlägget, när jag tittade på betygen i prestämnena på 84 koncernskolor.
Vi kan inte lita på det vi hör, från till exempel Internationella Engelska Skolan. Jag skrev om det här och här.
Det är svårt att säga vad som är en bra skola, när Björn Dahlman tittade på skolinspektionens skolenkät och jämförde vad eleverna på IES svarat och eleverna i kommunala skolor visade det sig att IES inte har bättre trygghet och studiero än de kommunala skolorna. De var sämre i flera kommuner.
Jag tror att vi behöver lyfta blicken och inte tänka att en friskola med lång kö, som ofta själva säger att de är bra – är bra. Det finns inget belägg för att det skulle förhålla sig på det sättet.
Av grundskoleeleverna är det cirka 85 % som går i kommunala skolor och då behöver vi fråga oss om det är rimligt att det är de skolorna som får allt sämre förutsättningar. Med förutsättningar som försämras menar jag effekterna av skolval och vår konstruktion av skolpeng.

Jag tror att alla håller med Centerpartiet om att alla skolor ska vara bra skolor.
Jag funderar dock på om man anser det som parti – varför lägger man då fram förslag som får konsekvensen att 85 % av eleverna i grundskolan får allt sämre förutsättningar att klara grundskolan med godkända betyg? Borde man inte lägga fram förslag som förbättrar förutsättningarna för 85 % av Sveriges grundskoleelever? Jag får inte ihop deras argumentation och de förslag de lägger fram, de hänger inte ihop.

6. För att stärka likvärdigheten är det också viktigt att de nationella proven digitaliseras och rättas externt

Det här är välkommet – och här finns det inga motsättningar vad jag vet.
Det är bra om proven rättas externt eftersom det minskar arbetsbelastningen för lärarna.

Nu har jag gått igenom Centerpartiets debattartikel och de frågor där jag anser att de går vilse i sin argumentation. För mig är det oerhört viktigt att bygga sina argument på vad OECD säger i sina rapporter, på vad statliga utredningar säger och vad den officiella statistiken visar. Jag tror att skoldebatten skulle bli mer ärlig, öppen och leda fram till förbättringar om vi diskuterade hur det faktiskt ligger till.

Jag har två saker till att säga, som inte har med debattartikeln att göra men som är oerhört viktigt.

1. Skolpengen
Jag hoppas, och jag tror att Centerpartiet kommer sätta sig ner med Anna Ekström för att diskutera frågan om differentierad skolpeng. Det är en oerhört central och viktig fråga för 85 % av Sveriges grundskoleelever. Det är en avgörande fråga om de ska få bra förutsättningar att lämna årskurs 9 med fullständiga betyg.

Jag har under 2019 och 2020 läst många budgetar, våren 2020 läste jag över 250 delårsrapporter för att se ”hur blev det?”
I år har jag i dagsläget läst 282 skolbudgetar och jag har sett i alla kommuner som har friskolor att man skriver i budgeten att ”underskottet beror på ökad ersättning till friskolor”
Det är alltså inget jag hittar på, det står i budgetarna.
Skolpengen, alltså grundbeloppet är lika oavsett huvudman och det innebär att den genomsnittskostnad kommunen för har sina egna elever, ska även friskolorna ersättas med. Skolpengen är lika, men den är inte likvärdig.
Konsekvensen av att skolorna konkurrerar om elever blir att kommunerna står med tomma skolplatser. Om jag tappar 15 % av mina elever, 3-4 elever per klass sänks inte kostnaden för hyra och löner med motsvarande belopp. Färre skolpengar ska finansiera samma kostnad och då ökar genomsnittskostnaden per elev. När genomsnittskostnaden per elev ökar i den kommunala skolan måste friskolorna ersättas med samma belopp. De får eleverna – och den högre ersättningen. När kommunen har underskott måste friskolorna ersättas med motsvarande belopp retroaktivt eftersom genomsnittskostnaden per elev ökade föregående år. Så är regelverket.

Skolpengen i kombination med skolvalet som ökar segregationen får konsekvensen att kommunerna står med högre kostnader samtidigt som intäkterna minskar. Detta påverkar de kommunala skolornas förutsättningar att bedriva undervisning.
Vi vet från statistiken att friskolor har färre nyanlända elever, högre andel föräldrar med eftergymnasial utbildning och fler flickor. De har kö vilket gör att de kan fylla sina klasser och de har förutsägbarhet och goda planeringsmöjligheter. Samtidigt som kommunerna får allt sämre förutsättningar att utbilda 85 % av Sveriges grundskoleelever får friskolorna bättre förutsättningar att utbilda 15 % av Sveriges grundskoleelever. Skolpengens konstruktion får konsekvensen att friskolorna är överkompenserade och de kommunala skolorna under underfinansierade.
Kommunen har utbudsansvar vilket gör att vi har lagstadgad skyldighet att erbjuda skolplacering åt alla elever i kommunen, och i alla geografiska delar av kommunen. Det innebär tomma skolplatser som vi inte får ersättning för.

Skolpengens konstruktion får alltså konsekvensen att majoriteten av Sveriges elever får allt sämre förutsättningar i skolan samtidigt som friskolorna både har ett lättare elevunderlag och för hög ersättning.

Jag hoppas att Centerpartiet sätter sig vid förhandlingsbordet och diskuterar det här problemet med Anna Ekström. Det kommer säkert bli kompromisser, men ni måste ta den här frågan hur plågsamt det än är för er. Det handlar om skolans grundläggande förutsättningar.

Den andra och sista frågan
Centerpartiet säger ofta att de värnar små huvudmän och skolor på landsbygden. Man har en grön, närodlad politik och man vill att landsbygden ska leva. Det håller nog alla med om, alla kan inte bo i städerna.
Det som gör mig förvirrad när Centerpartiet lyfter fram hur viktig landsbygden är – och de små huvudmännen är att deras politik minskar andelen små huvudmän – och den får konsekvensen att mindre skolor på landsbygden läggs ner. Man säger en sak men för en politik som får motsatt effekt.
Jag förstår det faktiskt inte trots att jag läst på, deras motioner, protokollet från stämman, jag har pratat med centerpartistiska politiker men jag får inte ihop ekvationen. Politiken de för, och budskapet de för fram går tvärtemot varandra.

När jag gick igenom budgetarna för 2019, 2020 och delårsrapport 1 för 2020 såg jag tydligt att många kommuner, och då menar jag över hälften skriver att de behöver se över sin skolstruktur.
Eftersom vi har den konstruktion vi har med skolpeng får det konsekvensen att när friskolor etablerar sig på orten går elever från den kommunala skolan dit – och det skapas underskott i den kommunala budgeten. Då måste friskolorna ersättas eftersom skolpengen är lika oavsett huvudman.

Centerpartiets politik, där man vill behålla rådande system får konsekvensen att valfriheten minskar eftersom små huvudmän inte överlever konkurrensen från skolkoncernerna.
Deras politik får konsekvensen att byskolor läggs ner och eleverna bussas till tätorten. Det ser vi i Sundsvall, Örnsköldsvik, Vilhelmina och i många, många fler kommuner.
Centerpartiet säger sig vilja värna landsbygden men man för en politik som får konsekvensen att landsbygden blir av med sina skolor – och därmed flyttar familjer och då stängs även mataffärerna till slut. För att värna de små huvudmännen och landsbygden behöver vi se över skolpengens konstruktion. Dagens regelverk skapar underskott i kommunala skolor och då är det landsbygdens skolor som stängs först.

Med detta sagt så hoppas jag att Centerpartiet tänker till kring vilka konsekvenser deras politiska förslag får. Jag hoppas att vi fortsätter debattera skolan tills dess att reella förbättringar kommer på plats som gör skillnad på riktigt.

Jag är otroligt förbannad och frustrerad på dagens situation. Jag inser samtidigt att det är klart att Centerpartiet vill ha en bra skola för alla och att ingen elev ska lämnas efter i skolan – problemet är bara att förslagen de lägger fram får just de konsekvenserna. Detta måste vi prata mer om.
Det är bara med grund i fakta och statistik som vi kan lösa skolans problem och därför är det vårt nuläge vi måste diskutera, och komma med förslag på lösningar på.

På återseende

/ Linnea