Valfrihetens (o)vänner

Kommunerna kritiska mot valfrihetsförslaget | Kommuntorget.fi

Linnea är valfrihetshatare!
Jag har slutat räkna hur många gånger jag läst det på twitter, eller lobbyister som beklagar sig över att journalister inte ställer tillräckligt kritiska frågor (som kommer visa att jag har rätt)
Det måste vara jobbigt att sakna belägg för ens ståndpunkt men ändå behöva stå kvar vid samma övertygelse. Jag förstår frustrationen hos friskolelobbyn. Det finns inget belägg i studier, statistiken, statliga utredningar och rapporter som ger belägg för att det sätt vi styr skolan på är bra. Det finns en anledning till att vi är ensamma i världen om att organisera och finansiera skolan på det här sättet. Inget annat land har tittat på Sverige och tänkt – fasiken vad bra skolsystem de har, vi gör som Sverige.

Det finns de som på riktigt tror att marknadsstyrningen ökar valfriheten och att det gör skolor bättre. De tror det trots att det saknas belägg för att det förhåller sig på det sättet. Det är fascinerande hur ideologi kan skapa total faktaresistens.
Det här inlägget handlar om grundskolan, och jag ska visa vilka som är valfrihetens ovänner.

Det fria skolvalet
OECD har kritiserat vårt fria skolval eftersom det ökar segregationen. I jämlikhetskommissionens betänkande återger man kritik som OECD riktat mot vårt skolsystem. I betänkandet skriver man att – som framgått motiveras skolvalsmöjligheter ofta som en strategi för att förbättra utbildningsmöjligheterna. Detta bygger på tanken att missgynnade föräldrar blir offer för villkoren i dåliga skolor, att om man erbjuder dem en väg ut ur dessa skolor, till exempel genom skolcheckar eller öppen registrering får dessa föräldrar en möjlighet att sätta sina barn i bättre skolor. Men vi har också sett empirisk evidens för att detta inte blir fallet i praktiken. Till och med i de fall då skolvalsprogram har utformats specifikt för att rätta till orättvisor (som Milwaukees voucherprogram) är de föräldrar som utnyttjar valmöjligheten också de som har längre utbildning och högre inkomster (inom låginkomstkategorin) och mer engagerade i sina barns utbildning än de föräldrar som inte deltar i dessa program. Kritiken från OECD stämmer väl överens med övrig forskning, nämligen att elever i fristående skolor i hög grad har föräldrar med lång utbildning.  
IFAU har kommit fram till samma sak, nämligen att det är de med eftergymnasial utbildning som använder det fria skolvalet och skolpendlar, alltså att man inte väljer den skola som ligger närmast hemmet rent geografiskt. När IFAU räknat bort bostadssegregationen som faktor för skolsegregationen kommer de fram till att 18 procent av den ökade skolsegregationen beror på det fria skolvalet. Långtidsutredningen som kom 2019 drar samma slutsats, att cirka 40 procent av den ökade skolsegregationen kan förklaras med det fria skolvalet.
Bostadssegregationen är den främsta orsaken till skolsegregationen men det fria skolvalet har i hög grad förvärrat segregationen.

Anser jag att vi ska ta bort det fria skolvalet helt och hållet? Nej, det gör jag inte.
Jag anser dock att skolvalet måste reformernas. Björn Åstrand har bra förslag för att göra skolvalet mer likvärdigt, och framförallt rättssäkert.
Friskolornas kö måste bort eftersom kö minskar valfriheten.
I Höörs kommun har man så stora problem med tomma skolplatser att kommunen har fattat det radikala beslutet att begränsa det fria skolvalet, de inför närhetsprincip för att skapa bättre delningstal i klasserna. I Solna har man ökade kostnader på ca 2,6 miljoner som en direkt följd av att fler elever går till friskolor.
De som främst använder kön idag är de systemsmarta, de föräldrar med kunskap om systemet och förutsättningar att välja och det är inte valfrihet. Om vi ska ha ett fritt skolval ska vi ha ett fritt skolval för alla – inte bara för de med lång utbildning. De som förespråkar kö är valfrihetens ovänner medan vi som vill skapa en mer likvärdig skola är valfrihetens vänner. Anna Ekström brukar säga att kö är som att be om segregation vilket jag håller med henne om. Det är ett förlegat och omodernt sätt att organisera skolval.
Det finns de som kommit med diverse särlösningar som att bestämma när kön ska öppna, att det ska en viss procent från studiesvaga hem osv. Alla dessa lösningar skapar problem snarare än komma till rätta med problemen. Jag ska förklara varför.

Om vi säger att kön till friskolor öppnar två år innan skolstart (förskoleklass) den sista fredagen i januari klockan 09.00 skapar vi ett system likt biljettsläpp till Rammstein på Ullevi. Då kommer de systemsmarta sitta redo vid datorn och ställa Lisa i kö till Vittra klockan 09.00 den sista fredagen i januari. De som inte har tillgång till dator, eller inte kan sitta redo hamnar således sist i kön eller inte i kön alls eftersom de inte har möjlighet att ställa sitt barn i kö just då. Det enda sättet att skapa ett likvärdigt skolval med valfrihet för alla – alla och inte vissa är att skapa ett gemensamt skolval där vi inte har kö. Alla ska rimligtvis önska (välja) skola inom samma tidsperiod, enligt samma regelverk och sedan fördelas elever ut på skolorna utifrån vårdnadshavarnas önskemål i mån av plats. Om en skola är full ska lotten avgöra. Då blir det samma premisser för alla – och de är kända i förväg.
Det är valfrihet på riktigt, för alla – alla och för alla – samtidigt.
Friskolelobbyn och alla som försvarar nuvarande system är valfrihetens ovänner som vill behålla ett skolval som skapar segregation, där vissa får välja och andra lämnas utanför. Björn Åstrands förslag innebär inte att elever ska placeras på skolor som föräldrar inte önskat. Utredningens förslag säger att skolvalet ska vara gemensamt, rättssäkert och att det ska bygga på valfrihet på riktigt. Det är viktigt att komma ihåg att vi är unika om det här sättet att organisera och finansiera skolan, och det finns väl inget egenvärde i att fortsätta vara unika? Jag anser att Sverige behöver bli lite mer som andra länder och bygga skolsystemet på forskning och vetenskap, inte på skadliga marknadsmekanismer.


Skolpengen
Kommuner har det som kallas för utbudsansvar, dvs att kommuner måste erbjuda skolplacering åt alla elever och i alla geografiska delar av kommunen. Utbudsansvaret skapar tomma skolplatser eftersom kommunen måste ha skolplatser åt elever som flyttar in i kommunen, byter skola eller ta emot elever om en friskola lägger ner sin verksamhet eller får tillståndet återkallat av skolinspektionen. Vi har lagstiftning kring skolpengen som säger att skolpengen ska vara lika oavsett huvudman (grundbelopp) vilket gör den kommunala skolan underfinansierad – eftersom det inte utgår någon ersättning för kommunens tomma skolplatser. Samtidigt är friskolesektorn överfinansierad eftersom de inte har utbudsansvar, de kan välja var i kommunen ska de etablera sin skola och hur många elever som ska gå där. Skolpengen är lika men den är inte likvärdig. Med nuvarande konstruktion snedfördelas resurser till kommunernas nackdel. Det minskar valfriheten för vårdnadshavarna och det skapar skolsegregation.
Lagstiftningen kring skolpengen får konsekvensen att när elever slutar i den kommunala skolan skapas underskott för skolorna eftersom hela intäkten försvinner medan ca 90 procent av kostnaden ligger kvar på skolan. Det spelar ingen roll om elever börjar i friskolor eller i grannkommuner, genomsnittskostnaden per elev ökar när det uppstår tomma skolplatser och då måste friskolorna ersättas eftersom skolpengen har ökat. Det underskott som skapas förväntas rektorerna hantera men som jag har förklarat i många twittertrådar och blogginlägg kan inte rektorerna lösa det eftersom det sitter kvar elever i klassrummen. Det gör att underskotten ökar varje år och därmed även ersättningen till friskolor. Kommunerna måste ersätta friskolorna och de pengar de ska ersätta friskolorna med – tas från de kommunala skolorna. Detta får konsekvensen att allt fler kommuner ser över sin skolstruktur för att minska sina egna kostnader – eftersom elever går till friskolor och underskott uppstår. Detta är inte något som sker under ett år – det sker varje år. När skolstrukturen ses över, tittar man på skolornas storlek, dvs vilka som har ekonomisk bäring samt var de ligger geografiskt. När kommunen ska sänka kostnaderna – för att ha råd att ersätta friskolorna är det de skolor som inte bär sig ekonomiskt som man vill avveckla.
Det är alltid de minsta skolorna – ofta skolor på landsbygden som är viktiga för bygden men som är dyra i drift eftersom de har få elever. Det är omöjligt att få ekonomisk bäring i en liten byskola men de har stort värde för bygden. När bygdens enda skola stänger flyttar familjer  – och då lägger även annan service ner, såsom mataffär, pizzeria och bensinstation. Det gör att fler familjer flyttar och det uppstår en negativ spiral som kommunerna inte kan bryta. Det är viktigt att synliggöra sambandet mellan skolpeng och varför byskolor läggs ner. När en kommun ska ersätta friskolor är det inte skola för skola – det drabbar hela kommunen och när man måste minska på kostnaderna drabbas alla skolor.

Ska vi fortsätta ha en levande landsbygd måste vi ändra skolpengens konstruktion, kommunerna måste få ersättning för utbudsansvaret. Därför måste vi skapa en differentierad skolpeng för att säkerställa att den kommunala skolan inte fortsätter vara underfinansierad. Koncernskolorna är det största hotet mot våra skolor på landsbygden eftersom de dränerar kommunerna på resurser. Jag tror att det är viktigt att borgerliga politiker står upp för den politik de säger sig driva – nämligen att vi ska fortsätta ha en levande landsbygd. Det går inte att ha en levande landsbygd med skolor med nuvarande lagstiftning kring skolpeng vilket jag har jag sett i bland annat Örnsköldsvik, Sundsvall och Vallentuna.

Det är inte en slump att de kommuner som initierar utredningar för att se över skolstrukturen är samma kommuner som skriver i budgeten att underskottet beror på ökad ersättning till enskilda huvudmän. I Sundsvall har man lagt ner mindre skolor under 2020 och man ska lägga ner fler skolor under 2021 eftersom friskolorna konkurrerar ut de mindre skolorna med konsekvensen att det uppstår underskott för kommunen. I Örnsköldsvik har man en utredning som ger förslag att lägga ner samtliga byskolor och skjutsa eleverna till tätorterna.

Lagstiftningen kring skolpengen minskar valfriheten eftersom mindre skolor läggs ner. Det är dock inte bara byskolor som drabbas. I Upplands Väsby har den kommunala Väsbyskolan 5,8 miljoner i underskott som en direkt följd av att IES etablerat sig. I Sigtuna får man ett överskott på cirka 500 skolplatser när IES etablerar sig hösten 2021.
I Solna lägger man ner välfungerande kommunala skolor när IES och Raol Wallenbergskolorna etablerar sig. I Härryda skapas ett överskott på cirka 800 skolplatser när IES etablerar sig. När skolkoncerner etablerar sig skapas stora underskott i kommunala skolor vilket får konsekvensen att kommunala skolor läggs ner – och/eller beläggs med omfattande krav på nedskärningar. Det står i varenda budget, det är inget som jag hittat på. Det är den bistra sanningen.
När kommunala skolor läggs ner minskar valfriheten.

De som försvarar nuvarande lagstiftning kring skolpengen är valfrihetens ovänner. Vi som anser att kommunerna ska få ersättning för utbudsansvaret är valfrihetens vänner eftersom vi anser att det ska vara likvärdiga förutsättningar mellan kommunala och enskilda huvudmän. Det går inte att vara för valfrihet – och samtidigt vara för friskolornas kö och nuvarande lagstiftning kring skolpengen. Det är omöjligt.
Antingen förespråkar man nuvarande system – och samtidigt förespråkar minskad valfrihet eller så förespråkar man ett gemensamt skolval utan köer och differentierad skolpeng där kommunerna får ersättning för utbudsansvaret och därmed ökad valfrihet för alla.

Det går inte att ha kakan och samtidigt äta den. Det är dags att göra ett val – ett fritt val.

Varsågod och välj!

Och nej, jag är ingen valfrihetshatare, tvärtom. Jag anser dock att marknadsskolan är skadlig för elever och alla som arbetar i skolan. Jag vill ha reell valfrihet – för alla – på lika villkor och jag anser att det ska vara likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan huvudmännen. Det handlar inte om friskolornas vara eller icke vara, det handlar om förutsättningarna. Valfrihetens ovänner är de som försvarar nuvarande skolsystem. Valfrihetens vänner är vi som vill ha en likvärdig skola där alla elever har goda förutsättningar för en lyckad skolgång och där alla som arbetar i skolan har goda förutsättningar för sitt uppdrag.


På återseende!

/ Linnea


En reaktion till “Valfrihetens (o)vänner

  1. Vad bra du har formulerat skillnaderna i det svenska skolväsendet. Jag tycker det är helt fel att friskolorna ska finansieras med skattemedel och dessutom ha stora vinster som fördelas utanför skolan. Jag var så naiv jag trodde att ev. Vinst skulle gå tillbaka till skolan och ej gå ner i privata fickor. Det är bra att diskussionen är igång, även i lärartidningen.Tack för det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s