Den krokiga vägen till en likvärdig skola

Premium Vector | Road, highway on white background vector illustration

Jag var med på ett seminarium om vägen till en likvärdig skola onsdagen den andra juni. Seminariet anordnas av Nätverket för likvärdig skola tillsammans med Katalys och de var på ABF i Stockholm. Aha, vänsterrörelse tänker många då. Så är inte fallet, frågan om likvärdig skola är inte en höger-vänster fråga. Det är en fråga om Sveriges framtid, en fråga om vår viktigaste samhällsinstitution. Det som sades av mig, Per Molander och Ann-Mari Pålsson stödjs av OECD och flera statliga utredningar och rapporter.

Det här inlägget handlar om vad som faktiskt sades på seminariet, från politikerna som var inbjudna, från oss som talade och av Per Kornhall som avslutade seminariet. Jag kommer plocka ut några punkter som jag anser vara de mest centrala och diskutera dem. Titta gärna på seminariet i sin helhet!

Myndighetsutövning
Per Molander ställer en viktig fråga i sitt anförande utifrån utredningen som han ledde, jag anser att han ställer en av de viktigaste frågorna att ta ställning till när det kommer till vilken skola vi vill ha.

Han frågar – Är myndighetsutövning förenlig med vinstdrivande verksamhet?
Jämlikhetskommissionen menar att detta behöver utredas och man har kommit fram till att myndighetsutövning sannolikt inte är förenlig med vinstdrivande verksamhet.

Vi behöver stanna upp och fundera kring vad det är som sägs här. Det är viktigt på riktigt. I Sverige har vi överlåtit myndighetsutövning till företag som ägs av utländska riskkapitalister, företag som lyder under aktiebolagslagen. Myndighetsutövning i skolan är bland annat betygssättning. När myndighetsutövning hamnar i händerna på företag som lyder under aktiebolagslagen sätts viktiga principer ur spel, nämligen saklighet och oberoende. Betygssättning är i Sverige både ett konkurrensmedel mellan skolor samtidigt som det är myndighetsutövning, reglerat i skollag. Vi vet att vi har stora problem med betygsinflation och jag hävdar med bestämdhet att en starkt bidragande orsak till betygsinflationen är att myndighetsutövning som betygssättning är idag är ett konkurrensmedel där skolor försöker locka till sig de mest lönsamma eleverna. Vinstdrivande verksamhet som lyder under aktiebolagslagen ska göra vinst och de ska styra sin verksamhet med grund i incitament för vinst. Problemet är att man enligt aktiebolagslagen ska göra vinst – samtidigt som man har i uppgift att bedriva skola som regleras i skollag. Betygssättning ska ske utifrån elevernas faktiska kunskaper, utifrån objektiva fakta och oberoende av tyckande från föräldrar och ledning. Går det att sätta korrekta betyg i en verksamhet som lyder under aktiebolagslagen? Jag har svårt att se att det går och därför ska inte myndighetsutövning läggas i händerna på utländska riskkapitalister.

Jag tror det är viktigt att var och en av oss funderar på om det verkligen är vettigt att vi tillåter att aktiebolag, som lyder under en annan lagstiftning ska tillåtas driva skola i Sverige. När vi tillåter den här ordningen sätter vi viktiga, grundläggande principer ur spel. Det behöver utredas om aktiebolagslagen och skollagen är förenliga med varandra och det behöver utredas om myndighetsutövning verkligen ska kunna överlåtas till aktiebolag.

Skolans uppgifter är affärshemligheter
Ann-Marie Pålsson är nationalekonom och tidigare riksdagsledamot för moderaterna, hon har fått i uppdrag av Lärarnas Riksförbund att utreda hur man skulle kunna göra för att fasa ut aktiebolagen ur skolan.

Ann-Marie Pålsson lyfter fram en annan viktig fråga, nämligen offentlighetsprincipen som inte gäller för enskilda huvudman. Skolmarknaden domineras idag av stora skolkoncerner. Det gör, som Ann-Marie Pålsson säger att när aktiebolag (där vissa är börsnoterade) verkar på skolmarknaden hamnar skollagen i skymundan och andra lagstiftningar slår till med full kraft. Då träder regler om affärshemligheter in, och lagstiftning kring börsnoterade företag. Vi sätter viktiga principer ur spel när vi tillåter att aktiebolag tillåts verka på skolmarknaden. Det finns bara ett mål för aktiebolag, nämligen att göra vinst.
Problemet när vi tillåter företag som lyder som aktiebolagslagen och regler för börsnotering att verka på skolmarknaden är att skolans syfte hamnar i skymundan. Statistik om betyg och elevunderlag blir affärshemligheter när vi tillåter att aktiebolagslagen får sätta agendan.

Vi behöver fundera på om det är rimligt att aktiebolag får bedriva skola eftersom deras enda uppdrag enligt aktiebolagslagen är att göra vinst?
Är det verkligen rimligt att enskilda huvudmän som lyder under samma skollagstiftning som kommunala huvudmän inte lyder under offentlighetsprincipen? Friskolor finansieras med allmänna medel men vi har inte insyn i hur de används och skolornas statistik och uppgifter.
Vi behöver fundera på om det är rimligt att det råder olika villkor för enskilda och kommunala huvudmän när både kommunala och enskilda huvudmän finansieras av allmänna medel?
Vi måste fundera på om skolans uppdrag ska läggas i händerna på utländska riskkapitalister?

Debatt mellan tre politiker
I slutet av seminariet var det en debatt mellan ledamöter från S, C och M där de fick kommentera det vi sagt.

Jag kommer fokusera på vad M och C säger eftersom det är hos dem som det blir tydligt att det finns en stor kunskapsbrist i principerna för skolans styrning.

Vi börjar med vad C förde fram.
Ledamoten från C säger att riksdagen beslutat om en ny lagstiftning som ska göra skolstatik tillgänglig. Det stämmer, men det är en tillfällig lagstiftning och inte en lösning på problemet. Problemet med alla särlösningar är att vi inte löser det grundläggande problemet. Vi lappar och lagar men vi kommer inte åt det grundläggande problemet – att aktiebolag som lyder under aktiebolagslagen får bedriva skola – att det råder olika villkor för enskilda och kommunala huvudmän samtidigt som samtliga huvudmän bedrivs av allmänna medel.

Jag kan inte låta bli att bli irriterad när M och C lyfter fram egna anekdoter från sin skolgång och ger politiska förslag utifrån det. M om sin skolgång i ett utanförskapsområde och C som tyckte att det var bra att få välja gymnasieskola. Här missar ledamötena en viktig princip, nämligen att vi måste se skolan som en helhet. Vi kan inte forma principer för hur vi styr skolan utifrån hur vi själva hade det i skolan.
Principerna för skolan måste grunda sig i finansiering efter uppdrag och ansvar, likvärdighet, rättssäkerhet och oberoende och objektiv myndighetsutövning.

Det som skiljer Socialdemokraterna mot Centerpartiet och Moderaterna i den här debatten är att Moderaterna och Centerpartiet lägger förklaringen på skolans problem på enskilda skolor och svagt ledarskap. Moderaterna ropar efter mer kontroll, att vi ska stänga ”dåliga” skolor och att det är bra, som C sa att en region tog över en naturbruksskola när den skulle läggas ner. Som jag redan har sagt, vi kan inte skapa ett skolsystem för tusentals skolor på personliga anekdoter och enskilda fall. Skolan är en helhet, en angelägenhet för Sverige och vår allra viktigaste samhällsinstitution.

Socialdemokraterna gör sin analys i hur vi styr skolan, att det handlar om grundläggande finansiering, skolval och det faktum att skolan har blivit en kundskola, en marknadsskola där föräldrar går runt och shoppar utbildning till sina barn.

Där ligger skillnaden – och det är detta väljarna ska ta ställning till i nästa val.

  1. Ska vi organisera och finansiera skolan utifrån enskilda exempel och politikers personliga anekdoter?
  2. Ska vi organisera och finansiera skolan som en helhet med en rättvis, likvärdig och rättssäker finansiering och skolval?

Politikern från M lägger ”skulden” på skolans problem på dåliga rektorer, att kommunala skolor är dåliga, att dåliga skolor ska stängas, att vi ska ha mer kontroll. Hon anser att vi måste prata om kvalité och inte om hur vi finansierar skolan och vilka som driver dem. Hon menar att en dålig skola (en skola med svaga resultat) beror på dåligt ledarskap, alltså kassa rektorer. Hon säger att skolor fuskar. Det mest allvarliga i detta förskräckliga synsätt från en riksdagsledamot är att denne anser att det inte stämmer att kommunala skolor är underfinansierade. Antingen har ledamoten inte läst OECD rapporter och alla de statliga utredningar som belägger just detta eller så har ledamoten läst men inte förstått. Jag hoppas på det första.

Per Kornhalls avslutande ord
Per Kornhall lyfter fram flera viktiga punkter i sitt avslutande anförande. Jag ska återge några av dem.

– Politikerna (som lagstiftare) är inte i synk med professionen och rektorerna.

Min kommentar: När vi lärare och rektorer säger att vi behöver resurser för att ge elever det stöd de behöver svarar politikerna med en reform, läsa, räkna, skrivagarantin som är ofinansierad. Politikerna svarar med betyg i årskurs fyra istället för tidiga, finansierade insatser i lågstadiet. När vi lärare och rektorer berättar hur skolsegregationen drabbar våra elever svarar politiker på högerkanten med att avvisa förslag, belagda i forskning som skulle börja lösa problemet med det segregerade elevunderlaget. När vi rektorer i kommunala grundskolor berättar att det inte går att hålla budget när kommunerna inte får ersättning för utbudsansvaret svarar politiker på högerkanten med att avvisa förslag, belagda i korrekta beräkningar som skulle lösa problemet. När vi som sliter dag ut och dag in på rektorsexpeditioner, i klassrummen, i fritidshemmen och på skolgårdarna för att ge trygghet och studiero, en bra utbildning till alla våra elever får vi höra av en moderat politiker att vi fuskar, att det finns för få förstelärare och att vi rektorer är svaga och dåliga i vårt ledarskap. När lärare i kommunala grundskolor står ensamma med 28 elever i årskurs två för att elevassistenterna, SU grupperna och specialläraren har effektiviserats bort (eftersom kommunen inte får betalt för utbudsansvaret) får vi höra från våra styrande politiker att vi är för dåliga på trygghet och studiero. Vi får höra från Moderaterna att ledarskapet är svagt och att vi fuskar. Liberalerna är stolta över att nu ska lärare få ha hårdare tag och mobilförbud. Lärarna vet att det barnen behöver är mer vuxenstöd, en del behöver ett mindre sammanhang och många elever behöver hjälp av speciallärare. Politikerna på högerkanten svarar med att inte vilja komma tillrätta med den orättvisa skolpengen, de vill istället införa mobilförbud, hårdare tag och fler förstelärare. Centerpartiet är stolta över ett professionsprogram som ingen på golvet har efterfrågat.

I mitt anförande avslutade jag med att säga att barnen i Hammarkullen har en förväntad livslängd som är mellan 5-7 år kortare än vad barnen i till exempel Billdal har. Per Kornhall ställde en väldigt viktig fråga, nämligen – Är inte Hammarkullens barn våra barn?
Han fortsätter med, ska vi ha ett samhälle för de andra, de där. Det är det skolsystemet vi skapat. Det finns ett bortval, de andra. Jag menar att Hammarkullens barn är våra barn. Om vi stänger deras skolor kastar vi dem åt vargarna, deras liv blir förstörda. Rätten till en bra skola är en individuell rättighet och en nationell tillgång. (fritt återgivet, ej ordagrant)

Jag blev glad att Per Kornhall blev arg när ledamoten från M säger att skolor fuskar och han frågar vilka dessa fuskare är. Per har precis som jag träffat många lärare och rektorer som kämpar under oerhört svåra förutsättningar. Men att vi skulle fuska, det är extremt respektlöst sagt. Jag undrar precis som Per vilka det är som fuskar, vilken skola, vilken rektor, vilken lärare i de särskilt utsatta områdena fuskar? Jag har aldrig träffat någon, har du som läser?
Per sammanfattar vårt skolsystem väldigt bra, vi är landet lagom som blivit landet allt annat än lagom.
Apropå detta med kontroll tycker jag att Per sammanfattar det bra, nämligen att de krafter vi släppt lös på skolmarknaden kräver mer kontroll.

Min kommentar: Lösningen på skolans problem är inte mer kontroll. Lösningen är att reformera skolan i grunden där vi inte tillåter aktiebolag, där vi finansierar efter uppdrag och ansvar och där vi skapar likvärdiga förutsättningar mellan huvudmännen, då kommer vi inte behöva kontroll i den utsträckning vi har idag.

Per Kornhall tar upp en viktig fråga, nämligen att när skolan är en marknad flyttas makten från skolan bort från demokratin, bort från de folkvalda och vi lägger makten över skolan i knäet på riskkapitalbolagens styrelser. Jag frågar då, är det verkligen bra för ett land att organisera skolan på det här sättet?

Sverige är det enda land i världen som organiserar skolan på det här sättet.
I Svensk skola är inte Hammarkullens barn våra barn längre som Per uttryckte det. Det går att ändra på detta, men då måste du och jag, var och en av oss sätta tryck på våra folkvalda politiker.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet måste ställas till svars för sin oansvariga skolpolitik. Ställ dem mot väggen!

Tack för att du läste ända hit

På återseende

/ Linnea

En reaktion till “Den krokiga vägen till en likvärdig skola

  1. Du sammanfattar verkligen det viktigaste. Det är så avgörande att politiker förstår att det är nu de kan göra skillnad och vända på utvecklingen så att vi slipper marknadsskolan, med allt vad den innebär av orättvisor och segregering.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s