Gängkriminaliteten och marknadsskolan

Gängkriminalitet - Dalslänningen

Rektor, varför skjuter de där vi bor?
En vanlig fråga från oroliga elever som lever i en vardag där skjutningar och polisnärvaro är vardag.
Den senaste veckan har det varit två skjutningar i Hammarkullen. Nu är det sommar, det är varmt ute. Barnen har sommarlov och de är utomhus dygnets vakna timmar.

Jag pratade med ett barn tidigare i veckan som berättade hur svårt det är att sova efter att det varit en skjutning i området. Det springs i trappuppgångar, höga röster, polisen knackar dörr. Det är sirener och helikoptrar som hovrar över området. Det går inte att sova med fönstret öppet. Det går inte att sova med fönstret stängt eftersom det blir för varmt.

Det är trångbott i Hammarkullen. Det är inte ovanligt att barnen sover på madrasser på golvet. Det sover ofta många barn i samma rum. Då blir det dålig luft om inte fönstren är öppna.
Många av barnen i Hammarkullen har flytt från krig. De har bott i flyktingläger, åkt båt över medelhavet. de har promenerat i veckor innan de kom till Sverige, allt för att hitta en säker plats där de inte riskerar att dö av bomber som faller över deras hus. De som är födda i Sverige växer upp i ett område där de ser krig på tv från deras föräldrars hemländer samtidigt som det skjuts i deras bostadsområde.

Jag minns i höstas när det var oroligt i området och ett barn sammanfattade känslan många barn känner när det är oroligt i området – jag/min familj kom till Hammarkullen för att få leva, men nu känns det som att det är krig här också.

Barnen i Hammarkullen har en förväntad livslängd som är cirka 5-7 år kortare än barn som växer upp i ett socioekonomiskt starkt område. Barnen har sämre tand – och allmänhälsa.
Det är färre barn som lämnar årskurs nio med fullständiga betyg i Hammarkullen än vad det är i till exempel Billdal. Det är fler barn som rekryteras till de kriminella nätverken och gängen i Hammarkullen än vad det är i till exempel Billdal.

I särskilt utsatta områden är det flera hundra pojkar som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg – varje år. I särskilt utsatta områden är det flera hundra pojkar som varje år lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet.

De utgör en stabil rekryteringsbas för de kriminella nätverken och gängen. Alla kommer inte välja den vägen, men det är tillräckligt illa att några av dem gör det. Det bor väldigt många barn i de särskilt utsatta områdena och med många barn finns ett stort utbud från gängen att skapa relation med, ofta i tidig ålder. Det börjar med att pojkar springer ärenden åt gängen, det kan vara paket som ska lämnas till olika adresser. När det är oroligt håller yngre pojkar span efter myndighetspersoner. När polisen är på väg in i området smäller de smällare för att varna. Enkla ärenden som genererar pengar till glass, läsk och godis. Låg risk att bli upptäckt. En relation i ung ålder kan lätt bli till en rekrytering längre fram i livet.
Uppväxtvillkoren är diametralt olika för barn som växer upp i särskilt utsatta områden – och barn som växer upp i socioekonomiskt starka områden.

De kriminella nätverken och gängen älskar vår ojämlika skola. De har ett ständigt inflöde med elever som inte har betyg i årskurs nio och därmed gymnasiebehörighet. Några av dem kommer vara lätt att värva.


Skolan som skyddsfaktor
Alla – och då menar jag alla säger samma sak, nämligen att skolan är den viktigaste skyddsfaktorn för att förhindra att barn värvas till de kriminella nätverken och gängen. Jag minns en polis som sa, ge oss gärna 1000 poliser, men då måste ni ge skolan 1000 lärare. Det råder konsensus om att skolan är nyckeln för att på lång sikt förhindra att barn väljer den kriminella vägen. Vi vet att godkända betyg i årskurs nio och gymnasiebehörighet är den främsta – och viktigaste skyddsfaktorn i ett barns liv.

Samtidigt som alla vet detta har vi en djupt dysfunktionell skola som är marknadsutsatt.
Varje år har vi flera hundra pojkar som lämnar årskurs nio utan gymnasiebehörighet i särskilt utsatta områden, samtidigt som skolorna får allt sämre förutsättningar att ge dessa elever det stöd och insatser som krävs för att de ska klara årskurs nio med betyg.

– Men du kan ju inte säga att det är friskolornas fel att det skjuts i särskilt utsatta områden?
Nej, det gör jag inte. Det är givetvis inte friskolornas fel. Marknadsskolan är inte friskolornas fel.
Det är inte friskolornas fel att de kommunala skolorna är underfinansierade. Det är inte skolkoncernernas fel att kommuner ger hyressubvention.
Problemet är lagstiftningen om orättvis skolpeng och orättvist skolval. Problemet är lagstiftningen som tillåter rovdriften på den kommunala skolan. Problemet är att vi har politiker som försvarar skolkoncernerna och marknadsskolan. Problemet är att vi har politiker och en stark friskolelobby som inte anser att skolpengen är orättvis, trots att det är belagt i statliga utredningar, beräkningar och i samtliga kommunala budgetar i kommuner som har friskolor. Problemet är att vi har politiker som tycker att friskolornas kö är bra. Vi har politiker som säger att segregation är dåligt, men att lösningen är bättre rektorer, professionsprogram (som ingen på golvet efterfrågat) och mer kontroll. Det är problemet.

Hur hänger marknadsskolan ihop med gängkriminaliteten?
Inte alls skulle nog det flesta svara. Men läs vidare så ska jag förklara hur jag tänker, det här är viktigt på riktigt.

Precis som jag redan sagt är godkända betyg i årskurs nio den viktigaste skyddsfaktorn i ett barns liv.
Jag menar med en dåres envishet att skolans förutsättningar får direkt konsekvens för eleverna, och då särskilt de elever som behöver mest stöd för att klara grundskolan. Den segregerande faktorn i svensk skola är föräldrarnas utbildningsnivå. Vi har med marknadsskolans intågande i skolan skapat en typ av skola för elever från akademiska hem, elever med stark socioekonomisk bakgrund. Vi har en annan typ av skolor ”för de andra” eleverna, de som inte har föräldrar med eftergymnasial utbildning. I marknadsskolan är inte alla barn våra barn, som Per Kornhall så klokt uttryckte det – Är inte Hammarkullens barn våra barn?

När vi har lagstiftning om lika skolpeng mellan huvudmännen får det konsekvensen att kommunala skolor är underfinansierade eftersom kommunerna inte får betalt för sina tomma skolplatser, som de enligt lag måste tillhandahålla eftersom en kommun måste erbjuda skolplacering för alla invånare i kommunen. Det kostar eftersom varje tom skolplats ökar genomsnittskostnaden per elev, och därmed ersättningen till friskolorna. När elever lämnar den kommunala skolan ökar genomsnittskostnaden per elev, skolpengen ökar då och friskolorna ska ersättas. De får eleven, skolpengen och ökad ersättning eftersom kommunens genomsnittskostnad per elev har ökat. När tillräckligt många elever lämnar den kommunala skolan för att börja i friskolor skapas underskott i kommunen och då har skolpengen ökat igen. Då måste friskolorna ersättas. Kommuner betalar flera hundra miljoner per år i ”straffavgift” till friskolor eftersom skolpengen ökar för varje elev som lämnar den kommunala skolan.

Lagstiftningen om lika skolpeng mellan kommunala och enskilda huvudmän skapar en underfinansierad kommunal skola och de som betalar priset är eleverna som går kvar i den kommunala skolan. Vi vet från officiell statistik att det främst är elever från akademiska hem som lämnar kommunala skolan. Elever med svag socioekonomisk bakgrund stannar kvar i kommunala skolan.
Det som händer när en friskola etablerar sig är alltså att:

  • Elever med svag socioekonomisk bakgrund går kvar i den kommunala skolan medan elever med socioekonomisk stark bakgrund i högre utsträckning börjar i friskolor.
  • Den kommunala skolan tappar hela intäkten för eleven men står kvar med 90 procent av kostnaden eftersom hyra och lönekostnad inte sänks om elever slutar på skolan.
  • Kommuner måste boka upp resurser för att betala överkapaciteten som uppstår när elever går till friskolor – och tomma skolplatser som de enligt lag måste ha eftersom kommuner har utbudsansvar.
    Utbudsansvaret är med nuvarande lagstiftning om lika skolpeng helt ofinansierat. Det utgår 0 kronor i ersättning till kommunerna för att finansiera de tomma skolplatserna. Det är resurser vi behöver i klassrummet, men de går istället till att betala för tomma skolplatser och straffavgift till friskolorna när kommuner har underskott.

Jag menar att de grundläggande förutsättningarna som är finansiering och skolval i hög grad påverkar skolornas förutsättningar att ge eleverna det stöd de behöver för att lämna årskurs nio med fullständiga betyg. Friskolorna har rätt att ha kö, det gör att friskolor har avsevärt bättre förutsättningar att planera sin kapacitet än vad kommuner har. Kö skapar konkurrens på olika villkor. Det är omodernt. inte likvärdigt och definitivt inte rättssäkert. Kö som urval ökar och cementerar skolsegregationen.

När vi finansierar per elev, alltså skolpeng per elev får det konsekvensen att rektorer i särskilt utsatta områden som har hög elevomsättning (eftersom vi har en utbredd bostadssegregation) får svårt att hålla budgeten. För varje elev som slutar minskar resurserna, samtidigt som de elever som behöver mycket stöd går kvar på skolan. Det får konsekvensen att de inte får det stöd de behöver från elevhälsa, speciallärare och stöd i klassrummet eftersom lärarna får ett omöjligt uppdrag. När elever inte får det stöd de behöver, eftersom stödåtgärderna effektiviseras bort när budgeten ska vara i balans får det konsekvensen att de inte lämnar grundskolan med godkända betyg. Gängen älskar vår ojämlika skola, de står där och tar emot med öppna armar. Alla ungdomar väljer givetvis inte den vägen men det är tillräckligt illa att några per år gör det.

Om skolan fick de resurser vi behöver, och om man samtidigt stärkte upp fältarna, socialtjänstens förebyggande verksamhet och polisens förebyggande verksamhet skulle vi tillsammans kunna stoppa väldigt många rekryteringar. När elever kommer efter i skolan redan på lågstadiet blir det svårt att komma i kapp, då lockar andra krafter. Skolan blir för svår och därmed inte lika relevant. När det inte finns stöd att komma i kapp skapas en ond cirkel. Vi i skolan skulle, med rätt förutsättningar kunna göra mycket. Om samhällets övriga förebyggande verksamhet fick de resurser de behöver skulle vi tillsammans kunna utföra stordåd och förhindra många nyrekryteringar.


Lösning
Jag menar att det är viktigt att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Polis och rättsväsende måste trycka tillbaka gängen. Jag tillhör de som anser att vi ska tillåta anonyma vittnen när det gäller gängkriminalitet. Jag anser att de behövs områdespoliser, straffen måste bli längre och hårdare och befogenheterna måste öka för polis och rättsväsende. Man måste kunna hålla individer i förvar under hela utredningen, häkta på lösare grunder. De måste kunna vräkas lättare, flyttas till andra platser för att splittra gängen. De ska bort från gatan/områdena.

Vi måste bryta segregationen, avskaffa EBO-lagen och komma tillrätta med problemet med att det finns de som tjänar pengar på de mest utsatta i samhället. Detta måste lagstiftarna hitta lösningar för.

Invånarna i särskilt utsatta områden vill leva sina liv i lugn och ro, de vill studera och arbeta. Vi har inga problem med invånarna i förorterna. Det är några individer som förstör för majoriteten och det måste vi få bukt med. Vi som arbetar i skolan ska inte behöva ha beredskap för inrymning för att polisen gör insatser i närheten av skolan.

När det gäller skolan måste:

  • finansieringen bli rättvis och likvärdig mellan enskilda och kommunala huvudmän.
  • Friskolornas köer måste avskaffas.
  • Skolsegregationen måste brytas.

Såväl friskolor och kommunala skolor finansieras av allmänna medel, alltså skatter och då ska förutsättningarna vara lika. Det är de inte idag.
Med nuvarande lagstiftning är kommunala skolor underfinansierade och friskolor som kollektiv är överkompenserade. Detta samtidigt som friskolor har fler föräldrar med eftergymnasial utbildning, den faktor som främst påverkar skolresultaten. Friskolor har färre nyanlända elever och ofta fler flickor.

Kommunala skolor har ett svårare elevunderlag, alltså fler elever som är i behov av mycket stödinsatser för att klara grundskolan, samtidigt som kommunerna är underfinansierade. Det är sämsta tänkbara kombination.

Jag menar att om vi i skolan ska kunna ta vårt kompensatoriska uppdrag full ut och verkligen säkerställa att alla elever, och då menar jag varenda en ska få det stöd de behöver för att klara grundskolan med godkända betyg kan vi inte styra skolan utifrån marknadsprinciper. Då kan vi inte tillåta att friskolorna ha kö som urval eftersom kö skapar och ökar segregationen. Då kan vi inte ålägga kommunerna ett lagstadgat ansvar utan att finansiera det. Om vi menar allvar med att alla elever ska få det stöd de behöver för att lämna grundskolan med gymnasiebehörighet kan vi inte överlåta myndighetsutövning (till exempel betyg) till aktiebolag som lyder under aktiebolagslagen.

Politikerna i Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna skriker högt om hårdare tag mot gängen. Vad ska de annars säga?
Men – när det kommer till skolan, där de också anser att det är den viktigaste skyddsfaktorn stoppar de huvudet i sanden som en struts gör.
Det är viktigt att hålla två tankar i huvudet samtidigt och förstå att finansiering, skolval och myndighetsutövning påverkar möjligheten för oss som arbetar i särskilt utsatta områden att säkerställa att varenda elev lämnar grundskolan med gymnasiebehörighet.

Det räcker med mellanstadiematematik för att förstå hur kommunala huvudmän underfinansieras med gällande lagstiftning kring skolpengen.

Politikerna i högerpartierna gör inte någon ansats att bryta skolsegregationen. De försvarar marknadsskolan trots att det är belagt i mängder av kommunala budgetar, statliga utredningar och rapporter hur marknadsskolan drabbar eleverna som går kvar i kommunala skolan.

Om högerpolitikerna är seriösa med att de vill att skjutningarna ska upphöra – och att rekryteringen till gängen ska upphöra måste de ändra skolans finansiering och skolval. Det är enda sättet att skapa realistiska förutsättningar för oss som sliter hårt för varenda elev under nuvarande urusla förutsättningar.

Jag undrar ofta varför högerpolitikerna vill eleverna i den kommunala skolan så illa?
Vad har de gjort er? Varför vill ni inte ändra lagstiftningen kring skolpeng och skolval och ge eleverna som behöver mest stöd de bästa förutsättningarna i skolan?

Jag har vid flera tillfällen frågat dem vad som är bra med marknadsskolan och det enda svar jag får från högerpartiernas representanter är – därför, eller – valfrihet är viktigt.
Valfriheten kommer öka med en likvärdig skola. Valfriheten ökar om förutsättningarna blir lika mellan huvudmännen. Högerpartiernas förslag leder till sämre skola, mer utanförskap, ökad segregation och sämre måluppfyllelse hos de elever som allra mest behöver gymnasiebehörighet.

Det finns en lösning som bara kräver ett knapptryck i riksdagen. Rösta JA till Björn Åstrands förslag.
Det är inte hela lösningen, men det är ett viktigt första steg mot en mer likvärdig skola. En mer likvärdig skola kommer ge fler elever gymnasiebehörighet – som är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för att inte hamna på fel bana.

Jag anklagar inte friskolorna. Jag anklagar alla politiker som vill behålla marknadsskolan i dess nuvarande form och med nuvarande lagstiftning.
Ni har ett stort ansvar för att nyrekryteringen till gängen fortsätter år ut och år in.

Jag ska avsluta med att citera Lars Björk på twitter. Han skrev en viktig tweet för ett tag sedan.
Jag offrar inte mina barn till segregationen. Alla barn är offer för segregationen. Hela tiden. Överallt.

På återseende

/ Linnea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s