Peje Emilsson är en av arkitekterna bakom friskolereformen och ägare till skolkoncernen Kunskapsskolan. Han gästade nyligen programmet 30 minuter i Sveriges television för att prata skola. Peje är en av de mest kända friskolelobbyisterna som blev omtalad när han sade att han brukar skicka sms till Ulf Kristersson när han varit duktig. Peje säger i programmet att vi ska ha en likvärdig skola, samtidigt som han försvarar ett skolsystem där skolsegregation är själva affärsidén. I intervjun framkom det sakfel som jag vill bemöta.
Peje har fel när han hävdar att enskilda huvudmän får 10 000 kronor lägre skolpeng per elev och år jämfört med kommunala skolor. Det Peje inte berättade är att skillnaden mellan kommunala och enskilda huvudmän inte handlar om intäkter utan om kostnader. Det kostar i snitt 10 000 kronor mer per år att utbilda elever i kommunala skolor jämfört med i fristående eftersom kommunala skolor har högre andel behöriga lärare, högre andel elever med lågutbildade föräldrar och färre elever per lärare jämfört med enskilda huvudmän. Det är skillnad på kostnader för huvudmannaansvaret – att tillhandahålla skolplatser för alla elever i alla geografiska områden i en kommun och myndighetsansvaret – att fördela resurser efter elevernas behov. Peje låtsades som att han inte förstår skillnaden mellan kostnad och intäkt. Anders Holmberg borde ha frågat Peje vad han menar med att elever i friskolor får lägre skolpeng än elever i kommunala skolan. Ingen elev i Sverige får en skolpeng utan de genererar skolpeng till huvudmännen som sedan fördelar resurser utifrån sin interna resursfördelningsmodell. Det är en viktig skillnad. Det friskolelobbyister gör när de pratar om elevens peng är att de individualiserar skolverksamheten när skolan i själva verket bygger på undervisning i grupper.
Intervjun fortsätter och Peje säger sig vara positiv till att ska få kommuner ersättning för de merkostnader utbudsansvaret medför. Han säger dock inte att han vill att skolpengen ska differentieras. Med nuvarande lagstiftning överkompenseras enskilda huvudmän eftersom de får ersättning för kommunens ansvar att tillhandahålla skolplatser för alla elever. Ett ansvar de varken har, eller har kostnader för. Problemet är att skolpengen till enskilda huvudmän beräknas utifrån kommunens totala kostnad för skolan. När Lotta Edholm säger att hon ser utgår från att friskolorna kommer få lägre skolpeng än kommunala skolor är det viktigt att komma ihåg att det inte betyder att skolpengen kommer att differentieras. Om skolpengen differentieras eller inte beror på vilket underlag skolpengen till friskolor räknas fram på, det vill säga om uträkningen sker utifrån kommunens totala verksamhetskostnad eller om skolpengen räknas fram med ett skolpliktsavdrag.
Intervjun handlar även om vad statistiken säger om Kunskapsskolan. Anders Holmberg redovisar siffror som han hämtat i Skolverkets databaser på lärartäthet, behörighet och klasstorlekar. I nästa sekvens citerar han mig där jag har uttryckt att Kunskapsskolan skapar lönsamhet genom att ha lägre andel behöriga lärare, fler elever per lärare och högre andel föräldrar med eftergymnasial utbildning. Peje får frågan om jag har rätt och han svarar att jag har fel. Anders Holmberg borde inte ha blandat in mig i frågan om statistiken eftersom det kan uppfattas som att statistiken kommer från mig och att det är jag som dragit slutsatsen att lärartäthet och klasstorlekar påverkar lönsamheten. All statistik jag pratar om kommer från Skolverkets databaser. I stället för att ställa Peje till svars för statistiken på hans skolkoncern kom frågan att handla om huruvida jag har rätt eller fel i ett objektivt sakförhållande. Det såg ut som att statistik skulle vara en åsikt och inte en redovisning av fakta.
Peje säger att Kunskapsskolan har lyckats få väldigt bra resultat för sina elever genom en personligt utformad utbildning. Kunskapsskolan har hög andel elever som har föräldrar med eftergymnasial utbildning vilket är den faktor som främst påverkar skolresultaten. Peje medger att det är på grund av att Kunskapsskolan har elever från akademiska hem som de kan ha låg lärartäthet men han motsätter sig att det skulle påverka skolresultaten. Det är alltså inte för att Kunskapsskolan har en personligt utformad utbildning som eleverna lyckas utan för att de kommer från akademiska hem och möjlighet till studiestöd hemifrån.
När Peje säger att jag har fel undrar jag varför inte Peje Emilsson tar del av statistiken på den skola han själv äger? Enskilda huvudmän skapar lönsamhet genom att bedriva undervisning till lägre kostnad per elev jämfört med kommunens genomsnittskostnad per elev och för att göra det måste man minska på antalet lärare, ha stora klasser och hög andel elever från akademiska hem.
Anders Holmberg redogör för statistik från OECD och då svarar Peje att han inte håller med. Statistiska sakförhållanden är inte en åsikt, det är ett sakförhållande. Jag, och säkert många med mig undrar varför inte Anders Holmberg var tuffare mot Peje Emilsson i frågan om statistiken. Han borde inte ha sluppit undan så lätt.
Peje Emilsson avslutar intervjun med ett sakfel när han hävdar att elever lär sig på olika sätt. Lärstilar är en vanligt förekommande myt i skoldebatten.
Alla barn lär sig på samma sätt, men barn har olika förutsättningar att klara skolan, bland annat beroende på om deras föräldrar har eftergymnasial utbildning eller inte.
Även det valde Peje att inte berätta i intervjun.
Åsa Plesner på Tankesmedjan Balans har skrivit en text om intervjun med Peje Emilsson. Läs den!
På återseende!
/ Linnea
Tips
Nu är min nya bok ute, Att vända en skola.
Jag tror att alla som är intresserade av skolan, eller borde bli det kommer tycka att den är intressant.
Du kan köpa den här.
rektor_linneas blogg 