Jag tar tåget till döden. Det slingrar sig fram i sakta mak. Tåget stannar till i små samhällen på vägen mot staden som ligger cirka 60 km från Krakow. Efter att ha irrat runt på Krakows tågstation, hittar jag tåget till Oświęcim.
Siktet är inställt på Auschwitz och Birkenau. Jag ska försöka förstå hur historiens värsta folkmord på judar kunde ske. För att förstå måste statistik förvandlas till människor.
Det är en solig och varm sommardag och gräset är grönt. Det är svårt att tänka sig att denna plats tjänat som dödsfabrik. Guiden berättar om mord, splittrade familjer och medicinska experiment. – Här stod vakten och om någon fånge försökte fly, då sköt han.
När vi står i rummet med barnkläder frågar en person om man kan köpa med sig en souvenir hem. Guiden tittar på personen och svarar kallt, att detta är en plats där drygt en miljon barn, kvinnor och män har mördats. Hennes svar signalerade – du är helt dum i huvudet!
Turen går till rum med högar av skor, resväskor, glasögon och husgeråd. Bönedukar och barnkläder.
När vi går in i gaskammaren kryper döden in på bara skinnet.
Statistik. Människor. Siffror. Barn. Kvinnor. Män. S e x m i l j o n e r.
En miljon judar dog där jag står med mina fötter.
Exakt, precis, här.
Jews are news
Vi får aldrig glömma. Det får inte hända igen. Never again. Ord kommer på ren reflex den 27:e januari varje år. Döda judar har ett nyhetsvärde.
Alla älskar döda judar. De blir poänger och de göder det goda samvetet.
Vi säger att vi minns, men betyder det något för icke-judar, egentligen?
Minns vi eller sugs vi in i stundens allvar. Vi minns för att sedan fortsätta med våra liv.
I vår närhet finns judiska barn som ser ett hakkors inristat på sitt skåp eller på bänken. Andra elever säger till dem att de hoppas att de snart dör. Barn i lågstadieålder är rädda för att gå till sin judiska skola. Människor tågar genom våra städer och bär skyltar där det står att världen ska bli fri från judar. När den värsta massakern på judar sedan förintelsen är ett faktum firar människor på gator och torg.
Vi minns
Vi säger att vi minns.
De goda judarna finns inte med oss längre. De judar som fortfarande är i livet är de dåliga judarna, de som är lätta att hata. De onda som inte bryr sig om barnen i Gaza.
Skulden för judehatet läggs på den hatade gruppen. Om de bara…..
Det är svårt att tolka samhällsdebatten på något annat sätt.
Bra judar är de som är döda. Dåliga judar är de som fortfarande lever. Det som förenar är att det verkar ha blivit lätt att förstå varför så många så öppet hatar judar. Hur kan det vara lätt att förstå att antisemitismen sker öppet och rått?
Men….
Det finns alltid ett “men” när vi pratar om judar, Israel och Palestina.
– Den 7:e oktober var hemskt, men vad tycker du om att civila dör i Gaza?
– Antisemitism är hemskt, men vad tycker du om Israel, är du för eller emot?
– Det är hemskt att judar är rädda i Sverige, men vad tycker du om bosättningarna?
– Självklart har judar rätt att leva, men måste de bo just där?
– 7:e oktober var ett terrordåd, men har Israel rätt att försvara sig, på detta sätt?
Prata gärna om Israel. Utan ett “men”
Prata gärna om Palestiniernas situation. Utan ett “men”
Prata gärna om konflikten. Utan ett “men”
Prata gärna om Israels regering. Utan att säga att judar i Sverige har ansvar för fattade beslut.
Prata gärna om den vedervärdiga bosättarpolitiken. Utan ett “men”.
Prata gärna om kriget mot Hamas. Utan ett “men”
Prata gärna om vad du vill, så länge det inte innehåller ett “men”
Protestera mot det du tycker är fel. Utan att uttrycka dig antisemitiskt.
Levande judar har ett nyhetsvärde. TV4 visade ett klipp från en palestinsk demonstration där man zoomade in en skylt som uppmanar till utrensning av judar. Varför visar man en skylt med ett budskap som är hets mot folkgrupp?
Ringde journalisten till polisen?
Det ställs krav på att judar i Sverige ska ta ansvar för det som händer i Israel.
Det är orimligt.
Det är inte upp till oss icke-judar att avgöra vad judar ska tycka, tänka och känna om Israel. Det är orimligt att förvänta sig att judar ska ta avstånd från Israel. På samma sätt är det orimligt att kräva att de, bara för att de är judar ska tvingas ha en åsikt om vad Israels regering gör eller inte gör, eller för den delen ta ansvar för fattade beslut.
Judarna kan åka hem
– Judarna borde åka hem till det land de kom från.
Ingen som säger så definierar vad man menar med “hem”
Många judar ville inte lämna det land deras föräldrar – och farföräldrar härstammar från. Det är hatet mot judar som har lett fram till att staten Israel bildades. Ett kollektivt trauma med sex miljoner döda. I vissa länder har majoriteten av judarna redan fördrivits från sina hem.
Om judarna ska åka hem, var ska de ta vägen?
Ska de åka till sitt hemland som har antijudiska lagar, där man riskerar att bli dödad? Ska de åka till landet där man har bränt synagogor och där det inte går att leva ett judiskt liv? Ska de flytta till länder där 90-100 procent redan har fördrivits eller mördats?
Många judar från till exempel Iran vill återvända hem. Det går inte eftersom islamisterna har stulit landet från folket. Många judar från Irak, Jemen och Egypten valde inte att frivilligt lämna sina rötter. De flyttade för att överleva.
Ska judarna åka till Europa?
Det gick inte så bra sist. Sex miljoner mördades varav drygt en miljon i dödsfabriken i nuvarande Polen.
Om vi ska minnas måste vi samtidigt säkerställa att det går att leva ett judiskt liv i Sverige.
Annars är att minnas ingenting värt.
/ Linnea
rektor_linneas blogg 