Kan vi driva skola till en lägre kostnad?

I debatten om effektiviseringskrav hörs ofta röster som säger att det går att bedriva skola till lägre kostnad, det går att arbeta mer effektivt och att skattehöjningar inte behövs. Det är metoderna det är fel på. Vi som arbetar i välfärden behöver bara arbeta annorlunda. Är det så att vi faktiskt kan bedriva välfärd till lägre kostnad med bibehållen, och helst förbättrad kvalité? Vi som säger att det inte går kanske har fel? Läs hela inlägget innan du blir förbannad. Vi som jobbar i skolan tänker såklart att målet med skolan är att utbilda kommande generationer på ett så bra sätt som möjligt och att det givetvis kräver resurser. När kommun efter kommun skär ner i skolan så behöver vi som rektorer lösa denna omöjliga ekvation. Ofta lyfts digitaliseringens fördelar fram, om vi bara digitaliserar tillräckligt mycket så behöver vi inte så många som arbetar i skolan. Om vi bara ser till att lärarna blir bättre pedagogiska ledare så behöver de inte assistenter i klassrummet. Om vi bara…..

Kommunpolitiker anser att det går att bedriva verksamhet till lägre kostnad med bibehållen eller ökad kvalité. Om de trodde att det inte gick skulle de inte klubba igenom budgetar där det står att det går. De skriver dock inte hur det ska gå till rent konkret, det är upp till varje rektor eller enhetschef i kommunen att lösa. Jag tänker att det finns några kontrollfrågor som behöver besvaras för att vi ska veta om det går att göra nedskärningar i skolan utan att verksamhetens kvalité försämras. Innan politiker klubbar budgetar med effektiviseringskrav skulle jag vilja att de besvarade de frågor jag kommer ställa i detta inlägg. Dessa frågor behöver besvaras innan de ger uppdraget till rektor att minska kostnaderna, innan de förväntar sig att ”Rektor behöver bara….”

Vi börjar med den del som rör skolans lokaler.
Många skolor i Sverige är underdimensionerade, det är för små lokaler med tanke på elevantalet på skolan, många skolor har små klassrum, skolan kanske är uppdelad i flera byggnader eller bedrivs i tillfälliga lokaler, det saknas kontor för lärare, matsalen är för liten. Det finns inte tillräckligt med tider och salar för att alla klasser ska kunna ha idrott inomhus. Många skolor saknar specialsalar. När rektor får i uppdrag att minska skolans kostnader är ett sätt att öka antalet elever på skolan, om det finns elever att tillgå. Skolgårdar som är för små, fritidshem som inte har lokaler för de stora elevgrupper som de har. Då blir frågan, går det att minska skolans kostnader med hänsyn till lokalernas beskaffenhet? Dvs att det får plats fler elever i klassrummen, att det finns tider och plats i specialsalarna för fler elever, att det finns plats för fler som äter i matsalen, att det finns klädhängare/skåp. Finns det plats på skolgården för fler elever?
Kort och gott, tillåter lokalerna fler elever utifrån följande frågor?
Blir svaret nej på den frågan så går det inte att öka antalet elever på skolan och därmed förbättra ekonomin med bibehållen kvalité.

Sen kommer vi till elevgruppernas sammansättning
När rektor ska minska på kostnaderna är ett annat sätt att lägga ner särskilda undervisningsgrupper som är väldigt dyra och/eller öka klassernas storlek. För att det ska vara genomförbart så behöver inte bara lokalerna tillåta att så sker. Elevgruppens sammansättning behöver vara sådan att det är genomförbart för läraren att bedriva undervisning med hälsan och kvalitén i behåll eftersom kvalitén ska behållas och helst öka trots effektiviseringskraven.
Då behöver politikerna fråga sig när de funderar över nästa års budget, går det att lägga ner SU grupper och låta eleverna gå tillbaka till reguljär undervisning i helklass? De behöver förvissa sig om att alla elever får det stöd de behöver, de behöver förvissa sig om att alla elever kan tillgodogöra sig undervisningen. Politikerna behöver förvissa sig om att klassernas sammansättning är sådan att läraren kan bedriva undervisning av hög kvalité utan att bli sjuk själv om vi tänker att kvalitén ska bibehållas och helst öka trots effektiviseringskraven.
Kort och gott, finns det risk att undervisningen påverkas negativt av att SU grupperna läggs ner och att klassernas storlek ökar? Finns det risk att lärarens arbetsmiljö påverkas negativt av att SU grupperna läggs ner och klasserna ökar i storlek? Finns det en risk att alla elever inte får det stöd de behöver i ordinarie klass?
Blir svaret ja på de frågorna så går det inte att lägga ner SU gruppernas och öka klassernas storlek om kvalitén i verksamheten ska behållas och öka trots effektiviseringskraven.

Sen kommer vi till detta med arbetsmiljön för de som arbetar i skolan
När kommuner klubbar igenom budgetar som innebär mindre pengar än föregående år så är det främst personalkostnader som ska minska eftersom det är den största utgiftsposten. Då behöver politikerna svara på några frågor kring arbetsmiljön.
Går det att minska på kostnaderna med bibehållen och helst en förbättrad arbetsmiljö för de som arbetar i skolan? Politikerna behöver förvissa sig om att lärarna klarar av att stå ensam i klassrummen med stora klasser och många elever i behov av stöd. Politikerna behöver förvissa sig om att den personal som sägs upp inte hade behövts för att bibehålla och öka kvalitén i verksamheten. Politikerna måste förvissa sig om att inte sjuktalen kommer öka bland de som arbetar kvar. Det kan till exempel handla om oförändrad undervisningstid, samma antal klasser lärare undervisar i, att lärarna inte behöver vara ute som rastpedagog mer än de redan är, att de inte behöver ägna sin planeringstid åt annat än planering.
Om politikernas budget innebär ökad undervisningstid för lärarna, fler klasser, kort och gott färre som ska göra samma arbete så kan de inte minska kostnaderna med bibehållen och helst ökad kvalité trots effektiviseringskraven. Då kommer arbetsmiljön att försämras, och det vet vi ju alla att det är olagligt.

Så, då ställer jag frågan igen, kan vi bedriva skola till en lägre kostnad?
Ja, det kan vi, om vi minskar på uppdraget. Vi kan bedriva skola till lägre kostnad om vi sänker ambitionsnivån, om vi accepterar en försämrad arbetsmiljö. Vi kan minska kostnaderna om vi ändrar skollagen så att varje elev inte har rätt till det stöd de behöver för att nå så långt som möjligt. Då behöver vi skriva något i stil med ”Varje elev har rätt till det stöd huvudmannens resurstilldelning tillåter”
Om vi går med på en sämre skola kan vi sänka kostnaderna. Vi kan inte sänka kostnaderna med målet att bibehålla och öka kvalitén och samtidigt behålla och/eller förbättra arbetsmiljön för de som arbetar i skolorna. Det är helt enkelt inte möjligt, inte ens med andra, nya och bättre metoder.

Om politikerna fortsätter ha som ambition att skolans kvalité ska öka samtidigt som kostnaderna minskar så behöver alla ovanstående frågor besvaras. Blir svaret, ja det finns en risk att lärarna blir sjuka, nej lokalerna tillåter inte fler elever, det finns risk att undervisningstiden ökar och antalet klasser lärarna ska undervisa blir fler så kan vi inte bedriva skola till en lägre kostnad med bibehållen och helst ökad kvalité.

Jag tänker att alla förstår att vi sitter i ett tufft läge i Svensk välfärd eftersom färre jobbar och fler blir äldre och fler ska utbildas i skolan. Då hade det varit bra om politikerna slutade låtsas att vi kan köra på som vanligt de kommande åren. Det hade varit bättre om de var ärliga i hur de skriver budgetar. Det behövs en ”reality check” hos våra beslutsfattare. Jag tänker att de gör så gott de kan, men så gott de kan duger inte som läget är nu i Svensk skola. De behöver börja prata med oss rektorer och faktiskt fråga oss, var och en om vilka förutsättningar vi har på våra skolor. De behöver fråga oss vad konsekvenserna blir om de klubbar budgetar med effektiviseringskrav. De behöver fråga oss hur vi tänker att vi kan lösa situationen.

Jag tänker att de skulle kunna skriva på följande sätt i budgeten;
Nu får ni gratis tips alla politiker, jag tar inget konsultarvode för detta.

” På grund av den befolkningsutvecklingen i kommunen så kommer skatteintäkterna minska med X kronor. Det gör att vi inte kan leverera välfärd till samma kvalité de kommande tre åren. Det finns inte medel för indexuppräkning av löne och kostnadsökningar vilket gör att detta budgetförslag innebär nedskärningar med X antal kronor i kommunens skolor de kommande tre åren.
För barn och utbildningsnämnden innebär det att vi behöver minska antalet helårsarbetare med 20 tjänster.
Vi sänker därför förväntningarna på den kvalité som skolorna levererar och vi förväntar oss inte att betygen ska förbättras de kommande tre åren. Rektorerna kommer tillsammans med förvaltningsledningen ta fram en prioriteringsordning där det framgår vilka arbetsuppgifter och uppdrag som tas bort de kommande tre åren. Vi fryser härmed alla planerade satsningar på språkutveckling, digitalisering och matematik. För att inte arbetsmiljön ska försämras i skolorna så genomför vi bara den lagstadgade verksamheten. Vi skärper kraven för att få fritidshem för att minska gruppernas storlek”

Om vi som arbetar i skolorna hade fått budgetar med liknande skrivelser hade nog de flesta tänkt, trist att de måste skära ner, men skönt att politikerna är tydliga med att uppdraget kommer att minska och att de förstår att kvalitén kommer att försämras. Som rektor tänker jag att det är viktigt att vara påläst och vara informerad om kommunens / huvudmannens budget. De är offentliga handlingar i kommunal verksamhet och lätt att få tag på.

Det finns ett mycket bra inlägg på Tankesmedjan Balans hemsida med bra frågor att ställa till kommunens ekonomichefer och beslutsfattare. Där finns lite tips på vad man kan titta efter när man läser budget om man är på jakt efter nedskärningar. Läs det och läs deras granskningar. Det är tack vare Tankesmedjan Balans som skolsverige fått kunskap om hur kommuner gör när de skär ner i välfärden.

På återseende

/ Linnea