Regeringen och skolans finansiering

Det som fick mig att ge mig in i skoldebatten var känslan av att vara korkad när jag som rektor satt med min första budget. Den gick inte ihop.
Löne – och prisökningar kompenserades inte och svaret jag fick från min huvudman var att jag får prioritera, men hur fick jag inget svar på. Det skulle jag lösa eftersom jag känner verksamheten bäst. Jag hittade Tankesmedjan Balans på Twitter och jag förstod att det inte var jag, utan skolsystemet som var dumt. Så jag gjorde som jag alltid har gjort när jag inser att jag behöver lära mig mer. Jag började läsa budgetar. Som jag har läst, i skrivande stund har jag plöjt drygt 1400 kommunala skolbudgetar.

När jag läste budgetar såg jag också andra saker förutom glappet mellan kostnadsökningar och uppräkning av budgetramen. Jag såg konsekvenserna av den fria etableringsrätten men framförallt såg jag kostnaderna för kommunernas ansvar att tillhandahålla skolplatser för alla elever, i alla geografiska delar av en kommun.

De senaste fem åren har jag skrivit, debatterat, pratat och förklarat problemet med att kommunernas utbudsansvar är ofinansierat. Konsekvensen när kommunerna inte får ersättning för sina merkostnader är att notan skickas till eleverna som går i kommunala skolor. De betalar för utbudsansvaret med sämre förutsättningar i skolan.

Tidigare utredningar/granskningar
Utbudsansvaret är utrett tidigare. Den senaste utredningen är Likvärdighetsutredningen.
Utredningen slår fast att kommunerna har merkostnader och att den mest rimliga lösningen är att skolpengen differentieras, det vill säga att kommunerna får rätt att göra ett skolpliktsavdrag på skolpengen innan de ersätter enskilda huvudmän.
I propositionen som S-regeringen lade fram ska kommunerna få göra ett avdrag motsvarande sina faktiska kostnader. Avdraget ska motiveras och det ska vara överklagansbart. Som alla vet röstades propositionen ner av riksdagen.

Riksrevisionen har granskat skolpengssystemet och de gav skarp kritik. De skriver att skolpengssystemets nuvarande konstruktion får konsekvensen att de elever som går kvar i kommunala skolor inte får det stöd de behöver.

Ulla Hamilton, VD på Friskolornas riksförbund var glad när Riksrevisionen meddelade att de skulle granska skolpengssystemet. Hon skrev följande på Twitter 220201 – Riksrevisionen, riksdagens oberoende granskningsmyndighet, granskar nu skolpengssystemet.
När granskningen var klar och rapporten kom skrev hon 220630 – Därför skulle vi välkomna en oberoende granskning av om kommunerna har extra kostnader för denna.

När rapporten inte motsvarade förväntningarna var inte RR oberoende längre.

Utgångspunkter i frågan om skolpeng
När man pratar om skolpeng och skolans finansiering är det viktigt att ha några saker med sig.
– Ingen elev har en skolpeng. Skolpeng är bara ett sätt att fördela resurser i skolsystemet.
Skolpengen tillfaller huvudmannen utifrån antal elever, sedan är det upp till huvudmannen hur man fördelar resurserna till respektive skolenhet.

– Principen om bidrag på lika villkor handlar inte om eleverna utom om hur resurser ska fördelas mellan huvudmännen.
Om likabehandlingsprincipen tas bort betyder det alltså inte att elever hos enskilda huvudmän missgynnas.

– Ansvaret att tillhandahålla skolplatser ligger på kommunerna och det är därför bland annat S-regeringen ansåg att kommunerna ska få ersättning för det ansvaret.
Den grundläggande principen här är att alla elever har rätt att gå i en kommunal skola, medan de kan ansöka om att gå i en fristående skola om de så vill. Det är en viktig skillnad. Kommunerna måste ta emot alla elever medan alla placeringar i friskolor måste föregås av ett önskemål om plats.

– Skolpeng per elev är i grunden ett korkat sätt att fördela resurser eftersom kostnaderna inte ligger per elev utan per skolklass.

Lotta Edholm och utredningsdirektiven
Fredag den 3/11 2023 presenterade Lotta Edholm direktiven för utredningen om en nationell skolpengsnorm. Regeringen vill öka den statliga styrningen av skolan, och en nationell skolpengsnorm är en del i det arbetet.
I direktiven kan man läsa att – Syftet med en ökad statlig styrning är att stärka sambandet mellan behov och tilldelning av resurser för att uppnå en ökad likvärdighet i svensk skola. Med utgångspunkt i en sådan nationell skolpengsnorm som utredningen har i uppdrag att föreslå skulle staten, utifrån varje huvudmans förutsättningar och behov, kunna styra hur mycket resurser en kommun minst ska lägga på verksamheten i skolorna. Det bör kunna minska risken för stora, omotiverade skillnader i resurser mellan olika huvudmän, vilket på sikt kan leda till ökad likvärdighet.

Den särskilda utredaren som är Lena Holmdal ska titta på hur skolpengssystemet kan göras om. Hon ska;
– Föreslå en modell för att fastställa en nationell skolpengsnorm för kommunala och enskilda huvudmän som tar hänsyn till olika huvudmäns strukturella förutsättningar och behov.
– Föreslå hur staten utifrån modellen för en nationell skolpengsnorm ska beräkna hur mycket resurser varje kommun som golv minst ska tilldela sin egen skolverksamhet och vad ersättningen till respektive enskild huvudman minst ska vara.
– Med utgångspunkt i modellen för en nationell skolpengsnorm föreslå ett system där kommunerna fastställer och tilldelar medel till skolverksamheterna.

Utredaren ska alltså med utgångspunkt i de fyra huvuddelar som Utredningen om ett ökat
statligt ansvar för skolan har presenterat, föreslå en modell för att fastställa en nationell skolpengsnorm för kommunala och enskilda huvudmän som tar hänsyn till olika huvudmäns strukturella förutsättningar och behov. Uppdraget är att;

– Utforma modellen så att den tar hänsyn till de olika ansvar som kommunala och enskilda huvudmän har.
– Föreslå hur staten utifrån modellen för en nationell skolpengsnorm ska beräkna hur mycket resurser varje kommun som golv minst ska tilldela sin egen skolverksamhet och vad ersättningen till respektive enskild huvudman minst ska vara.
– Undersöka kvaliteten i den nationella kostnadsstatistiken, och om det förekommer brister som riskerar att påverka modellens träffsäkerhet
– Föreslå åtgärder för att säkerställa att kvaliteten är tillräckligt hög
– Analysera och lämna förslag på hur osäkerheter i den statistiska analysen bör hanteras i utformandet av den nationella skolpengsnormen.
– Lämna nödvändiga författningsförslag.

Ett viktigt påpekande som man gör i direktiven är de som rör elevströmmar, alltså när elever byter skola. Med nuvarande lagstiftning försvinner hela intäkten när elever byter skolor samtidigt som kostnaderna finns kvar. Cirka 90 procent av en skolas utgifter utgörs av löner och hyra och de sänks ju inte om en elev per klass slutar på skolan.
Man skriver att – En huvudman som tappar elever under pågående termin står i huvudsak kvar med samma kostnader som huvudmannen hade när eleverna fanns i verksamheten. Det förefaller därför orimligt att hela ersättningen omedelbart skulle dras in när en elev byter till en skola som drivs av en annan huvudman. På motsvarande vis är det inte rimligt att en
huvudman som får ett tillskott av elever under pågående termin omedelbart
får full ersättning för dessa. Utredningen bör därför föreslå ett förutsägbart och stabilt system där resurstilldelningen justeras under läsårets gång med hänsyn till hur huvudmäns fasta och rörliga kostnader förändras när elever byter skola. Vid utformandet ska hänsyn tas till den enskildes möjligheter att, vid behov, göra ett skolbyte under pågående läsår.

Ett annat viktigt påpekande är följande.
– Genom införandet av en nationell skolpengsnorm kommer ersättningarna till de enskilda huvudmännen inte längre att bestämmas efter samma grunder som hemkommunerna tillämpar för den egna skolverksamheten. Kommuner som väljer att tilldela mer medel till den kommunala skolverksamheten ska inte heller vara skyldiga att tilldela enskilda huvudmän motsvarande summa.

Sammanfattningsvis så vill man alltså utreda en modell där staten separerar ersättningen till kommunala och enskilda skolor. Man vill ha fyra delar i skolpengsnormen, ett grundtillägg, ett individtillägg, ett ansvarstillägg och ett strukturtillägg. Det betyder att likabehandlingsprincipen skrotas. Det betyder att man vill ersätta kommunerna för sitt ansvar att tillhandahålla skolplatser för alla elever.
Man ska se över tilläggsbelopp för individuella elever och hur man ska hantera strukturersättningen på ett mer likvärdigt sätt.

Mina kommentarer
Det finns en del bra i direktiven. Det är bra att kommuner ska ersättas för utbudsansvaret.
Det är bra att likabehandlingsprincipen skrotas, det vill säga att ersättningen till enskilda huvudmän inte ska beräknas på kommunens totala kostnad för utbildningsverksamheten.
Det är bra att man ser över strukturersättningen och att staten tar ökad kontroll över skolan.

Jag har länge påpekat att man behöver se över strukturersättningen. Det behövs ett nationellt socioekonomiskt index som alla huvudmän använder. För att det ska vara möjligt behöver friskolornas friheter inskränkas men det är en inskränkning värd att göra.
Jag skrev ett förslag om hur man kan använda strukturersättningen. Läs gärna mina förslag.

Det är intressant att de vill föra in individtillägg i skolpengsnormen. Det riskerar att bli extremt kostnadsdrivande. Hur ska man då hantera beräkningen till enskilda kontra kommunala huvudmän. Det måste vi bevaka noga.

Min oro
Det är frustrerande att regeringspartierna (och SD) röstade nej till det förslag som låg på bordet våren 2022. Då hade vi redan haft en differentierad skolpeng.
Nu fördröjs viktiga reformer i cirka fyra år, och under tiden går tusentals elever ur grundskolan utan att ha fått rimliga chanser att klara skolan. Nu kommer det gå fyra år till med en överkompenserad friskolesektor. Vi kommer se fortsatt överetablering och nedskärningar i den kommunala skolan. Regeringen vill att skolpengen ska fördröjas när elever byter skola. Den fråga är också utredd av Åstrand så det skulle de kunna rösta igenom direkt. Frågan om differentiering av skolpengen är också utredd. Det regeringen gör nu är att de fördröjer reformer i 3-4 år, sedan kommer ett nytt val och processen börjar om igen.

Det som blir intressant att se hur de löser är.
– Hur man ska räkna fram ersättningen till enskilda huvudmän. När regeringen nu vill cementera ett parallellskolesystem kan ersättningen till enskilda huvudmän blir högre än idag. Kommunerna ersätts för utbudsansvaret men taket för friskolor höjs. Det är en risk och något vi behöver bevaka.
Om man gör så, då kommer vi behöva lägga mer resurser på skolan som inte går till undervisning. Det vore synd.
– Bidrag på lika villkor ska avskaffas, det är den viktigaste delen eftersom den är kostnadsdrivande för kommunerna. Frågan är om den stryks helt, eller omformuleras.
Det värsta systemfelet är att kommunerna beräknar ersättningen till friskolor utifrån sin egen kostnad. Det enda rätta är att stryka den formuleringen helt och hållet.

Sammanfattningsvis är det bra att regeringen vill göra något åt finansieringen, men nu fördröjer de processen onödigt länge. Det mesta är redan utrett och redo att röstas igenom.
Det är bra att regeringen har lyssnat på skoltwitter.
Att regeringen nu går fram med den här utredningen är inte för att de vill, utan för att vi som har opinionsbildat i frågan i många år har tvingat dem. De inser att det är politiskt självmord att försvara nuvarande skolsystem.

Det som är viktigt nu är att inte släppa frågan om finansieringen bara för att en utredning har startat. Nu ska vi fortsätta att driva på, och vi ska fortsätta driva på för att AB förbjuds i skolväsendet, att den fria etableringsrätten avskaffas, skolan regleras och att köerna ska avskaffas helt och hållet. Betygssystemet ska göras om och F-gränsen avskaffas. Till att börja med.

På återseende
/Linnea

Läs mina krönikor på Expressens ledarsida här.

Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter (2023)

Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)