Skolan och kostnaderna

Efter drygt tolv år på Twitter borde det inte finnas något som förvånar en längre, men i torsdags blev jag uthängd som rasist. Varför?
Jo, för att jag tycker att det är totalt hjärndött förslag att skolorna ska börja köpa in frukt till alla barn varje dag. Att jag ens skrev om det kom sig av en artikel i Göteborgsposten om att det röd/gröna styret vill att skolan ska stå för frukten. De har dock inte räknat på kostnaden. Det är mycket märkligt att politiker lägger uppdrag men utan att finansiera dem.

I det här inlägget ska jag beskriva hur jag ser på skolan och kostnaderna.

En påse pengar
Det finns bara en påse pengar till skolan. I den påsen ligger nämndbidraget och statsbidragen. Det betyder att alla kostnader skolans har, tas från samma påse pengar.

Om nämnden beslutar att alla skolor ska få 100.000 kronor per elev, betyder inte det att hela summan tillfaller skolan. Nämnden gör ett avdrag innan utbetalningen av skolpeng till skolan. Nämndavdraget är olika i alla kommuner. Det kan vara 20 procent, 40 procent eller drygt 50 procent. Hur stort det är beror på vad skolan ska bekosta med sin skolpeng.
Om man inte står för hyra, mat, lokalvård, vaktmästeri och elevhälsans kostnader blir avdraget högre än om man har majoriteten av kostnaden på sin enhet.

”Det tas centralt”
När jag pratar med skolfolk får jag ofta hör att – vi betalar inte för det, det tas centralt.
När något bekostas centralt, alltså av huvudmannen betyder inte det att skolorna slipper kostnaden. Det betyder att jag som rektor inte ser fakturan.
Alla kostnader, de som belastar rektors budget – och de som belastar huvudmannen tas från samma påse pengar. Om en kostnad inte tas centralt hade den kunnat generera högre skolpeng till skolan om inte kostnaden fanns.

Om vi ska börja köpa in frukt, och politikerna skickar med pengar för det så innebär det fortfarande att vi hade kunnat lägga pengarna på något annat. Det är dessutom så att varje ”satsning” som man gör innebär ökad ersättning till enskilda huvudmän eftersom vi har lagstiftning om bidrag på lika villkor.

Exemplet med frukt
Nu till exemplet med frukt. Vad får det för ekonomiska konsekvenser om skolorna i Göteborg ska köpa in frukt till alla elever?
Vi ska kolla med ett räkneexempel.

När jag kollar vad frukt kostar att köpa in får jag följande priser:
1 kg bananer kostar 20 kronor. En banan väger drygt 300 gram så det blir 3 bananer/kilo.
1 kg äpplen kostar 30 kronor. Ett äpple väger cirka 150 gram så det blir 6 äpplen/kilo.
1 kg päron kostar 35 kronor. Ett päron väger cirka 150 gram så det blir 6 päron / kilo.
1 kg apelsiner kostar 45 kronor. En apelsin väger cirka 300 gram så det blir 3 apelsiner/kilo.

Med detta kilopris kostar alltså en banan cirka 6,60 kr, ett äpple 5 kronor, ett päron 6 kronor och en apelsin 15 kronor. Per styck.
Jag har valt att kolla på frukt som inte är ekologiska.

I Göteborgs grundskolor går det cirka 47.000 elever.
Det betyder att om skolorna ska köpa in frukt till alla elever varje dag blir det 8 336 000 frukter under ett läsår eftersom eleverna går i skolan 178 dagar per år.
Det i sin tur kommer att kosta följande:

Om alla elever ska få en banan per dag kommer det att kosta 282 000 kr/dag
Det blir 50 196 000 kr per läsår.
Bananpriset blir ett cirkapris eftersom tre bananer i ett kilo blir 18 kr och sex kr styck. Poängen med det här inlägget är dock inte exakt vad det kostar, utan vad vi ska lägga skolans pengar på.

Om alla elever ska få ett äpple per dag kommer det att kosta 235 000 kr/dag
Det blir 41 830 000 kr per läsår

Om alla elever ska få ett päron per dag kommer det att kosta 282 000 kr/dag
Det blir 50 196 000 kr per läsår.

Om alla elever ska få en apelsin per dag kommer det att kosta 705 000 kr/dag
Det blir 125 490 000 kr per läsår.

Det billigaste alternativet är att köpa in bananer till alla elever varje dag, men alla elever tycker inte om bananer. Lisa tycker om äpple, Kalle äter bara apelsiner, Nisse vill ha päron medan andra barn vill ha en smörgås, morotsstavar eller en riskaka.

Är det ett problem att föräldrar skickar med frukt till skolan?
Jag kan inte svara för hela Sverige men jag har aldrig hört någon förälder opponera sig emot det. Inte i Husby, inte i Rinkeby och inte i Hammarkullen.
Alla elever har inte med sig frukt. En del har med sig en smörgås, andra har gurkstavar med hommous, andra har en halv – eller hel frukt och en del har med sig en riskaka. En del har inte med sig någon frukt eller smörgås och de får en frukt av skolan.

Alla utgifter en skola har, både skolan och förvaltningen tas från samma påse pengar.
Vi har en oerhört tuff ekonomisk situation och då måste vi prioritera hårt.
Jag föredrar att lägga så mycket resurser det bara går på undervisning och särskilt stöd.

En lärare kostar cirka 650 000 kr per år.
En speciallärare kostar cirka 760 000 kr per år.
En elevassistent kostar cirka 400 000 kr per år.

När vi måste välja vad vi ska prioritera behöver vi fundera på vad som gynnar elevernas kunskapsutveckling bäst. Är det en frukt per dag eller är det lästräning med en speciallärare eller en elevassistent till den elev som har svårt att klara av klassrumssituationen?
Det betyder inte att jag inte anser att elever ska vara hungriga i skolan. Vi har alltid nödmat till eleverna. Det har vi alltid haft och det kommer vi ha även fortsättningsvis.

En annan aspekt är att detta troligtvis kommer beröra de tidiga årskurserna men om alla elever, F-9 ska få en frukt blir det väldigt kostsamt.

En frukt per dag eller lästräning med en lärare. Det är frågan.

På återseende
/Linnea

Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter (2023)

Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)

Läs mina krönikor på Expressens ledarsida här.