Jag har läst Finding my way av Malala Yousafzai

Den 9:e oktober 2012 satt 15-åriga Malala Yousafzai i bussen på väg hem från skolan. Det var en dag som alla andra. Plötsligt stannade bussen och en maskerad taliban klev ombord på bussen. Hon hann höra ”Vem är Malala” innan hon blev skjuten i ansiktet. Tio dagar senare vaknade hon upp på ett sjukhus i Birmingham. Ungefär samtidigt som bläcket torkat på hennes senaste bok gick hon igenom sin sista operation för att få ansiktet att fungera igen. Nu har hon fått tillbaka en del av sin mimik.

Malalas ”brott” var att öppet protestera mot att talibanerna beslutat att flickor inte längre skulle få gå i skolan i Mingora där hon växte upp. Hon skriver att ”de kan ta ifrån mig min skola, men inte min rätt att lära mig”

Plötsligt var Malala Yousafzai på allas läppar. Alla ville prata med henne och än idag får hon frågor om hur det kändes när hon blev skjuten på bussen den där dagen. Boken är en stridsskrift för alla flickors rätt till utbildning och det är en påminnelse om att kulturer och traditioner faktiskt kan förändras. När hon träffade Asser blev hennes mamma rasande – du måste träffa en man som är som oss, Malala.
När hon bestämt sig för att hon ville gifta sig föll hon till föga och bjöd hem Assers mamma till huset för att hans mamma skulle be om hennes hand. Malalas pappa godkände giftermålet varpå hennes mamma blev arg och frågade – varför gav du bort henne? Pappan svarade – jag är bara budbärare, Malala gav bort sig själv. Malala fick en fråga i en intervju hur hon ser på äktenskap och hon svarade att hon inte förstod varför det är så viktigt att gifta sig. Man kan vara tillsammans med någon utan att skriva på papper. Det skulle leda till en hatstorm i Pakistan där hon anklagades för att vara en hora, att hon inte är en riktig muslim och att hennes arbete för flickors rättigheter är fejk. I boken berättar hon ärligt om allt hat och hot hon får utstå. Det är på allvar för henne, det finns starka krafter som vill se henne död. När hon rest tillbaka till Pakistan och Mingora har hon gjort det i smyg och med ett stort säkerhetspådrag.

Omvärldens svek mot flickorna i främst Afghanistan men även delar av Pakistan blir påtagligt när jag läser boken. Malala har träffat många världsledare. De har stått på samma scen och tagit i hand på att de ska arbeta för att alla flickor ska få gå i skolan. Hon har talat inför FN, tilldelats Nobels fredspris och rest flera varv runt jorden för att prata om flickors rättigheter. Alla politiker och företagsledare har velat träffa Malala när det passat dem. Och som hon skriver i boken: Var är världsledarna när flickorna i Afghanistan inte längre får gå i skolan, när de måste bära burka när de vistas utomhus och när de inte ens får tala i det offentliga rummet. Flickor och kvinnor får inte gå utomhus utan ett manligt förkläde. Var är världsledarna när flickor så unga som tio år gifts bort och när våld och våldtäkt mot flickor och kvinnor har legaliserats? Maxstraffet för grov misshandel av en flicka/kvinna i Afghanistan är 15 dagar i fängelse. Var är fördömandet, interventionerna för att få ett stopp på talibanregimen? Varför gör inte omvärlden något för att skydda flickorna och säkra deras rätt till utbildning?

Alla ville träffa Malala när det passade dem, men när flickorna i Afghanistan inte får gå i skolan är all handlingskraft som bortblåst. Det är alltså hyckleri som ska in på lodrät fem.

Jag sträckläste boken. Den går inte att lägga ifrån sig.
Malala kastades in i en torktumlare när hon bara var 15 år gammal. När hon började på Oxford hade hon inte bearbetat sitt trauma och det skulle dröja till det sista året på universitetet innan hon förstod att hon led av PTSD efter skotten i bussen. Boken är en berättelse om en flicka som vägrade sluta lära sig och som aldrig slutade tala om att utbildning är en mänsklig rättighet och att alla flickor har rätt till utbildning.

Malala ställer också frågan om hur hittar man sig själv när alla andra definierar vem man borde vara?

Inte ens en taliban som antagligen själv är analfabet kunde stoppa Malala. Hennes bevingade ord – ett barn, en lärare, en bok och en penna kan förändra världen. Det var sant när hon sade det, och det är lika sant idag.

Läs Finding my way och sluta aldrig prata om alla flickors rätt till utbildning.

På återseende
/Linnea

Jag har nyligen släppt en bok, Vad jag pratar om när jag pratar om skolan. En bok om hur vi ska laga skolsystemet, minska resultatskillnaderna, öka tryggheten och börja ta oss an de frågor som är tabu att prata om i förorten. Det är min personliga berättelse.
Beställ den här.


Lyssna gärna på mitt sommarprat i P1.

Om du vill läsa annat jag skrivit och producerat, läs här:
Lyssna på min podd: Så funkar skolan.
Nya avsnitt i höst!

Läs mina krönikor på Expressens ledarsida här.
Jag skriver även i Altinget, Fokus och i Skolledaren.
Om du vill läsa mer om det jag skrivit om skolan kan du läsa mina böcker och rapporter!
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation (2020)
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser (2021)
Att vända en skola, en rektors erfarenheter (2023)
Skolbibliotek Nu (skriven tillsammans med Jonna Bruce), skolbibliotek som pedagogisk funktion (2024)
Läsinlärning på lågstadiet (skriven tillsammans med Eileen Tadi)
Att leda för likvärdighet (antologi)
Barnet och boken, perspektiv på ungas läsning (antologi)

Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering (2022)
Förslag till ny skolpeng (2022)