Hur effektiv kan en rektor bli?

I rollen som rektor är jag arbetsgivarrepresentant. Som anställd av huvudmannen är jag medarbetare. Vi pratar ofta om rektor som chef, men väldigt sällan om rektor som medarbetare. Som chef över drygt 55 medarbetare så ska jag se till att arbetsmiljölagen följs. Jag ska se till att det finns en prioriteringsordning för mina medarbetare. Jag ska se till att ingen blir sjuk av sitt arbete. Jag ska se till att arbetsbelastningen är rimlig och åtgärda den när den är för hög.

Jag har funderat en hel del kring rektorers arbetsmiljö och jag kommer alltid fram till samma sak. Vi rektorer (ja, nu generaliserar jag) är alldeles för dåliga på att säga stopp.
Jag pratar med rektorer runt om i landet mest hela tiden, och jag hör aldrig någon rektor säga ”jag är medarbetare” Vi ser oss som chefer i alldeles för hög utsträckning.

Vi är så vana att ha dålig arbetsmiljö att vi inte ens reflekterar över det. Jag tänker på rektorn som fått ansiktsförlamning på grund av stress men inte reflekterar över hur sjuk arbetssituationen är – för rektorn som medarbetare.
Jag tänker på rektorn som mailade och berättade att hen bara sover tre timmar per natt på grund av stress och som därför behöver äta mängder med dextrosol för att hålla sig vaken en hel arbetsdag, eller rektorn som hade 75 medarbetare själv och som jobbade sju dagar i veckan för att hinna med alla arbetsuppgifter, tills dess att det inte gick längre och rektorn kom inte upp ur sängen en tisdag. Jag tänker på rektorns chef som svarade ”du ska klara hög arbetsbelastning för du är rektor” när en rektor berättade om sin situation och att den inte är hållbar.

Ansvaret för att komma till rätta med vår arbetsmiljö ligger inte på oss. Skulden för att det blivit såhär ligger inte heller på oss. Det ligger på vår arbetsgivare som inte tar vår arbetsmiljö och våra förutsättningar på tillräckligt stort allvar. Ansvaret att påpeka vår höga arbetsbelastning ligger dock på oss, och det måste vi bli mycket bättre på.

Hur många rektorer har APT en gång per månad där de faktiskt behandlas som medarbetare?
Hur många rektorer har arbetsmiljöronder på sin skola utifrån perspektivet rektor som medarbetare?
Hur många rektorer gör arbetsskadeanmälningar när arbetsbelastningen är för hög?
Hur många rektorer har 20 medarbetare?
Hur många rektorer arbetar enligt sitt anställningsavtal, dvs 40 timmar per vecka?
Hur många rektorer har en prioriteringsordning för sitt arbete?

Jag tror att svaret blir ”inte så många” på samtliga frågor.

Jag har pratat med rektorer och sagt åt dem att göra arbetsskadeanmälningar när arbetsbelastningen är för hög. Jag får ofta svaret att det är illojalt mot arbetsgivare.
Återigen, vi ser oss som chefer som ska vara lojala mot vår arbetsgivare.

Det är inte illojalt att signalera till sin chef att nu är arbetsbelastningen för hög – det är att ta ansvar och peka på att vårt uppdrag är för omfattande. Alla ”aj” och ”oj” ska anmälas som arbetsskada.
Om alla rektorer anmälde för hög arbetsbelastning som arbetsskada så skulle det synliggöras hur tuff situation vi har.

Jag tänker också på detta med arbetstiden. Jag har aldrig, och jag menar aldrig träffat en rektor som klarar sitt uppdrag på 40 timmar per vecka.

Alla som har ett anställningsavtal där det står arbetstid 55 timmar per vecka räcker upp en hand!

När inte arbetstiden räcker till så behöver vi prioritera och det kan vara svårt. Vad ska bort utan att det drabbar elever och medarbetare? Det tråkiga svaret är att det kommer drabba elever och medarbetare. Men! Det är inte vårt ansvar. Om vi har arbetsuppgifter som inte ryms inom veckoarbetstiden så kommer saker förbli ogjorda. Vi måste börja lägga ansvaret där det hör hemma, och det är inte i vårt eget knä.

Jag har en lång lista på saker som behöver bli gjorda men tiden räcker inte till. De kommer förbli ogjorda tills dess att min huvudman ger mig det ledningsstöd jag behöver. Det är egentligen inte svårare än så. Jag kommer fortsätta skicka in arbetsskadeanmälningar så länge som arbetsbelastningen är för hög. Jag kommer fortsätta säga ”nej, tyvärr mitt uppdrag är fullt” när jag blir tillsagd att göra saker.

Sen har vi detta med sjukskrivningstalen för rektorer som är väldigt låga. Jag gjorde en liten undersökning i våras och begärde ut statistik från 20 kommuner och snittet ligger på mellan 0,8-1,5 % sjuktal.
Jag tror inte att det innebär att rektorer är friska och mår bra eftersom jag vet att så inte är fallet. Efter att ha arbetat fackligt i många år, och nu sedan jag startade skolledarupproret så har jag pratat med många rektorer och den bild jag får är inte att rektorer mår bra. Jag tror att de låga sjuktalen beror på att rektorer antingen arbetar hemma, tar ut flextid eller tar från sina semesterdagar. Det är synd att vi gör så, för då synliggörs det inte hur hög arbetsbelastning vi har. Det är inte ovanligt att rektorer har flexkonton som ligger på + 200 timmar. Det är inte ovanligt att rektorer har uppåt 100 sparade semesterdagar.

Slutligen.
Problemet är inte att vi rektorer inte trivs på vårt jobb och med rektorsuppdraget.
Tvärtom
Problemet är att vi trivs så bra och tycker så mycket om vårt arbete i skolan att vi tillåter oss själva att gå sönder av stress i ivern att skapa en så bra skola som möjligt för våra elever och medarbetare.

Därför är det viktigt att vi frågar oss, hur effektiv kan en rektor bli?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s