I have a dream

Jag har tidigare skrivit om vad jag tänker att rektorer kan göra när nedskärningarna ska genomföras. Jag har i flera sammanhang sagt att det är viktigt att vi rektorer påvisar konekvenserna och ställer motkrav på huvudmannen. Det är viktigt att vi står upp för våra medarbetare, eleverna och oss själva.

Jag har en dröm, eller det lät lite för bombastiskt. Jag har en önskan till Sveriges kommunala huvudmän.

När majoriteten av kommunerna ska genomföra nedskärningar i skolan 2020 så kommer det försätta rektorerna i en mycket svår sits, det kommer innebära försämringar i arbetsmiljön för medarbetarna och en sämre utbildning för eleverna.

Nedskärningarna är huvudmannens ansvar eftersom de tar beslut om budget. Vi rektorer får ofta höra att vi ska stå för våra beslut och kommunicera dem till medarbetarna på ett transparant sätt. Det måste även gälla huvudmannen.

Jag har en önskan om att Sveriges alla huvudmän agerar på följande sätt nu när nedskärningarna ska genomföras.

För det första måste de överbyggande förvaltningarna minskas till ett absolut minimum för att frigöra resurser till skolorna. Det innebär att utvecklare, processledare och annat försvinner. När det är gjort bör följande ske;

  1. Kommunicera med rektorerna. Inventera varje skolas behov.
  2. Var ödmjuk inför rektorerna som ska göra jobbet. Var tydlig med att ni som huvudman förstår att detta är svårt
  3. Ta på er ansvaret gentemot vårdnadshavarna, informera dem varför ni skär ner, hur mycket ni skär ner och att ni är införstådda med att det kommer leda till en sämre skola. Informera föräldrarna om att skolans uppdrag kommer att minska i omfång.
  4. Arbeta tillsammans med rektorerna för att göra en prioritering av skolans uppdrag. Var tydlig med att nu när resurserna minskar så kommer även uppdraget att minska. Arbetsuppgifter och dokumentation kommer inte att bli genomförda
  5. Ta ansvaret gentemot skolinspektionen

Det skulle kunna se ut på följande sätt;

Alla rektorer samlas till ett chefsmöte med förvaltningsledning och nämnd. Nämndens ordförande redogör för de resurser som finns för skolan. Nämndens ordförande säger något i stil med

”Tyvärr har vi mindre resurser 2020 och det innebär att vi måste skära ner i skolan. Vi tycker inte om att göra detta men vi måste eftersom skatteintäkterna minskar. Nu ska vi göra detta arbete tillsammans med er, vi ska tillsammans diskutera hur vi ska kunna minska på skolans uppdrag. Vi förstår att resultaten kommer att sjunka, vi förstår att sjuktalen kommer att öka. Vi förstår att verksamheten kommer att bli sämre men vi ska göra detta så bra som möjligt – tillsammans”

Nämnden träffar sedan alla rektorsgrupper och har konstruktiva dialoger kring vad rektorerna anser kan stå tillbaka kommande år. Syftet ska vara att minska skadan för medarbetarna och eleverna. Efter att alla dialoger är genomförda fattar huvudmannen beslut om en prioriteringsordning för 2020 som rektorerna sedan följer.

Om nedskärningarna skulle genomföras på detta sätt tror jag att följande skulle hända;

  • Rektorerna skulle vara samarbetsvilliga
  • Rektorerna skulle känna att vi tar oss igenom detta tillsammans – vi sitter i samma båt
  • Tilliten mellan rektor och nämnd skulle öka
  • Rektorerna skulle bli avlastade i att hantera arga vårdnadshavare eftersom de informeras av huvudmannen
  • Rektorerna skulle känna sig delaktiga och bli avlastade med vilken prioritering som ska göras och varför
  • Medarbetarna skulle förstå, inte acceptera men de skulle förstå att vi sitter i samma båt

Detta innebär inte att vi kapitulerar och accepterar nedskärningarna. Det kommer jag aldrig göra, det hoppas jag att ingen någonsin gör. Faktum kvarstår att nedskärningarna kommer att genomföras 2020. Vi måste därför hantera det på ett klokt sätt.

Jag har sagt det många gånger, och jag kommer fortsätta säga det; uppdraget måste minska i omfång när resurserna minskar.

Vi ska göra allt vi kan för att påvisa konsekvenserna av nedskärningarna och vi ska göra allt vi kan för att stoppa dem. Snart är 2020 här och i många kommuner är budgeten redan klubbad.

Balans mellan kraven från staten och kommunens resurser är helt avgörande om vi ska kunna arbeta kvar i skolan.

På återseende

/ Linnea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s