Kommunernas problem och möjlig lösning

Jag har roat mig med att läsa hela kommunutredningen från pärm till pärm. Den är på 762 sidor och har till syfte att föreslå lösningar på kommunernas problem med att klara av sitt välfärdsuppdrag. Jag väljer att kalla dem problem hädanefter, eftersom det är problem och inte utmaningar.

I utredningen står samma ord många gånger.
Utmaning > 25 gånger
Effektivisering > 22 gånger
Effektivitet > 75 gånger
Problem > 76 gånger
SKR > 207 gånger
Digitalisering > 97 gånger

Först en liten historisk tillbakablick. Såhär skriver man i utredningen;
”Under första halvan av 1800-talet kom idén om staden som en självstyrande enhet att dominera alltmer i Europa och en rad kommunala reformer genomfördes i t.ex. Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. I Sverige utfärdades de första kommunala förordningarna 1862. Förordningarna reglerade kommunstyrelsen både i städerna och på landsbygden och vid samma tidpunkt fastställdes även förordningar om kyrkoråd och skolråd samt förordning om landsting. Samma år utfärdades dessutom specialförordningar för Stockholms stad. Under perioden 1860 fram till 1920–1930 fanns tre olika typer av kommuner: städer, köpingar och landskommuner. Majoriteten av Sveriges befolkning levde under den här tiden på landsbygden och var skrivna i någon av de 2 000 landskommunerna. Landskommunernas viktigaste uppgift var fattigvården vars kostnader uppgick till 60–70 procent av landskommunernas utgifter. Församlingarna hade ansvar för de kyrkliga verksamheterna och däri ingick även ansvaret för skolan. Ansvaret för skolväsendet överfördes sedan successivt till de borgerliga kommunerna – först i de större städerna och sedan även i mindre städer och på landsbygden (S. 62-63)

Det kommunala uppdraget
Den största delen av kommunernas verksamhet avser välfärdsuppdraget som är bl.a. skolväsende, äldreomsorg, funktionshinder och socialtjänst. Kommunerna har även ett ansvar för avfallshantering, vatten och avlopp, plan och byggfrågor, miljö- och hälsoskydd samt räddningstjänst. Inom ramen för det obligatoriska området finns en rad uppgifter som innefattar myndighetsutövning, kommunerna ansvarar t.ex. för handläggning av ansökningar om ekonomiskt bistånd, handläggning av bygglovsärenden och livsmedelsinspektion. Kommunerna har också ansvar för och uppgifter som rör civilt försvar och krisberedskap. Kommunernas arbete med krisberedskap omfattar uppgifter som föreskrivs i särskild lag men också i t.ex. socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, föreskrivs att kommunerna ska bedriva ett kontinuerligt arbete med krisberedskap (S. 100)

Kommunutredningens direktiv
Eftersom kommun och regionsektorn står inför stora problem så beslutade regeringen den 9 februari 2017 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för att utarbeta en strategi för att stärka kommunernas kapacitet att fullgöra sina uppgifter och hantera sina problem. Kommittén antog namnet ”Kommunutredningen”
Direktiven består av fyra specifika strukturella åtgärder som man tror kan bidra till att stärka kommunernas förmåga att möta samhällsutvecklingen
1. Kommunal samverkan
2. Kommunsammanläggningar
3. Förändrade uppgifter
4. Asymmetrisk ansvarsfördelning.
Enligt det ursprungliga direktivet skulle uppdraget redovisas senast den 15 oktober 2019 men utredningstiden har förlängts och redovisning ska ske senast den 28 februari 2020. Kommittén fick även i uppdrag att utreda förutsättningarna för att ge kommunerna generella möjligheter till avtalssamverkan.

Nuläge i kommunerna
Det har nog inte undgått någon att det är kris i Sveriges kommuner, i varierande grad. Det beror till viss del, eller en ganska stor del på demografiska problem, alltså att fler är yngre och fler är äldre. Det gör att välfärdssektorn inte räcker till som det ser ut idag.
Nedan ser du en graf över befolkningsförändringen som skett från 1974 och den prognostiserade förändringen fram till 2040. Det är en prognos för framtiden så den kan givetvis ändras. Det blir dock tydligt varför många kommuner har stora problem.
Befolkningsförändringen handlar inte enbart om fler eller färre invånare utan också om sammansättningen i befolkningen. Framför allt är det tydligt att befolkningsmässigt små kommuner har fått en större andel äldre. Sedan 1974 har andelen 80 år och äldre av den totala befolkningen ökat med 140 procent i minskande kommuner och med 57 procent i växande kommuner. En liten glesbygdskommun som har en åldrande befolkning ger lägre skatteintäkter än en storstadskommun med en yngre befolkning. Storstadskommunerna har mer marginal och är därmed inte lika känsliga för denna demografiska utveckling. Vi kan ta ett annat exempel, Vilhelmina som har 6.700 invånare varav drygt hälften genererar skatteintäkter.

I utredningen pratar man om olika kategorier av kommuner, de som är landsbygdskommuner och där finns det olika underkategorier, de som är täta kommuner och de som är storstadskommuner.
Jag ska ge några exempel;
1. Landsbygdskommuner nära större stad: Tex Markaryd
2. Landsbygdskommuner avlägset belägna: Där har alla invånare minst 90 minuter resväg till en tätort, som ska ha minst 50.000 invånare.
3. Landsbygdskommuner: Tex Högsby
4. Täta orter A: Ekerö
5. Täta orter NA: Värmdö
6. Storstadskommuner: Tex Göteborg, Stockholm och Malmö

Jag har inte riktigt förstått indelningen, men det är ungefär såhär de kategoriserar de olika kommunerna. Sverige har många små kommuner, Bjurholm har till exempel 2400 invånare och Dorotea har 2500 invånare.

Kartan visar var i landet dessa kommunkategorier finns. Norrlands inland har många landsbygdskommuner.

Om vi tittar på vad vi använder per ålderskategori så är det tydligt att äldre använder mer sjukvård och yngre mer utbildning. Det är såklart helt logiskt. Därför blir det också logiskt att mindre kommuner har svårt att klara av sitt uppdrag givet deras skatteintäkter i kommunen eller regionen. I utredningen skriver man att ett viktigt antagande i de analyser konjunkturinstitutet gör är att behovet av välfärdstjänster per person antas vara konstant över tid bland individer upp till 64 års ålder. Det innebär att personer i respektive åldersgrupp upp till 64 år antas nyttja välfärdstjänster i samma utsträckning i framtiden som i dag. Ett annat antagande är att äldre blir allt friskare i takt med att medellivslängden ökar. Dessa båda antaganden innebär att en genomsnittlig 70-åring år 2100 kommer att efterfråga samma mängd individuell offentlig konsumtion som dagens 65-åring.
Konsumera = använda.

Det är en intressant sak i utredningen, att de envisas med att använda begreppet kund. De skriver såhär om kundbegreppet;

När vi tittar på intäkterna kommunerna har så ser vi att landsbygdskommuner finansieras till större del av statsbidrag och till en lägre del av skatteintäkter. Storstadskommuner har högre andel skatteintäkter. Även detta är gamla nyheter.

Här kan vi se hur skatteintäkterna har minskat i de olika kommunkategorierna. Återigen så är det landsbygdskommunerna som drar nitlotten eftersom för få människor som förvärvsarbetar bor där. Men vad är då en optimal storlek för en kommun? Det finns såklart inget rätt svar på den frågan men det finns några indikationer som de skriver fram i utredningen.

Såhär skriver man i utredningen om skatteintäkterna minus nettokostnaderna.

När vi pratar om glesbygdskommuner och var människor bor så kan det vara bra med bildstöd för att förstå omfattningen av problemet med hur vi bosatt oss i det här landet. Kolla på den här kartan;

Vad skriver man i utredningen om detta med lämplig kommunstorlek? Det finns inget rätt och fel men man skriver fram vissa indikationer på vad som är en lämplig kommunstorlek för att kunna bedriva grundskola som ett exempel.

Med effektiv menar man här att man ska kunna driva skola med egna medel. Vi har kommuner med 2400 invånare. Kommunutredarna gör bedömningen att strategisk samverkan, och på längre sikt sammanläggningar kan vara lämpliga åtgärder för att stärka kommunernas drift- och utvecklingskapacitet även i glesbygdsommuner. Om flera små kommuner i glesbygden går ihop kan det finnas fördelar vad gäller möjligheten att klara av sitt välfärdsuppdrag. Det är dock inte självklart att en sammanslagning ger bättre ekonomi. Man skriver att genom större kommuner, och därmed större produktionsvolymer förväntas samma välfärdsservice kunna produceras till lägre kostnader. Forskningen ger dock enbart delvis stöd för sådana antaganden. Danska erfarenheter från den senaste kommunreformen pekar på att inga ekonomiska besparingseffekter har kunnat utläsas i de sammanslagna kommunernas kostnadsmässigt stora verksamheter som skola och äldreomsorg. Däremot har den danska kommunreformen inneburit att de sammanslagna kommunerna stärkt sina ekonomiska resultat efter reformen. Även de modellberäkningar som utredarna har gjort utifrån svenska förhållanden för grundskola och hemtjänst så finns indikationer på marginella ekonomiska besparingar av en sammanslagning. I en kommun så är personal alltid den stora kostnaden. I utredningen kommer man fram till att förutsättningarna både för samverkan och sammanläggningar är dock bättre där kommunerna funktionellt hänger samman. Det gäller såväl jämnstora kommuner med korta avstånd, som kommuner nära större städer, även om behoven utifrån kapacitetssynpunkt inte är lika stora i storstadsregioner. Utgångspunkten när det gäller kommunsammanläggningar är att dessa ska bygga på frivillighet vilket innebär att det är kommunerna själva som beslutar om de önskar genomföra en kommunsammanläggning (S. 30-35)
Jag har inte riktigt fattat om kommunsammanläggning och kommunsammanslagning är samma sak.

Ekonomi och finansiering i kommunerna
Här ser ni vad kommunerna har för kostnader, generellt;

I utredningen kan man läsa att kommunernas samlade resultat för 2018 har försämrats med 10 miljarder kronor jämfört med 2017. År 2018 hade 69 kommuner (24 procent) ett negativt resultat, jämfört med 19 kommuner (7 procent) 2017. Endast 109 kommuner (38 procent) hade 2018 ett resultat på minst 2 procent av skatter och bidrag. Det är en rejäl minskning jämfört med tidigare år. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) förutser en fortsatt försämring av kommunernas ekonomiska resultat 2019–2022 på grund av den demografiska utvecklingen. För att till 2022 klara av att öka resurserna till verksamheterna fullt ut i takt med demografin, och samtidigt klara ett resultat på 1 procent av skatter och statsbidrag, krävs då enligt SKR budgetförstärkande åtgärder på 24 miljarder kronor. På kostnadssidan motsvarar det en besparing på cirka 0,7 procent per år. Denna besparing behöver alltså välfärdsmedarbetarna arbeta in genom ospecificerade effektiviseringskrav och därmed en sämre arbetsmiljö.

Konjunkturinstitutet har beräknat att statsbidragen till kommunerna varje år fram till 2040 skulle behöva öka med 24 miljarder kronor för att kommunallagens krav på en budget i balans och på god ekonomisk hushållning ska kunna tillgodoses. Om kommunerna i stället helt på egen hand skulle finansiera den förväntade kostnads-ökningen med höjda kommunalskatter skulle skatterna i genomsnitt behöva öka med 3 kronor och 18 öre till år 2040. Resultaten försämras pga;

svårigheter med personal- och kompetensförsörjning

etablering och integration av nyanlända

växande och uppskjutna investeringsbehov

växande anspråk på service och välfärd

kompetens att klara klimatförändringar och arbetet med hållbar utveckling

Kommunernas kostnader utgjorde 2018 drygt 16 procent av BNP. Utvecklingen över tid visar att kommunernas utgifter som andel av BNP ökar medan statens kostnader minskar något. Det finns ett utjämningssystem för kommuner, men jag kommer inte gå in på det eftersom jag inte har tillräcklig kunskap om det. Du kan läsa mer om det här.
Ett problem som utredarna lyfter fram och som behöver åtgärdas är att när kommuner går samman idag så förlorar de utjämningsbidraget. Detta menar utredarna måste ändras för att öka incitamenten för kommunsammanslagning.

Ökningen av kostnaderna beror på ökade behov inom barn- och äldreomsorg samt utbildning, vilka i sin tur beror på demografiska förändringar. Pedagogisk verksamhet samt vård och omsorg stod för drygt 86 procent av de totala kommunala nettokostnaderna 2018. Beroende på att den demografiska sammansättningen skiljer sig åt mellan olika typer av kommuner finns det också vissa skillnader i vilka verksamheter som har de högsta nettokostnaderna. I storstadskommunerna utgör pedagogisk verksamhet 51 procent av de totala nettokostnaderna medan samma verksamhet utgör 38–45 procent av de totala nettokostnaderna i landsbygdskommunerna eftersom befolkningen ser ut på detta sätt. Landsbygdskommunerna har till exempel relativt sett stora kostnader för skolskjuts per elev vilket inte storstadskommunerna har. (S. 146)

Här ser vi en graf på kommunernas försörjningskvot. Kommunerna får en del av sina intäkter från skattsedeln. I utredningen kan man se att medianvärdet på skattesatsen var 19,60 procent för storstadskommunerna (2018) och 23,20 procent för mycket avlägsna landsbygdskommuner. Skillnaden i medianvärde var med andra ord 3,60 procentenheter mellan de två kommunkategorierna. Lägst kommunalskatt 2018 hade Solna (17,12 kronor) och högst kommunalskatt hade Dorotea (23,85 kronor). långtidsutredningen skriver att kommunernas ekonomi fram till 2040 pekar på stora variationer mellan olika typer av kommuner. För storstadskommunerna skulle de beräknade ekonomiska försämringarna uttryckt som kommunalskatt motsvara 1–2 kronors höjning medan det skulle motsvara knappt 6 kronors höjning för mycket avlägsna landsbygdskommuner. Ur det perspektivet framstår, enligt långtidsutredningen, den försämrade kommunala ekonomin som någorlunda hanterbar för storstäderna medan det ser svårare ut för landsbygdskommunerna. Med tanke på att 86 procent av befolkningen 2040 beräknas bo i storstadsregioner, eller i täta regioner nära en större stad, verkar det som att de demografiska effekterna på kommunernas ekonomi trots allt kan hanteras utifrån ett nationellt perspektiv, om det bedöms acceptabelt att höja kommunalskatten med 1–2 kronor (S. 228). Är vi villiga att göra det? Dorotea är en av våra mindre kommuner med en åldrande befolkning. Där är inte lösningen att höja skatten mer eftersom man då skulle behöva höja skatten varje år och det skulle ändå inte räcka för att klara välfärdsuppdraget. Därav denna utredning. När vi inte kan höja skatten i små kommuner i all evighet, vad kan vi då göra?

Statsbidrag
Kommuner får mycket statsbidrag varje år från staten. Dessa statsbidrag har med all rätt varit kritiserade, både av statskontoret och av riksrevisionen. Även välfärdsmedarbetare och fackförbund har varit kritiska till statsbidragens konstruktion. Såhär skriver man i utredningen om hur SKR ser på detta med statsbidrag;

I utredningen skriver man att de riktade statsbidragen ofta används som ett policyinstrument av centrala beslutsfattare för att påverka de kommunala besluten på ett visst område, t.ex. för att öka bemanningen inom skola och omsorg, eller i en viss riktning, t.ex. satsningar på arbete med hållbar utveckling. I början av 1990-talet skapades ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem som bl.a. innebar att ett stort antal riktade bidrag fördes över till de generella statsbidragen till kommuner och regioner.
Under 2000-talet har i stället utvecklingen gått åt andra hållet och antalet riktade bidrag har ökat. De sammanlagda statsbidragen till kommuner och regioner beräknades uppgå till 207 miljarder kronor 2018. Av beloppet var 107 miljarder kronor generella bidrag och 100 miljarder kronor riktade bidrag och kostnadsersättningar. Statskontoret gjorde i sin uppföljning av statens styrning av kommuner och regioner 2018 bedömningen att det finns totalt 208 olika statsbidrag som riktas till kommuner eller regioner. Av dessa statsbidrag är omkring 23 kostnadsersättningar, 180 riktade statsbidrag och 5 generella statsbidrag. Över två tredjedelar av dessa bidrag är permanenta. Cirka 20 av de bidrag som är tidsbegränsade upphör 2018, och ytterligare 27 upphör 2019–2020. Totalt 151 av de riktade bidragen och 16 av kostnadsersättningarna riktas till kommunerna.

Statskontoret konstaterade i en rapport om statens samlade styrning av kommunerna att små kommuner har svårare att hantera de riktade statsbidragen än större kommuner med mer administrativa resurser. En typ av riktade statsbidrag som små kommuner ofta framhåller som problematiska är de bidrag som syftar till att öka bemanningen. Detta eftersom att när statsbidragen försvinner så behöver kommunen göra en dyr omställningsprocess. Verksamheten kan inte planeras långsiktigt med denna form av finansiering. Det finns en tendens att större kommuner rekvirerar riktade statsbidrag inom skolområdet i större omfattning än mindre kommuner eftersom de ekonomiska risker som följer av att öka bemanningen är relativt sett större i en liten kommun än i en större kommun. Det beror i sin tur på att varje nyanställning har en relativt sett större påverkan på kommunens ekonomi i en liten kommun än en nyanställning i en större kommun. I de mindre kommunerna kan det dessutom vara svårare att hitta personal inom en viss personalkategori. Att upphörandet av ett riktat statsbidrag kan skapa omställningsproblem för kommunerna framgår också av Statskontorets uppföljning av ett riktat statsbidrag som gavs för ökad bemanning inom äldreomsorgen. En tredjedel av de kommuner som hade tagit emot bidraget uppgav att de efter bidragets upphörande skulle fortsätta med en högre bemanning. Både kommuner som valde att fortsätta att finansiera en högre bemanning och kommuner som valde att inte göra det beskrev avslutningen av bidraget som en utmaning. Det handlade bl.a. dels om att en del av de anställda blivit tillsvidareanställda, dels om att det var svårt att motivera en minskning av bemanningen för de äldre och för personalen. (S. 230-235)

Det kostar mycket att administrera statsbidrag, både för den kommun för söker och rekvirerar statsbidrag och för de som beslutar om och betalar ut. Kolla in den här summan för staten. Dessa pengar hade kunnat läggas på ett generellt sektorsbidrag eller liknande. Det har ibland ifrågasatts om de syften som staten har med de riktade statsbidrag, exempelvis att skapa större likvärdighet i skolan, faktiskt uppnås. Riksrevisionen visade 2014 att det inte var de huvudmän som behövde bidragen mest som sökte dem i första hand, vilket gjorde att bidragen snarast motverkade likvärdigheten inom skolan. Riksrevisionens granskning visade att skolor med låga kunskapsresultat i årskurs 9 generellt tog emot statsbidrag i mindre utsträckning än skolor med höga kunskapsresultat. Enligt Riksrevisionen är det befogat att ifrågasätta om nuvarande system med statsbidrag till skolan karaktäriseras av hög effektivitet och god hushållning med statens medel. Det är också, enligt Riksrevisionen, frågan om det ligger i linje med riksdag och regerings intention att inte styra sådant som är kommunernas ansvar (S. 235-236)

Om hela kostnadsökningen i kommunerna skulle finansieras av staten (och kommunalskatterna vara konstanta) skulle detta innebära att statsbidragen till kommunerna varje år fram till 2040 skulle behöva öka med 24 miljarder kronor. Om kommunerna helt på egen hand skulle finansiera den förväntade kostnadsökningen fram till 2040 med höjda kommunalskatter skulle kommunalskatterna i genomsnitt för riket behöva öka med 3 kronor och 18 öre, vilket motsvarar en ökning med 15 öre per år.

SKR anser att vi kan effektivisera den kommunala verksamheten vilket skulle innebära en generell förbättring av kommunernas ekonomi. SKR för i sin ekonomirapport från maj 2018 fram olika möjligheter att effektivisera den kommunala verksamheten. Att minska de riktade statsbidragen och i stället lägga över dessa i de generella statsbidragen skulle kunna bidra till att kommunerna kan effektivisera sina verksamheter genom att de får bättre förutsättningar för långsiktig planering och prioriteringar utifrån lokala behov. Som vanligt skriver de inte hur detta ska ske, men de lyfter fram digitaliseringens möjligheter.

I en granskning av de riktade statsbidragen inom skolan från 2017 var Riksrevisionen också kritisk mot att riktade statsbidrag hade ökat stort i användning. Granskningen visade att större kommunala huvudmän sökte statsbidrag i högre omfattning än mindre huvudmän. Riksrevisionen ansåg att studien bekräftar att det kan finnas problem ur ett likvärdighetsperspektiv, eftersom större huvudmän har en tydlig tendens att söka och få fler statsbidrag och högre belopp. Enligt Riksrevisionen är detta problematiskt, eftersom det kan innebära att det inte är behoven som i första hand avgör om huvudmännen tar del av statsbidragen.

Kompetensförsörjningen
Utredningen lyfter fram svårigheten att rekrytera personal som en av de största problemen. Man lyfter också fram problemet med höga sjuktal i den offentliga sektorn. Man gör en ansats att påpeka att det har med brister i arbetsmiljön att göra i ett avsnitt om skolan men generellt får SKL mest utrymme och deras analyser skiljer sig från skolverkets.
Hur stort är rekryteringsbehovet? STORT!

Inom utbildningsväsendet finns det är ett stort behov av att rekrytera, här ser ni hur mycket;
Dagens 10.000-kronors fråga blir då; hur ska vi lösa detta?
Mitt svar är: arbetsvillkoren, arbetsvillkoren, arbetsvillkoren och en förändrad styrning och finansiering av skolan.

SKR har också svar på tal. De menar att vi måste jobba mer och längre. Såhär säger de;
– om den genomsnittliga arbetstiden höjs till minst 90 procent av heltid i alla yrken och åldersgrupper minskar rekryteringsbehovet med cirka 22 000 personer (4 procent) fram till 2023. Om arbetstiden ökar mer, till minst 95 procent av heltid, minskar behovet med cirka 62 000 personer (12 procent). Detta omfattar dock både region och kommun. Arbetsmiljöverket säger i alla sina rapporter att välfärdsyrkena blivit riskyrken. Det är viktigt att förstå att vi aldrig kan komma till rätta med rekryteringsproblematiken om vi inte ändrar styrningen och villkoren. Vad väntar vi på?
Tänk då på att den svenska mediankommunen har ett invånarantal på 16.000. Då finns det inte särskilt många att anställa. Definitivt inte legitimerade högstadielärare i matematik och kemi.

De som arbetar i äldreomsorgen har väldigt dåliga arbetsvillkor. Det är bra att det lyfts fram i utredningen som ett svar på varför det är så stora rekryteringsbehov inom äldreomsorgen. Såhär skriver man om arbetsmiljön;

Hur många årsarbetare finns det i våra kommuner och hur stor är skillnaden i små respektive stora kommuner? Det har man också kollat upp;

Segregation, fritt skolval mm
I utredningen lyfter man fram frågan om försämrade skolresultat, segregation och fritt skolval.

Man tar upp detta i ett lite längre resonemang en annan aspekt är det fria skolvalet som skapar ett behov av samplanering av utbildningsutbudet i hela regionen. Men även förekomsten av segregation samt stora sociala och ekonomiska skillnader mellan olika befolkningsgrupper kan uppfattas som en gemensam angelägenhet för flera kommuner inom stadsregionen att arbeta med. Förekomsten av gemensamma problem och behov inom en stadsregion har konsekvenser för de enskilda kommunerna genom att det i praktiken innebär en begränsning av kommunernas handlingsutrymme skriver man. (S. 175) Vidare skriver man att; skolresultaten är också sämre i de socioekonomiskt mest utsatta bostadsområdena, där de ökade resultatskillnaderna mellan olika skolor till en betydande del beror på att elever med utländsk och svensk bakgrund i allt större utsträckning går i olika skolor. Både staten och kommunerna har ett ansvar för att alla skolor ges förutsättningar att erbjuda en likvärdig utbildning som möter elevernas förutsättningar och behov i alla bostadsområden, från förskola till gymnasium. Utmärkande för brottsligheten i de socioekonomiskt mest utsatta områdena är bl.a. förekomsten av kriminella nätverk och utpressning av näringsidkare i området, ordningsstörningar, skjutningar, bilbränder samt öppen narkotikahandel. När befolkningen minskar måste ofta skolenheter läggas ned och klasserna göras mindre på grund av vikande elevunderlag. Vi vet vad det beror på, marknadsstyrningen. Denna frågan har debatterats en hel del de senaste månaderna. Det finns exempel på kommuner som sedan 1970-talet näst intill har halverat antalet elever i grundskolan. Skolans organisation är dock inte bara en fråga om kostnader utan också en fråga om kvalitet, och om möjligheten att möta de krav som staten ställer på skolan menar utredarna. Det handlar exempelvis om att kunna ha fler behöriga ämneslärare. SKR har konstaterat att minskande kommuner har svårt att få tillgång till specialpedagoger och olika stödresurser. Elever i växande kommuner har bättre skolresultat än elever i minskande kommuner oavsett om man jämför meritvärde eller andel med minst godkänt i svenska, engelska eller matematik enligt SKR. (S. 178)

Man lyfter även fram en annan aspekt på marknadsstyrningen, nämligen andelen behöriga lärare i kommunal respektive fristående verksamhet. Som ni ser har fristående verksamhet lägre andel behöriga lärare i alla kommuntyper. Det gör att skolorna kan öka sin vinst. Det beror till en viss del på tillgången av lärare också skulle jag tro. Även de fristående har svårt med rekryteringen i mindre kommuner.

Lösningarna då?
– en sammanfattning
Utredarna har gjort en gedigen kartläggning av kommunernas historik, nuläge och det stora, gemensamma problemet. Lösningen är som sig bör svår att definiera i stora kommunala utredningar. Denna utredning kommer ligga till grund för för utredningar som ska svara på 10-miljoners frågan ”hur ska vi lösa problemet i våra kommuner?”

  • Det behövs fler utredningar
    – en bred översyn av det kommunala utjämningssystemet
    – en utredning för att undanröja hinder för sammanslagning av kommuner.
    – en översyn av samarbete mellan kommuner
    – utreda om staten ska ta över en större del av kommunernas finansiering
    – utreda finansieringsprincipen

Denna utredning är väldigt omfattande, den är på 762 sidor så jag kan av förklarliga skäl inte återge allt i detalj. Utredarna har gått in i alla perspektiv till exempel demokratiperspektivet. Vad innebär en sammanslagning av kommuner för demokratin och medborgarnas rätt till insyn och ansvarsutkrävande. Utredarna har tittat på lagstiftningen kring EU-regler. De har tittat på hur systemet med att välja förtroendevalda skulle påverkas vid kommunsammanslagningar. De har tittat på en assymetrisk modell men slår fast att det inte är optimalt.

Utredarna har tittat på detta med samverkan och vilka möjligheter och hinder som finns för det. Kontentan är i korthet att samverkan är bra om det sker av frivillighet. Det är enklare i kommuner som ligger kloss-an och svårare i kommuner där det är stora avstånd mellan samhällena. Med tanke på att ca 80 % av kommunens verksamhet är välfärdsverksamhet så behöver den fortsättningsvis ske nära medborgarna.
De vinster man kan göra rent ekonomiskt är små, eftersom verksamheterna inte kan flytta från medborgarna. Det finns vissa mindre administrativa vinster. Det kan vara lättare att tillsätta nämnder om man är en större kommun men det kan också minska medborgarnas inflytande på de kommunala besluten. Utredarna slår fast att det inte är belagt att interkommunal verksamhet är mer kostnadseffektiv. Man gör även en gedigen genomgång av de samarbeten som redan finns, till exempel kommunalförbunden. I Danmark har man genomfört sammanslagningar av kommuner med goda resultat, men där ligger kommunerna nära varandra vilket de inte gör i Sverige. I Danmark har denna reform resulterat i bättre ekonomi och därmed bättre service för medborgarna. Man har sänkt de administrativa kostnaderna med 10% vid sammanslagningarna.

Mina reflektioner
Kommunutredningen var vansinnigt intressant – och vansinnigt lång.
Den ger en helhetsbild av läget ute i kommunerna, med gedigen kartläggning, analys och bakgrundsfakta. Att läsa hela utredningen från pärm till pärm var ren och skär fortbildning i kommunal förvaltning. Riktigt kul!

Lösningarna då? Ja, det finns inga lätta, eller snabba lösningar. Hade det funnits hade vi inte haft de problem vi har idag.
Lösningen kan vara sammanslagning av små kommuner, men det beror på.
Lösningen kan vara ett ökat, formellt samarbete, men det beror på.
Det utredningen slår fast är att vi måste ta reda på mer, och då särskilt om utjämningssystemet, om statens ansvar för finansiering och vi måste värna demokratiperspektivet. Det är inte bara att göra.

Jag avundas inte de som styr våra mindre kommuner. De som inte har skatteintäkter som räcker på långa vägar. De har inga marginaler och väldigt lite att spela på.

Jag tänker dock att givet det läge vi har, så måste SKR skärpa till sig och börja vara realistiska. De måste sluta med sitt vurmande för digitalisering och effektivisering. Det är dumheter det de sysslar med. Robotar och appar kommer inte lösa välfärdens problem.
Välfärdens medarbetare går sönder och tjänstemännen på SKR sitter och drömmer om digitalisering och effektivisering. Det är inte seriöst.

Alla tjänstemän och politiker måste börja vara ärliga med läget och sänka kraven i verksamheten. Anna Ekström får gärna kasta första kastet och sänka kraven i skolan och sedan går vi vidare till vården och omsorgen. Det ser jag som den bästa lösningen just nu för vi kommer inte bada i pengar de kommande åren. Det kommer vara fortsatt tufft i flera år framöver.

Marcus och Åsas budgetgranskningar har lärt oss att problemet inte är nedskärningar utan problemet är att vi förväntas bedriva verksamhet till bibehållen eller helst ökad kvalité. Det är det som gör oss sjuka av våra arbeten.

Läs utredningen du med, den är väldigt spännande. Du hittar den här.

På återseende

/ Linnea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s