Skolinspektionens årsredovisning och varför SI borde läggas ner

Denna rapport redovisar vad Skolinspektionen pysslat med under 2019

I detta inlägg kommer jag benämna skolinspektionen som SI eller skolinspektionen.

Skolinspektionen. Alla vi som arbetar i skolan har sannolikt haft med skolinspektionen att göra på ett eller annat sätt. Deras uppdrag är att granska om vi som arbetar i skolan följer skollagen. Jag skulle vilja påstå att ingen skola gör det till punkt och pricka – för att det helt enkelt inte är möjligt. Vi arbetar inte tillräckligt bra med kränkande behandling, vi utreder inte tillräckligt skyndsamt och alla elever får inte det stöd de behöver för att nå så långt som möjligt. Av den anledningen blir jag faktiskt mest förbannad när jag läser rapporter från SI. Det måste även de förstå, att det inte går att följa skollagen i sin helhet. SI uppdrag och skolans förutsättningar är på ständig kollisionskurs med varandra. Då är det rimligt att fråga sig, vad håller vi på med?

Den här bilden får föreställa SI (den stora) och skolan (den lilla) Detta är maktförhållandet som råder idag. Jag tror att det är direkt skadligt för skolan att vi har detta system.

Myndigheter bedrivs av skattemedel och då ska givetvis de redovisa vad vi som skattebetalarna fått för pengarna.

Jag tror inte att någon som arbetar i skolan motsätter sig detta. Det är klart att alla elever ska få en utbildning har hög kvalité, må bra i skolan och nå så långt som möjligt.
Syftet är väntat, vad skulle de annars skriva…

Skolinspektionen har olika former av granskning, dels regelbunden tillsyn, de gör kvalitetsgranskningar, de genomför etableringskontroller och en del annat. De gör rätt många granskningar per år. Mer om det lite längre ner. Frågan är, blir skolorna bättre för att SI kommer och granskar? Blir utbildningen bättre för eleverna eller är det så att skolorna blir bättre på dokumentation och att ha rätt dokumentation? Det behöver vi fundera på. Om SI kommer en gång vart fjärde år så säger det ingenting faktiskt.
Är det inspektioner som gör skolorna bättre? jag återkommer till ett resonemang om det. Jag menar att SI och det sätt vi styr i skolan i allra högsta grad hänger ihop.

Det är intressant att se hur de arbetar med uppföljning. I de allra flesta fallen gör de bara en uppföljning, ibland två och sällan fler. Alla vi som haft inspektion vet att de tittar mycket på skolans dokumentation och rutiner. Rutiner är viktigt på en skola men rutiner gör per automatik att eleverna får den utbildning de har rätt till. Rutiner är ett stöd. Inspektörerna gör lektionsbesök på de flesta besöken. Men, då måste vi komma ihåg att om SI gör lektionsbesök en gång, i en klass och att det dessutom är ett besök som är föranmält så kan vi anta att detta lektionsbesök är förberett, läraren har ofta (min erfarenhet av samtal med kollegor) fått stöd i klassen. Skolan vill visa upp sig från sin bästa sida.

Vi vet alla hur normalläget är i en klass. Lärare som har svårt att hinna med sitt uppdrag, som är stressade, flera elever som krånglar i klassen, brist på planeringstid, tid att följa upp och brist på paus och rast.


Antalet beslut minskar

Antalet beslut minskar, men det har också med att de arbetar med andra former av granskning och på ett annat sätt än tidigare. Det kommer dock en hel del anmälningar. Det här är ett stort problem i Sverige, anmälningskulturen.
Detta är också en naturlig del av styrningen. Vi har en marknadsutsatt skola där alla skolor, kommunala som fristående verkar på en marknad. Om inte kunden är nöjd så anmäler man. Det är så man gör med varor och det är så man gör med skolan.
I 36 % anmälningarna upplever elever att de blivit kränkta av skolpersonal. Det är en stor andel. Såväl elever som föräldrar är kunder. Det finns såklart fall där lärare/personal har kränkt eleverna men min gissning mellan tummen och pekfingret är att dessa fall är ganska få.
Återigen, vad ger vi lärarna för förutsättningar? När lärare är stressade, när de inte får förutsättningar och stöd i sitt arbete så kommer det leda till att de ”tappar det” och agerar på ett sätt som de inte skulle göra under bra förutsättningar.

Ok, här är anmälningarna. Vad har BEO pysslat med under 2019?
De har ställt tusentals frågor till skolor. De har tagit upp mängder av arbetstimmar från rektorer och lärare samt personal på förvaltningar som har besvarat alla dessa tusentals frågor.
Vad hände med Pelle, var någon dum, när fick skolan veta, när fick läraren veta, när fick rektorn veta, har ni anmält till huvudmannen, redogör för händelsen, bifoga all dokumentation, för ni har väl dokumenterat allt?
När fick vårdnadshavarna veta, vad säger dem, vad säger Pelle….och det fortsätter, ibland i månader och år.

De som arbetar på BEO har lagt massor med arbetstimmar på att skriva beslut. Blev Pelle kränkt, ska Pelle få skadestånd, har skolan gjort fel, har de anmält i tid, har de utrett i tid. Ofta vill de veta mer, mer än vad vi från skolans sida kan berätta eftersom vi hanterar situationer när de händer. Vi pratar med Pelle och de andra barnen, lärarna och elevhälsan hanterar det som sker i skolan. Vi har extremt hög arbetsbelastning så ibland hinner vi inte skriva en roman om vad som hände Pelle på rasten, men vi tar hand om Pelle när han är ledsen. Det borde väl vara det viktiga?
Vi jobbar skolövergripande med trygghet och vi kämpar med att förebygga att det händer. Det borde väl räcka, eller?
Tänk om BEO skulle ha tillit till oss som arbetar i skolan. Det står tyvärr inte i deras regeringsbrev.
Så länge vi har kvar skolinspektionen så behöver regelverket ändras så att inte föräldrar kan anmäla till SI innan de har pratat med skolan.

Skolinspektionen pratar om produktion i sin årsrapport. Det produceras beslut och rapporter. Jag kan inte låta bli att undra, ”är det viktigt med en god produktion?”
Jag kan förstå att det är viktigt för Volvo med en god produktion, men en statlig myndighet med uppgift att granska skolor?

SI ser en hel del brister på de skolor de besöker. Konstigt vore annars med tanke på att vi inte har de resurser vi behöver för att utföra vårt uppdrag. Ni vet detta med att staten anger skolans uppdrag och kommunerna ska tilldela resurser för att utföra det statliga uppdraget. Den obalansen är det bästa argumentet för att ändra skolans styrning i grunden. Jag tror inte att det är så att många som arbetar i skolan är kassa, jag vet att det inte är så. Vad jag däremot vet är att majoriteten av Sveriges kommuner skär ner i skolan. Det får konsekvenser.

Skolinspektionen kan utdöma vite för att sätta press på huvudmännen att åtgärda brister i verksamheten. Om inte huvudmannen rättar till bristerna kan de begära utdömande av vite hos förvaltningsrätten. Bara för att en skola får vite så betyder inte det att de faktiskt behöver betala. Beloppen varierar, men de kan vara höga. Det är ofta så att även om bristerna är avhjälpta så utdöms vitet, även om det ofta har minskat i storlek.

Är detta rimligt?
Hade det inte varit bättre att huvudmän, istället för att betala vite till skolinspektionen åläggas att ge rektorn på den aktuella skolan de resurser de behöver för att rätta till bristerna?
Det skulle kunna gå till på följande sätt;

Skola X har stora brister. Skolinspektionen skriver en rapport där de beskriver alla brister och att skolan ska åtgärda dessa om 6 månader, SI återkommer och bristerna kvarstår. De utdömer då ett vite på 4 miljoner och 3 månader för att åtgärda bristerna.
Efter 3 månader återkommer de och bristerna kvarstår. De ålägger via förvaltningsrätten huvudmannen att skjuta till 4 miljoner till rektor inom 3 månader för att rätta till bristerna. År 2 ålägger de huvudmannen att skjuta till 2,5 miljon extra för att upprätthålla insatserna som satts in.

Det hade varit en åtgärd som;
1. Ger effekt på skolan
2. Ger ekonomisk effekt för huvudmannen
3. Visar att det är skolans utveckling som är det viktiga

Fristående skolor

SI kan inte stänga kommunala skolor men de kan ta över skolor, såsom de gjorde på Storvretaskolan. Fristående skolor ger de tillstånd till och de kan således även dra in tillstånd för fristående skolor. Det har de gjort vid några tillfällen som ni kan se ovan.

De har inte bara stängt skolor, de har även givit tillstånd att starta skola. De har även gett tillstånd att utöka befintlig verksamhet. Observera att det är få som ansöker om att starta grundsärskola och gymnasiesärskola. Dessa elever är dyra elever eftersom de kräver mycket stöd och hjälp och speciallärare som undervisar. Speciallärare har högre lön än andra lärare och löner är skolans högsta kostnad.

Man har även testat den nya ägarprövningen vilket gjort att några tillstånd har återkallats, till exempel Vetenskapsskolan och Elma School där SI ansåg att huvudmännen inte var lämpliga att bedriva skola. Lite mer om det nedan;

Som ni ser så har SI skrivit en massa beslut, besökt en massa skolor och ställt tusentals frågor till föräldrar, rektorer, lärare och tjänstemän på förvaltningarna. Hur många är det som har producerat allt detta?
Såhär många;

Mina reflektioner
SI har gjort en massa saker under 2019. Det är inte konstigt att vi har en SI givet hur vi styr skolan idag. Vi har fri etableringsrätt i Sverige. Det är förvisso svårare att få tillstånd att starta skola nu med den nya ägarprövningen men koncerner och andra verkar inte ha svårt att få tillstånd eftersom de anses vara seriösa utifrån SI kriterier.

Vi styr skolan (och hela välfärden) enligt principerna i NPM.
En del av npm är mål och resultatstyrning och då är det givet att det ska finnas en inspektion som ser till att vi gör det vi ska. Det finns en tanke att kontroll är bra, att det leder till en bättre verksamhet. SI inspektioner leder till mer papper och fina dokument jag köper inte att det skulle utveckla en skola på lång sikt.
Vi har en skollag som inte går att uppfylla givet den styrning vi har. Det är ett gigantiskt glapp mellan statens krav på skolan och kommunernas resurstilldelning. Lägg sedan till;
Marknadsstyrning där vi alla verkar på en marknad och vi har ett kundförhållande mellan skola > elev.
En marknadsstyrning som spär på och cementerar skolsegregationen.
Varumärkesbyggande
Effektiviseringskrav, alltid att verksamheten ska bedrivas till en lägre kostnad med bibehållen eller ökad kvalité, aldrig hur det ska gå till. Detta leder till stora nedskärningar.

Skollagen är en utopi. Den går inte att uppfylla i sin helhet.
Vi har en skolinspektion som har till uppgift att se till att vi uppfyller skollagens krav trots att det inte går. Det är det största problemet enligt mig. Det är klart att de också förstår att det inte går.
Det spelar ingen roll hur mycket de inspekterar och hur många beslut och rapporter de författar så kommer inte skolor klara av sitt uppdrag – eftersom vi har ett omöjligt uppdrag. De skolor som får grönt ljus av skolinspektionen hade haft den verksamhet de har oavsett inspektion, för att de har förutsättningarna.

Skolor blir inte bättre för att de får en inspektion, de blir bättre om de har förutsättningar och resurser att bli bättre. Vi måste också fråga oss, vad innebär det att bli bättre? För vem blir vi bättre och hur vet vi att vi faktiskt blivit bättre?
Högre betyg behöver inte betyda att en skola blivit bättre, det kan vara så att elevunderlaget har ändrats. Det kan vara så att det är färre leg.lärare på skolan som gör en felaktig bedömning.

Givet att vi har ett system med fristående skolor så behöver vi säkerställa att de gör vad de ska. Grejen är att friskolorna måste bort.
Skolinspektionen behöver läggas ner. Styrningen behöver ändras.

Jag tror inte på kontroll, jag tror inte på att mäta sig till döds. Jag tror att vi behöver låta lärare och rektorer få fritt spelrum att skapa den skola deras elever behöver. Jag tror att vi måste sluta tänka att vi ska in i samma spår. Vi måste låta lärarna vara de lärare som passar dem och jag tror att det är helt nödvändigt att vi börjar utgå från att lärarna vet vad de gör. Jag är övertygad om att alla lärare och rektorer vill sina elever väl, de vill att de ska lära sig så mycket som möjligt. Tyvärr saknas förutsättningarna.
Det kan inte skolinspektionen lösa.

Vi måste få bort både npm och marknadsstyrningen från skolan
En naturlig konsekvens av det blir att lägga ner skolinspektionen.

Så länge vi har skolinspektionen kvar (jag inser att den inte kommer läggas ner i år) så behöver följande hända;
– Ta bort möjligheten att anmäla till SI innan man pratat med skolan
– Ta bort systemet med viten som betalas ut till staten och ålägg huvudmannen att ge de resurserna direkt till skolan
– BEO borde läggas ner i ett första led. Låt huvudmannens klagomålshantering hantera det som BEO hanterar idag.

På återseende

/ Linnea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s