När lika mycket är orättvist

Jag har i flera debattinlägg, trådar på twitter och blogginlägg försökt förklara varför samma skolpeng för fristående skolor och kommunala skolor är orättvist. Jag får ofta frågan, hur kan lika mycket vara orättvist?
Hur kan lika mycket bli orättvist? I det här inlägget ska jag försöka förklara det med exempel från olika skolor.

Det finns en princip om likvärdig skolpeng mellan kommunala och enskilda huvudmän sedan en allmänpolitisk uppgörelse 1997 och den innebär att den skolpeng per elev kommunen ger för sina egna elever ska även de fristående huvudmännen få. Det gör att alla elever genererar samma peng oavsett behov hos eleverna. Många kommuner, men inte alla ger sedan ett strukturbidrag för att kompensera för elevernas behov. Alla kommuner gör olika, en del ger 3 %, andra 20 % och allt däremellan, och vissa kommuner ger inget strukturbidrag alls på grund av det ekonomiska läget. Nu ska vi besöka några skolor för att påvisa varför lika mycket blir orättvist.

Det som främst påverkar en skolas resultat är:
– Elevernas härkomst
– Andel nyanlända elever
– Föräldrarnas utbildningsnivå
– Fördelning flickor/ pojkar

Klass 8 A på en friskola i centrala Stockholm.
I klass 8 A på friskolan går det 25 elever, 15 flickor och 10 pojkar och en lärare arbetar som arbetar heltid. Läraren kommer från USA och är i Sverige några år för att arbeta. Lärarens lön är 31.000 kronor per månad. Av klassens 25 elever har 20 % utländsk bakgrund. Deras föräldrar är i Sverige för att arbeta, de kommer från Indien, USA, Frankrike, Tyskland, Canada osv.
Av klassens 20 % elever med utländsk bakgrund har 70 % av föräldrarna eftergymnasial utbildning, det betyder att de hamnar i kategorin föräldrar med lång utbildning. Alla pratar flytande engelska.
I klassen går en elev som varit i Sverige i 3 år, eleven har sitt ursprung i Tunisien. Resterande elever är från Stockholmsområdet och alla har föräldrar med eftergymnasial utbildning. Kunskapsnivån är jämn i klassen.

Klass 8 B på en kommunal skola i Rinkeby.
Klass 8 B i Rinkeby går det just nu bara 20 elever, 13 pojkar och sju flickor elever eftersom 5 elever nyligen slutade på skolan. Det finns 25 bänkar i klassen. I klass 8 A som är parallellklassen går det 21 elever, där står fyra bänkar tomma. En lärare arbetar heltid i 8 B. Lärarens lön är 38.500 per månad. Med sig i klassen har läraren en elevassistent som har en månadslön på 25.500 kronor per månad. Av klassens 20 elever är det en elev som har svenska som modersmål. Övriga elever har annat modersmål, främst arabiska, somaliska och nordkurdiska. 9 av eleverna har varit i Sverige mindre än 4 år, de räknas till kategorin nyanlända. Av klassens 20 elever är det 24 % av föräldrarna som har eftergymnasial utbildning. I klassen är elevernas färdigheter i svenska språket på flera olika nivåer, några elever har nyss kommit till Sverige, andra är uppvuxna i Sverige men de har bara gått i förskola och skola med andra barn som också har svenska som modersmål. Kunskapsnivån är blandad i klassen vilket gör att läraren måste anpassa undervisningen och undervisa på flera nivåer samtidigt.

Vilken klass behöver mest resurser?
Med dagens system genererar alla elever samma skolpeng, oavsett om du går i klass 8 A på friskolan eller om du går i klass 8 B på den kommunala skolan i Rinkeby. Det kan vara så att den kommunala skolan får ett litet strukturbidrag för att kompensera för elevernas behov, men det behöver inte förhålla sig på det sättet. Det framgår inte av skollagen hur strukturbidraget ska utformas, det står att huvudmannen ska fördela resurser efter elevernas behov. Det lilla strukturbidrag som brukar betalas ut är så litet att det inte täcker speciallärare och elevhälsa i den omfattning det behövs.
I klassen i Rinkeby behövs det en lärare och en assistent, i klassen på friskolan arbetar läraren ensam. Det gör att den kommunala skolan har högre utgift per elev. I Rinkeby behöver läraren undervisa på många olika sätt och med olika läromedel eftersom elevernas kunskapsnivå skiljer sig åt. På friskolan kan läraren i högre grad arbeta med samma läromedel för alla elever.

Klassen på friskolan och klassen på den kommunala skolan i Rinkeby har olika sammansättning. På friskolan har majoriteten av eleverna föräldrar med eftergymnasial utbildning. På skolan i Rinkeby är det en minoritet. I klassen på friskolan pratar alla elever engelska flytande, i klassen i Rinkeby finns det endast en elev som har svenska som modersmål. I klassen på friskolan arbetar läraren ensam, i klassen i Rinkeby behöver det finnas en elevassistent som hjälper till. I klassen i Rinkeby behöver 8 elever tid med speciallärare varje dag för att komma igång med svenskan. Eleverna på skolan i Rinkeby behöver modersmål och studiehandledning.
Den kommunala skolan har utbudsansvar vilket innebär att den kommunala skolan måste ta emot alla elever i kommunen, det ansvaret har inte enskilda huvudmän.
Det får konsekvensen att den kommunala skolan alltid har tomma stolar eftersom elever flyttar in löpande under läsåret. När en enskild huvudman lägger ner sig verksamhet måste den kommunala skolan stå beredd att ta emot eleverna. I årskurs 8 på skolan i Rinkeby ”fattas” det 9 elever eftersom de har bytt skola eller flyttat, det betyder att rektorn får 9 skolpengar färre. Den kommunala skolan får inte ha kö som urval vid skolplacering vilket friskolor får.
Om det slutar en elev på friskolan fredag vecka 44 kan en ny elev börja på måndag v. 45. I den kommunala skolan kan det ta flera månader innan en ny elev börjar och den tid som rektor väntar på fler elever skapas röda siffror i budgeten.

Åter till eleverna.
I klassen på friskolan hänger eleverna med i undervisningen, det är högt tempo och de läxor eleverna får kan föräldrarna hjälpa dem med. Det finns någon enstaka elev med svårigheter i skolarbetet men läraren hinner hjälpa den eleven rätt. Det finns gott om förebilder i klassen som hjälper eleven.

I klassen i Rinkeby finns det några elever som flytt från kriget i Syrien, det sätter spår i ett barn/ungdom när de åkt båt över medelhavet, bott i läger och promenerat genom Europa för att slutligen komma fram till Rinkeby. Det finns elever i klassen som har svårt med svenska språket, det är inte alltid de förstår vad de ska göra och hur. Läraren hinner inte hjälpa 20 elever med vitt skilda behov, det blir en ”medelväg” i undervisningen för att det ska fungera. Efter att lektionerna är slut behöver läraren ringa några samtal hem, prata med socialtjänsten kring den där anmälan de gjorde för några veckor sedan. Läraren behöver skriva till elevhälsan och anmäla elevärenden. När arbetstiden börjar ta slut är det dags att börja planera nästa dag.

Läraren på friskolan kan i större utsträckning än läraren i Rinkeby genomföra sina lektioner och sedan ha några samtal för att sedan planera nästa skoldag. När eleverna har stora behov av stöd innebär det att läraren får många extra arbetsuppgifter som är utöver undervisningen. På skolan i Rinkeby behöver läraren lära eleverna skolbeteende i högre utsträckning än på friskolan, eftersom friskolan har ett mer homogent elevunderlag. Det är i högre utsträckning elever från socioekonomiskt starka områden i friskolor. I Rinkeby är majoriteten av eleverna från socioekonomiskt svaga områden.

Frågan är då, vilken klass behöver mest resurser?
Det är det här jag menar när jag säger att lika skolpeng är orättvist. Grundbeloppet i skolpengen är samma samtidigt som kommunen måste stå med tomma bänkar, kommunen står med hela ansvaret när en fristående verksamhet lägger ner. Kommunen står med risken men resurserna går till friskolan.

När en fristående skola har ett mer lättundervisat elevunderlag, alltså elever från socioekonomiskt starka områden innebär det vinst på varje elev eftersom varje elev genererar skolpeng.
Den kommunala skolan får samma peng per elev men underlaget är svårare, eftersom eleverna kommer från socioekonomiskt svaga områden, de har inte språket och kunskapsnivån spretar. Tomma stolar i klassrummet innebär röda siffror i budgeten. Eftersom skolpengen de facto har ökat när den kommunala skolan har underskott måste de fristående skolorna ersättas eftersom det råder en princip om likvärdig skolpeng. De kommunala skolorna får ökade krav på nedskärningar eftersom de måste ersätta friskolorna – som har ett mer lättundervisat elevunderlag. Det blir en ond cirkel som inte går att bryta. Därför är lika skolpeng orättvist.

Statistik
Det finns mängder med statistik som visar att fristående skolor har ett mer lättundervisat elevunderlag.

Tidningen skolvärlden har undersökt vilka elever som går var. De kom fram till att:
– Bland barn födda i Nordamerika var det 26 % som gick i friskola medan det är 6 % av barnen som är födda i Afrika
– Det är 27 % av eleverna födda i Storbritannien som går i friskola, medan det är 2 % av barnen som är födda i Afghanistan.

Johan Ernestam är utredare på Lärarförbundet, han har också undersökt vilka elever som går var. Han har kommit fram till att:
– Det finns ytterst få fristående skolor bland skolorna med mindre än 40 % föräldrar med eftergymnasial utbildning.
– Oavsett var i skolsystemet eleverna befinner sig är det vanligare att nyanlända elever går i kommunala skolor än i fristående.

I Göteborg finns det 20 skolor utan nyanlända elever, 18 är fristående.
Av de 10 skolor med högst andel föräldrar med eftergymnasial utbildning är 9 fristående skolor.
60 % av meritvärdet beror på elevernas bakgrund, därför är det viktigt att prata om vilka som sitter i klassrummet och inte vad som sker i klassrummet.

Demokratiuppdraget
När vi diskuterar marknadsstyrningen är det viktigt att diskutera skolpengen, skolvalet och betygsinflation. En fråga som diskuteras i lägre utsträckning är vad som händer med skolans demokratiuppdrag när vi säljer ut skolan till marknaden. Skolkoncernerna ägs till stora delar av utländska riskkapitalister, i länder som Kuwait. Kunskapsskolan har verksamhet i Saudiarabien som är en brutal diktatur. Vi behöver fundera på hur demokratiuppdraget förändras i takt med att vi säljer ut vår viktigaste samhällsinstitution. Jag kanske är för krass, men en viktiga fråga att ställa sig är, varför skulle investeraren i Kuwait som äger en del av IES bry sig om demokratiuppdraget i Sverige, varför skulle han bry sig om hur det går för Kalle i matematiken?
Riskkapitalister har ett enda intresse, att tjäna pengar. Frågan är om det är rimligt att vi tillåter att utländska riskkapitalister tjänar pengar på våra elever? Det tåls att funderas på.

Jag förstår att utländska investerare köper upp svensk skola, du kan inte misslyckas. Du är garanterad pengar in från dag ett. Du är garanterad vinst.
När klass 8 A på friskolan har elever som hänger med i undervisningen, har utbildade föräldrar och bor i socioekonomiskt starka områden behövs inte hela skolpengen för att bedriva undervisning, det gör att en del av varje elevs skolpeng förvandlas till ren vist för investeraren i Kuwait. Jag förstår varför de vill köpa upp hela skol-Sverige. Om jag vore kapitalist och hade som arbete att investera hade jag också köpt upp Sveriges välfärd. Frågan är, varför tillåter vi det?

Det finns en bra film som Marcus Larsson gjort som förklarar detta med skolpengen.
Du hittar den här.

Jag har skrivit ett inlägg utifrån Björn Åstrands förslag att sänka skolpengen till fristående skolor.
Du hittar det inlägget här.

Jag har skrivit en bok som heter ”En tickande bomb” som du gärna får läsa. Den handlar om skolsegregation och hur eleverna, lärarna, rektorerna och samhället påverkas när vi tillåter marknadsstyrning av skolan. Jag har skrivit lite om boken i ett blogginlägg, du hittar det här.
Du kan beställa boken genom att maila mig på rektor_linnea@hotmail.com eller här.

Vi måste sänka ersättningen till fristående skolor – eftersom, som jag visat i detta inlägg lika skolpeng är orättvist.

På återseende!
/ Linnea