Jag skrev en replik på Peje Emilssons text på Dagens Industris debatt. De har dock inte svarat trots att jag frågat fler gånger om den kommer publiceras. Jag lägger den därför här i stället.
Här är länken till Pejes text.
Här är min replik som inte publicerades:
Peje Emilsson, grundare av skolkoncernen Kunskapsskolan skriver på DI debattsida att det stora problemet med skolans finansiering är skillnaden mellan kommunerna. Det finns några påståenden i texten som behöver redas ut.
Peje inleder sin text med att slå fast att det är unikt att man som i Sverige kan gå i friskolor utan att behöva betala elevavgifter. Fram till 1997 var elevavgifter tillåtna men de hade inte något med undervisningen att göra. Elevavgifterna var för frivilliga inslag såsom musik, kultur och idrott. Peje påstår sedan att människor är olika och lär sig på olika sätt. Myten om lärstilar tycks vara svårutrotade, men det är trots allt en myt. Skolan ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet, att en ägare av en skolkoncern sprider neuromyter om lärstilar är därför anmärkningsvärt. Alla lär sig givetvis på samma sätt. Att vi har olika förutsättningar i skolan är något annat.
Peje skriver att den svenska skoldebatten har fokuserat på friskolor och rätten att välja skola. Jag undrar vilken skoldebatt Peje Emilsson har deltagit i? I den skoldebatt jag deltar i fokuserar vi på lagstiftningens konstruktion och incitamentsstruktur. Friskolor är inte ett problem, men lagstiftningens konstruktion skapar en incitamentsstruktur som är skadlig för skolväsendet.
Nästa felaktiga påstående kommer nästan genast när Peje Emilsson påstår att riksdagen förra våren röstade ner ett förslag om att ge friskolor 8 procent lägre skolpeng. Det har aldrig funnits ett sådant förslag. Det förslag som låg på riksdagens bord gick i korthet ut på att hemkommunen skulle beräkna kostnaden för huvudmannaansvaret, det vill säga merkostnaden för att tillhandahålla skolplatser och sedan skulle hemkommunen göra ett skolpliktsavdrag på motsvarande summa innan de betalar ut ersättning till friskolorna. Det fanns inte någon fast procentsats i förslaget.
Peje drar en lans för friskolesektorns vinster och menar att snittet är en vinst på tre procent. Vinstuttag i genomsnitt är ett fullständigt ointressant mått.
Om man i stället tittar på skolkoncernernas vinstmarginal får vi andra procentsatser.
Norlandia 11,93 procent
Thorén 10,30 procent
Lärandegruppen 10,13 procent
Kunskapsskolan 6,2 procent
Jensen 10,42 procent
Ett skolpliktsavdrag på några procent skulle med andra ord inte skapa underskott hos skolkoncernerna. För att skolor som, till skillnad från koncernerna, satsar på kvalitet som små klasser och utbildade lärare, inte ska drabbas behöver det emellertid införas ett utjämningssystem mellan olika friskolehuvudmän.
Slutligen behöver vi reda ut skillnaden i kostnad för att undervisa elever i kommunala respektive fristående skolor. Peje skriver att elever i friskolor kostar 10 procent mindre än elever i kommunala skolor. Det har han helt rätt i men han glömmer så klart att redovisa varför.
Först och främst är det mycket vanligare att elever går i fristående skolor i lågkostnadskommuner, som storstadsförorter, än i högkostnadskommuner, som glesbygdskommuner. Det är välkänt att elever i kommunala skolor har föräldrar med kortare utbildning och lägre inkomster, då ska de enligt Skollagen få mer resurser än elever på fristående skolor.
För det tredje redovisas alla kommunens kostnader för skolbyråkrati som kostnad för elever i de kommunala skolorna. Det får konsekvensen att kommunens kostnader per elev blir högre ju större andel av eleverna som går i fristående skolor, på samma sätt som 100 delat med 10 är mycket större än 100 delat med 20.
Skillnaden i tio procent har inte något med kostnaden att tillhandahålla skolplatser att göra. Kommunerna har till skillnad från enskilda huvudmän merkostnader för att tillhandahålla skolplatser i alla geografiska delar av en kommun samt att hantera variationer i elevkullarnas storlek – ingetdera något som en fristående huvudman behöver hantera och därför ska de inte ersättas utifrån samma beräkningsunderlag som kommunerna beräknar ersättningen till sina skolor. Det är också förklaringen till varför Friskolornas riksförbund konstaterar att skolpengen förändras med kommunernas elevtal. Att organisationen har upptäckt det är det enkla beviset för att kommunernas merkostnader existerar.
På återseende
/Linnea
Om du vill läsa mer om skolfrågor så har jag skrivit en del om det.
Böcker
En tickande bomb, en bok om skolsegregation
En negativ spiral, kampen om den kommunala skolans resurser
Att vända en skola, en rektors erfarenheter
Rapporter
Rapport: Nyckeln till grundskolans finansiering
Förslag till ny skolpeng
rektor_linneas blogg 