När lön blir ett arbetsmiljöproblem

Nu är det dags för lönerevision igen. Precis som alltid så är det oerhört svårt att genomföra lönerevisionen på ett bra sätt. Medarbetarna hoppas på en hög löneökning samtidigt som vi har sifferlösa avtal och i många kommuner 0 kr i kompensation för löneökningar i budgeten. Lönerevisionen blir då ett arbetsmiljöproblem. Jag som rektor ska bedöma hur varje medarbetare har presterat. Hur ska jag kunna bedöma det utifrån ögonblicksbilder? jag kan inte bedöma utifrån elevernas resultat och hur klassen fungerar eftersom alla lärare har helt olika förutsättningar. I en frånvalsskola med ett väldigt svårt elevunderlag är varje klass helt olika. Det finns inget som förenar dem. En lärare i en klass som fungerar bra (och vad innebär det att fungera bra?) behöver inte vara en bättre lärare än en lärare i en klass med stora problem. Det beror på. Detta går att hantera på ett okej sätt med bra dialog och motivering till ny lön. Det blir inte bra men alla förstår iallafall varför det inte blir bra.

De fyra största problemen med dagens system är enligt mig;

  1. Att vi inte får kompensation i budget för löneökningar
    (det kommer inte några nya pengar)
  2. Att vi har individuella löner vilket försvårar (förhindrar?) oss från att organisera oss för bättre arbetsvillkor.
  3. Vi har avtal utan siffror och att lärarfacken inte driver frågan om tarifflöner gemensamt och kraftfullt
  4. Vi har statliga lönebidrag såsom förstelärar/skolledartillägg och lärarlönelyft.

Den konkurrens vi ser idag mellan lärare/skolledare är direkt skadliga för lärarna/skolledarna som kollektiv. Så länge vi konkurrerar om lön kommer vi inte organisera oss för bättre villkor. Några kommer göra det och det har vi sett i och med att skolupproret bildades men vi kommer inte bli tillräckligt många med detta system. Individuella löner skapar individualistiska medarbetare och då blir det svårt att organisera sig.

Jag ska gå igenom problemen, ett i taget.

Problem 1:
Vi börjar med det första problemet, nämligen att många kommuner ger 0 kr i kompensation för löneökningar. Vissa kommuner ger kompensation i budget, men då har de tagit från elevpengen innan den fördelades och sedan lagt den delen som kompensation för löneökningar vilket i slutändan blir 0 kronor. Budgeten ökar inte, den bara fördelas på ett annat sätt.
Detta blir ett arbetsmiljöproblem eftersom det innebär att kostnaden för årets lönerevision ska tas från ordinarie budget. Det gör att rektor kommer behöva skära ner någon annan stans i organisationen för att kompensera för lönerevisionen. Färre personer ska då utföra samma arbete eftersom uppdraget aldrig minskar. Uppdraget ökar hela tiden, kraven ökar och mängden arbete som ska utföras ökar. Det innebär ökad arbetsbelastning för de som blir kvar. Rektorer behöver sina lärare vilket gör att de skär ner på andra håll, i elevhälsan, i det administrativa stödet till rektor, på fritidshemmet och i antalet elevassistenter. Om en lönerevision medför ökade kostnader på cirka en halv miljon per år så är det 1,5 elevassistent som det försvinner finansiering för. Därför blir lönerevisionen ett arbetsmiljöproblem ute på våra skolor när färre personer ska utföra samma arbete. Om man gjorde så en gång hade det inte varit ett så stort problem, men nu sker det varje år vilket gör att arbetsbelastningen ökar i takt med att lönerna ökar. Vi kan inte ha höga löner och rimlig arbetsbelastning med detta system. Fler går in i väggen desto mer lönerna ökar.

Problem 2:
Individuella löner påverkar hur vi beter oss på våra arbetsplatser. När vi konkurrerar om lön går ”jaget” före laget. Det gör att det blir svårt, eller jag skulle nog vilja kalla det omöjligt att på riktigt organisera oss för bättre arbetsvillkor. Några har organiserat sig i skolupproren vilket såklart är jättebra men det räcker inte. Det finns sammanlagt flera hundra tusen lärare och skolledare i Sverige men skolupproren är cirka 16.000. Jag tror att om vi ska lyckas organisera oss på riktigt så kan vi inte fortsätta med individuella löner. En del skolor har som motto ”laget före jaget” men det blir bara tomma ord så länge vi konkurrerar om lön.
Det betyder såklart inte att lärare inte samarbetar för att de har individuell lön, det är klart att de gör men känslan av att vara ett kollektiv kommer inte bli verklighet med detta system.

Individuella löner leder till konkurrens och motverkar känslan av att vara ett kollektiv.
jag har funderat på detta när jag rekryterar, att väldigt många lärare ställer frågor om arbetsmiljön och arbetsbelastningen men väldigt få frågor om lönen. För mig är det positivt för då har de rätt fokus.

Är tarifflöner bättre och betyder det att vi ska gå tillbaka till det system vi hade när vi hade tarifflöner i Sverige? Ja, och nej.
Tarifflöner är bättre om vi tänker att vi vill ha en annan skola än den vi har idag, om vi tänker att vi gemensamt ska driva igenom bättre arbetsvillkor så måste vi sluta konkurrera om lön. Nej, jag tror inte att vi kan gå tillbaka till det system vi hade förut bara sådär rakt av. Det behöver bli ett system utifrån den skola vi har idag. Det behöver inte betyda lägre löner, men det kommer betyda att samma arbete ger samma lön.

Problem 3:
Våra centrala avtal är sifferlösa. Argumentet för sifferlösa avtal är ofta att de ger bättre utdelning.
Lärarfacken blir glada om de får några tiondelars procent mer vilket är märkligt eftersom högre lön ger högre arbetsbelastning. Jag skulle hellre se centrala avtal med siffror i ett tariffsystem. Jag kanske är naiv men jag tror inte att lärare kommer sluta göra ett bra jobb bara för att de individuella lönerna ersätts med tarifflöner.

Våra lärarfack och skolledarfack borde gå samman och gemensamt kräva att individuella löner ersätts med tariffer.
Det blir märkligt när lärarfacken driver frågan om högre lön samtidigt som de driver frågan om bättre arbetsmiljö – samtidigt som vi vet att dessa två inte går att förena. Vi kan inte skapa bättre arbetsvillkor när högre lön är lika med högre arbetsbelastning eftersom vi inte får kompensation i budget för löneökning. Vi kan heller inte organisera oss så länge vi konkurrerar om lön.
Facken ska driva på bra villkor, men det kanske är dags att revidera sin syn på vad bra villkor är. Sambandet mellan lön och arbetsmiljö måste fackförbunden på centralt håll förstå. Det är väldigt enkel matematik. Många lokalavdelningar har förstått det och kämpar för att ändra på detta system men alla behöver sluta upp i det arbetet.

Jag hoppas att kommande kongresser kommer handla mer om sambandet mellan arbetsmiljö och lön.

Problem 4:
Jag skrev ett blogginlägg om detta med lönetilläggen förra året. Du kan läsa inlägget här.
Det finns studier som visar att förstelärartillägget har varit bra, och det finns studier som visar att det har slitit isär lärarkåren. Regeringen kan inte lägga sig i lönesättningen men de kan skicka ut statsbidrag för att på så sätt påverka lönesättningen.

Det är ett problem när kollegor har en skillnad i lön på 5.000 eller 10.000 kronor när de har, i bästa fall 60 minuter nedsättning i undervisningstid och som extra uppgift att leda kollegiala möten.
Detta system med förstelärare gör något med lärarkåren. Det sägs ofta att de har tvingar upp allas löner. Så kan det säkert vara, och högre löner innebär ju som vi vet högre arbetsbelastning eftersom vi inte får kompensation för löneökningar. Systemet med förstelärartillägget försvårar organiseringen för bättre arbetsvillkor ännu mer, eftersom det skapar förste – och sistelärare på skolorna. Förstelärarna får gå på fortbildning som andra får gå på, de får vara med i diverse ledningsgrupper. Jag har inte studerat detta men jag har en känsla av, efter att ha pratat med väldigt många lärare att detta system snarare sliter isär lärarkåren än förenar den.

Om man tänker att det är bra att vi styr skolan enligt principerna i npm, att målstyrning är bra och systematiskt kvalitetsarbete är det magiska receptet för svensk skola så förstår jag att man också tycker att det förstelärarsystemet är bra.

Jag tror att det är dåligt om vi tänker att vi ska skapa en skola där vi fokuserar på kärnuppdraget, nämligen undervisningen och där lärare får bra förutsättningar och en bra arbetsmiljö. Om vi tänker att vi ska lösa problemet med lärarbristen måste vi fokusera på villkoren.

Sammanfattande diskussion
I det här inlägget har jag försökt mig på att problematisera detta med individuella löner och vad konsekvensen blir om vi fortsätter elda på lönerna ännu mer.
Missförstå mig rätt, jag tycker att det är bra att lärares löner har ökat. Jag tror dock att det är hög tid att börja fundera på hur mycket mer de ska tillåtas att öka med tanke på hur hög arbetsbelastningen är i våra förskolor, grundskolor och gymnasieskolor.
Jag tror på ett system med tarifflöner, inte samma system som vi hade tidigare men ett system som påminner om det.

Så länge vi styr skolan enligt principen ”billigare och bättre” så kommer vi ha budgetar utan kompensation för löneökningar och vi kommer se en ökad arbetsbelastning desto mer lönerna ökar.
Nu löser inte tarifflöner problemet med att vi inte får kompensation för löneökningar. det problemet kommer kvarstå så länge vi styr skolan med npm som styrmetod.
Det främsta argumentet för tarifflöner handlar om lärares organisering för bättre villkor. Det är helt nödvändigt att vi får ett stopp på konkurrensen mellan lärarna/skolledarna.

Det här kan inte den enskilda skolan, eller enskilda läraren/rektorn lösa, men vi kan driva på i våra fackförbund att de ändrar inställning i frågan och tillsammans driver igenom ett stopp för individuella löner. Jag är inte för att lönerna sänks, men att vi skapar ett system där vi inte konkurrerar med våra kollegor om lön.

Jag förespråkar ett system där alla som arbetar i skolan har en rimlig arbetsbelastning och då måste vi offra detta med individuella löner.

På återseende

/ Linnea





En reaktion till “När lön blir ett arbetsmiljöproblem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s