I fredags läste jag ett reportage i en av våra stora tidningar där en skolchef säger att budget i balans står över allt annat. Det gör mig bekymrad när en skolchef uttrycker sig på detta sätt.
Jag läste budgeten när den kom i vintras och nu läste jag den igen för att se om uttalandet stämmer. Det är nämligen inte så jag minns att det står.
Står det i budgeten att budget i balans är överlägset allt annat?
Nej, det står ingenstans i budgeten för den här kommunen att budget i balans är överordnat allt annat. Det står att uppräkningen är index inte motsvarar PKV, det står att det ska råda god ekonomisk hushållning i samtliga nämnder och det står att det krävs effektiviseringar i samtliga verksamheter. Givet den demografiska utvecklingen är det inte konstigt. Problemet är inte nedskärningarna, utan att uppdraget och kraven samtidigt ökar.
Om man tittar i nämnden för den här skolformen så står det att lärarnas/personalens sjuktal ska minska. Det står att man behöver vara kreativ med bemanningen eftersom det är svårt att rekrytera behöriga lärare. Det står att utbildningsområdena behöver göra handlingsplaner och anpassningar för att komma i balans. Det står att likvärdigheten ska öka och att barnen ska få samma förutsättningar oavsett var de går i skolan.
Det står varken i KF budget eller i nämndens budget är budget i balans är överordnat allt annat.
Det är såklart bra, för allt annat vore helt orimligt.
Budget i balans
Jag har aldrig träffat en rektor som säger att budget i balans inte är viktigt. Det är klart att det är.
Vårt ekonomiska ansvar är en del av vårt uppdrag och det måste vi ta på största allvar. Vi kan inte göra av med mer pengar än vi har. Det motsäger sig ingen.
Men
Vi rektorer kan bara göra allt vi kan. Vi kan inte göra mer än så och vi måste se till att följa två andra viktiga lagar. Vi har en skollag att följa och en arbetsmiljölag att följa.
Vi har en skollag som säger att alla elever ska få det stöd de behöver för att nå så långt som möjligt kunskapsmässigt och vi har en arbetsmiljölag som säger att vi ska förhindra ohälsa och främja hälsa. Vi ska säkerställa att ingen blir sjuk av sitt arbete.
Ett av de största problemen med styrningen av skolan är att staten ställer krav som huvudmännen ska tilldela resurser för att uppnå. Två händer där den ena inte vet vad den andra gör.
Därför gör skolchefer dessa uttalanden. Nu är vi i ett läge där pressen i hela styrkedjan är hård.
Skolchefen har press från nämnden att leverera en budget i balans, skolchefen sätter press på rektorernas chef att de ska se till att rektor har budget i balans på sin enhet. Rektorerna vet några saker bättre än både sin chef, skolchefen och nämnden, nämligen hur det ser ut på respektive skola.
Rektor vet att det finns X antal barn/elever som inte klarar av en stor barngrupp/klass
Rektor vet att det finns X antal elever/barn som har svårt med inlärningen
Rektor vet att det finns X antal elever/barn som har svårt med sociala samspelet, rektor vet att dessa elever/barn behöver en vuxen vid sin sida under hela dagen för att undvika att eleven misslyckas. Rektor vet att det finns X antal barn/elever med diagnoser av olika slag
Rektor vet att det finns X antal barn/elever med olika fysiska handikapp som behöver mycket hjälp
Rektor vet att om lärarna lämnas ensamma med alla dessa utmanande elever så kommer läraren bli sjukskriven av utmattning.
Det här ska rektor försöka förklara för sin chef och för ekonomen som ska hjälpa till med budgetarbetet utan att hamna i ”ja, men alla skolor har svåra elever”
Varför är just din skola/förskolan/gymnasieskolan svårare än andra?
Ärlighet varar längst
Jag har full förståelse för att det är svårt att vara politiker, och skolchef, och chef över rektorer. Att vara chef över rektorer är ett svårt uppdrag eftersom vi rektorer ofta vet bäst, och vi vill helst inte att någon ska bestämma över oss och helst vill vi köra vårt eget race.
Det senaste året har jag pratat med rektorer över hela landet och jag har gjort en del reflektioner. En reflektion är att det är lika illa överallt. Rektorer i små och stora kommuner får förtäckta hot om uppsägning om de inte håller budget. Om jag ska sammanfatta vad som behöver ändras i retoriken mellan politik/förvaltning gentemot oss rektorer i våra 290 kommuner så skulle jag göra det på följande sätt;
Jag tror dock att det vore klokt av nämndpolitiker, skolchefer och chefer över rektorer att vara ödmjuka inför rektorerna som ska göra jobbet. Ibland så går det inte ihop.
När förutsättningarna saknas, när det inte går att göra mer utan att riskera medarbetarnas hälsa och elevernas utbildning så behöver det finnas förståelse och ett förhållningssätt att detta är good enough.
I en verksamhet som styrs enligt principerna i NPM kommer det aldrig finnas tillit, eftersom grunderna i npm handlar om kontroll, att mäta resultat och effektivitet, det handlar om effektivt resursutnyttjande och att hela tiden öka kvaliteten samtidigt som kostnaderna minskar.
Tillit kommer aldrig finnas, men ödmjukhet behöver finnas.
Jag tror att rektorer och förvaltning kommer samarbeta mycket bättre och försöka lösa de ekonomiska problemen tillsammans om rektorerna möttes av ödmjukhet.
”Vi ser att du gör vad du kan och det räcker så”
Konsten att rekrytera rektorer
I en kommun i norra Sverige har två rektorer nyligen gått sönder av stress. Båda två är sjukskrivna med skador i kroppen på grund av för hög arbetsbelastning under för lång tid. De kommer aldrig sitta på ett rektorskontor igen. Nu söker huvudmannen två nya rektorer. I annonsen beskrivs guld och gröna skogar, och att rektor ska skapa hög kvalité inom givna ekonomiska ramar. Det är ett omöjligt uppdrag eftersom kommunen har ett stort underskott, skolan har ett stort underskott och det finns stora brister i skolans organisation. De dåvarande rektorerna försökte rätta till bristerna och de skapade en bra arbetsmiljö för medarbetarna, men då blev det för dyrt, så de skulle spara. De sparade, och sparade och det resulterade i två väggar.
Så fruktansvärt ovärdigt.
I en annan kommun hittade jag denna annons;
När jag läser den här kommunens budget är siffrorna röda, på såväl kommun, nämnd och enhetsnivå. Stora problem med andra ord, men rektor ska ha budget i balans trots att ingen annan i kommunen klarar av det.
I en kommun med stora ekonomiska problem och en skola med stora problem kan man inte skriva annonser på detta sätt. Man behöver vara ärlig med vilket uppdrag den kommande rektorn åtar sig. Det är inte schysst att inte berätta hur det ligger till.
Så, vad vill jag säga med detta inlägg?
Inget nytt egentligen, men jag tror att våra kommunala huvudmän i Sverige har mycket att vinna på att tänka över hur de uttrycker sig, hur de kommunicerar med oss rektorer och jag tror att ödmjukhet inför de som ska utföra uppdraget ger bättre utdelning än att bara ställa krav på budget i balans.
Kommunallagens skrivningar om budget i balans är på kommunnivå, inte på verksamhetsnivå.
Skollagen och arbetsmiljölagen är INTE underordnad budget i balans. Arbetsmiljölagen gäller oavsett det ekonomiska läget. Skollagen likaså.
Dessa tre lagar är parallella lagar som verkar sida vid sida där alla tre ska uppfyllas.
När det inte går finns det inget i juridiken som säger att det är kommunallagen som står över skollag och arbetsmiljölag. Den som påstår det har fel.
Sen förstår jag att alla nämnder kräver budget i balans, eftersom vi annars behöver ersätta friskolorna och det vill vi inte. Vi vill att våra resurser ska stanna i våra skolor/förskolor.
Rektors uppdrag är budget i balans, där är alla överens men ibland så går det inte och det är i de flesta fall inte rektors fel. Det finns andra förklaringar, strukturella problem, lokaler, elevtapp osv.
Vi rektorer är vana att lösa de flesta problemen, men vi kan inte koka soppa på en spik. Även vi har begränsningar och det behöver huvudmännen vara ödmjuka inför.
På återseende
/ Linnea
rektor_linneas blogg 