Experimentet på min skola

I vintras kom en lärare till mig med en ide som hon ville prova. Läraren ville testa att under vårterminen komprimera skoldagen och i och med det ta bort rasterna för eleverna. Det skulle innebära att hon arbetade nonstop med eleverna från klockan 8.15-12.40 utan raster.
Jag sa nej, eftersom jag som rektor har arbetsmiljöansvar och jag tänkte att det blir för intensivt. Den här läraren är en sån som ser nej, som ett långsamt ja.
Efter några dagar kom läraren förbi igen och la fram argument för detta sätt att arbeta och jag frågade ”har du verkligen funderat på om du orkar?”
Det hade läraren och läraren sa att ja, jag orkar. Ok sa jag. Kör.
Jag var tydlig med att vi skulle följa upp arbetsbelastningen regelbundet. Läraren gjorde om schemat och en lärare i fritidshem tillfrågades och accepterade att ta emot elever tidigare. Föräldrarna fick ett nytt schema och ingen hade några invändningar.

Lärarens utgångspunkt var att;

  • Rasterna är det sammanhang som är allra svårast för våra elever
  • Efter varje rast tar det av lektionstiden att lösa konflikterna
  • Eleverna har svårt att ställa om efter en övergång
  • Mycket lektionstid försvinner med alla övergångar

Komprimerad skoldag
Det läraren gjorde var att ta bort förmiddagsrasten som är 20 minuter lång och lunchrasten som är 30 minuter lång. Skoldagen slutade då 50 minuter tidigare.
Det innebar att eleverna hade lektionspass 8.15 till 12.40 med en halvtimmes lunch mitt på dagen.

Läraren la in ”lärandepauser” som läraren styr över där de arbetar laborativt
Läraren la in minst en utomhuslektion per dag, i SO eller NO
Läraren planerade in moment under dagen där eleverna tränar samarbetsförmågor, men skillnaden från rasterna är att eleverna tränar det i ordnad form och styrt av läraren.
Läraren såg till att det fanns pausuppgifter i klassrummet och en variation på material som eleverna kunde använda.

Jag hade några farhågor
1. Kommer eleverna orka arbeta så intensivt och längre pass?
2. Kommer koncentrationen bli sämre och därmed ökad oro i klassen vilket påverkar läraren
3. Kommer läraren orka undervisa flera timmar i sträck?

Vi hade en hel del diskussioner kring detta men vi kom fram till att vi testar under vårterminen och ser hur det går.
Vi arbetar med PAX på min skola, som är en metod för att träna klassrumsfärdigheter på ett lekfullt sätt. Om du vill veta mer om PAX kan du läsa det inlägg jag skrev om det här.
Eftersom PAX innehåller pauser och överraskningar så stillades min oro något. Jag var nyfiken på att se hur detta skulle gå, skulle klassen bli lugnare och eleverna lära sig mer, eller skulle det bli tvärtom?

Resultatet
– Klassen är lugnare eftersom de har färre avbrott under dagen
– Det sker i princip inga konflikter längre vilket gör att eleverna har blivit bättre vänner och sammanhållningen i klassen är bättre
– Eleverna är gladare och de uppger att de trivs bättre i skolan
– Elevernas kunskapsutveckling går framåt i en snabbare takt eftersom de tillåts att arbeta färdigt med det de håller på med
– Läraren blir inte avbruten under lektionstid för att det ska vara rast
Om vi skulle arbeta på detta sätt ett helt läsår skulle eleverna få 89 timmar mer intensiv undervisning, tid som idag läggs på konflikthantering och övergångar, dvs avslut och uppstart
– Läraren har fått lägre arbetsbelastning, är piggare och arbetet känns mer meningsfullt eftersom läraren nu har allt fokus på undervisningen
– Föräldrakontakterna har nästintill upphört eftersom det inte sker konflikter mellan eleverna längre
– Läraren blir aldrig avbruten på sin egen rast eftersom hon tar den när eleverna gått hem
– Läraren har cirka 3 timmar mer planeringstid i veckan

Avslutade reflektioner
Jag var skeptisk till en början, av två anledningar. Dels på grund av farhågan att lärarens arbetsmiljö skulle bli för tuff och dels för att jag var orolig för att eleverna inte skulle orka arbeta så långa pass.
Jag hade fel vad gäller båda mina farhågor.
Eleverna uppger själva att det är skönt att få arbeta klart. Mitt elevunderlag består av elever där i princip alla är tvåspråkiga, många är relativt nya i Sverige, de kommer från hem där vårdnadshavarna saknar utbildning, de bor väldigt trångt och det är fattigt.
Det gör att eleverna kan inte göra läxor hemma. Vi behöver därför göra hela jobbet i skolan vad gäller inlärningen. Vi har läsläxa och det fungerar men vi ger inte läxor i alla ämnen.
Vår erfarenhet är att det tar lång tid för eleverna att befästa kunskaperna eftersom vi dels måste lära dem språket, och faktakunskaperna. Vi måste förklara varenda ord och begrepp som vi använder. Mina lärare är proffs på språkutvecklande undervisning, men det tar lite längre tid eftersom vi måste arbeta parallellt med språk och med faktakunskaper.
Ur den aspekten har detta arbetssätt varit gynnsamt för eleverna eftersom de nu får arbeta färdigt, och repetera under längre tid utan avbrott. Sedan vi började arbeta med PAX så har vi tränat eleverna i koncentration, uppmärksamhet och följsamhet. Det gör att vi nu kan arbeta uppåt en timme utan avbrott. Det har hjälpt eleverna väldigt mycket i deras kunskapsutveckling. Med det här arbetssättet så får eleverna ca 89 timmar mer intensiv undervisning på ett läsår, och på 89 timmar hinner man lära sig mycket.

Den största vinsten som jag ser det är att konflikterna har upphört, det gör att eleverna är gladare, de trivs bättre i skolan och de får fokusera på att lära sig grejer. Flera elever som jag har frågat säger att det är skönt att slippa bråka och prata om att de har bråkat.

Jag har givetvis tänkt kring detta med, var ska eleverna träna sina sociala förmågor om vi tar bort rasten? Det är viktigt att komma ihåg att rasten är grundskolans ansvar och inte fritidshemmets. Vi har dock valt att några av lärarna i fritidshem ansvarar för rasten, istället för att ha undervisning i klass. Jag tänker att de tränar sociala förmågor på fritidshemmet och i klassrummet där de leds av en lärare. Vi har lärare i fritidshem som är ansvariga för rasterna, men det är ca 80 elever utomhus varje rast, skolgården är jättestor så det är omöjligt för lärarna i fritidshem att se alla elever, hinna vara där när det händer saker och lösa konflikter.
Rasterna är ett för högt ställt krav på eleverna på vår skola. Vi har bra raster, men vi kommer aldrig nå ända fram. Då skulle vi behöver vara ca 15 vuxna ute varje rast och det har vi inte resurser till.

Sen var det detta med lärarens arbetsbelastning. Jag var orolig för att det skulle bli för intensivt.
Det blev tvärtom.
Läraren förklarade det väldigt bra för mig, ”Det som är krävande är inte att undervisa, det är att hantera alla konflikter och övergångar. I klassrummet har jag stenkoll på alla elever och kan stoppa en situation innan det börjar eskalera”

Läraren upplever själv att stressen har minskat kraftigt, arbetsbelastningen är lägre och läraren är mindre trött. Det är även skönt att få ut mer planeringstid och att aldrig bli avbruten på sin egen rast.

Slutligen
Detta testade vi i en klass, på lärarens initiativ.
Jag som rektor förväntar mig inte att fler ska arbeta på detta sätt, men vill de göra det så får de givetvis det.

Jag tänker att kombinationen av lägre arbetsbelastningen, minskad stress, mer planeringstid och en bättre kunskapsutveckling hos eleverna är en bra kombination.
Men, det stora MEN är att då behöver läraren undervisa långa pass, utan ställtid emellan och det måste var och en ta ställning till om man orkar.

Vi har testat, det blev succé i den här klassen, det betyder inte att det fungerar i alla klasser och på andra skolor.

På återseende

/ Linnea





Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s