Hur ska vi stoppa rekryteringen?

Christoffer Carlsson var med i Veckans Brott den 14/11 där han lyfter fram skolan som helt avgörande om vi ska komma tillrätta med problemen i våra förorter.
Här sätter Christoffer Carlsson fingret på det verkliga problemet i våra förorter. Nämligen måluppfyllelsen i skolan.

Under de senaste 15 åren har jag arbetat som lärare och rektor i Stockholms och Göteborgs förorter. Jag verkar i områden där det finns parallella samhällssystem. Jag verkar i områden där fler elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg än med fullständiga betyg. Jag verkar i ett område där barn rekryteras till de kriminella nätverken redan på lågstadiet.

Hur går det till när barn så unga som 7 – 8 år rekryteras till de kriminella gängen?
Det kan gå till på följande sätt;
En elev kommer till skolan med pengar i fickan. Jag frågar eleven var den fått pengarna ifrån. Eleven vill inte svara så jag ringer föräldrarna. Föräldrarna säger att de inte givit pengar till barnet så jag ber föräldrarna titta i sina plånböcker om barnet har tagit pengar av dem. Jag får till svar att ingen har tagit pengar ur deras plånböcker. Jag kallar in eleven till mitt kontor och ställer eleven mot väggen där jag pressar eleven om var pengarna kommer ifrån och får till svar att ”jag har gjort ärenden åt grabbarna på torget”
När jag frågar vad för typ av ärende som eleven gjort så får jag till svar att eleven har lämnat paket till olika lägenheter. För dessa ärenden får eleven mellan 40 och 60 kronor per ärende. För ett barn på sju år är det mycket godispengar. Du får många klubbor för 60 kronor.
Det är smart av ”grabbarna” att använda så små barn i sin verksamhet eftersom de inte är straffmyndiga, och det är inte dessa barn som polisen spanar efter. Det som börjar med att lämna paket till olika lägenheter kan sluta med något mycket värre om vi inte sätter stopp direkt.

De parallella samhällssystemen blir tydliga när jag vill flytta en elev till en annan skola, i ett annat område för att eleven ska komma ifrån sitt destruktiva sammanhang och får till svar från föräldrarna att det inte går. Jag frågar varför det inte går och får till svar att ”det är fel territorium” Om jag flyttar eleven dit riskerar eleven att bli skjuten. I mitt område är eleven trygg eftersom eleven är i rätt territorium. Det har tyvärr hänt att elever så unga som 7 -8 år har med sig kniv till skolan. När jag tar av eleven kniven och frågar varför eleven har kniv med sig får jag till svar att ”en elev från fel område har börjat på skolan” Konflikten mellan de olika gängen finns även på lågstadiet, om än i mindre skala.

Hårdare tag kommer inte lösa problemet i förorten. Poliserna gör allt de kan för att skapa lugn i förorterna, men de kan inte ensamma lösa problemet.
Socialtjänsten gör allt de kan utifrån sina resurser men de kan inte lösa problemet ensamma. Dessa punktinsatser som nu sker med projektet Rimfrost kommer göra att det syns att något händer men det löser inte det grundläggande problemet med skolmisslyckande. Den enda långsiktiga lösningen med de parallella samhällssystemen är att se till att alla elever klarar grundskolan med fullständiga betyg. Varje år går hundratals elever i våra utsatta områden ur grundskolan utan behörighet till gymnasiet. De utgör en stabil bas för rekrytering till de kriminella grupperingarna. När de inte kommer in på gymnasiet så kan de åtminstone bli en del av de kriminellas sammanhang. De får gemenskap och de tjänar pengar. Du får ofta mer betalt om du skjuter någon än om du arbetar i ett helt år.

Skola, polis och socialtjänst måste samverka och vi måste börja samverkan kring våra elever som befinner sig i riskzonen för kriminalitet redan när eleverna går på lågstadiet. Vi vet hur akut läget är i vissa av våra förorter. Vi som arbetar i skolan vet vad vi behöver för att göra vår del av arbetet.

Nu väntar vi med samverkan till eleverna går på högstadiet. När jag har identifierat elever i årskurs två som riskelever så sker insatserna när eleven går i årskurs sju. Under dessa fem år blir eleven rekryterad av de kriminella nätverken och det blir svårt att förmå eleven att bryta sig loss. När barn rekryteras i ung ålder så försvinner samtidigt motivationen att klara skolan. De elevärenden vi brottas med är så komplexa och svåra att vi från skolans sida inte kan lösa dem på egen hand, det ligger dels utanför skolans huvuduppdrag och det ligger långt bortom vår kompetens.

I Hammarkullen har jag äntligen fått gehör för detta behov och nu har vi startat ”samverkan för barn 7 – 12 år” vilket vi hoppas ska förhindra rekrytering av de yngre barnen. Dessa samverkansformer för de yngre barnen behöver finnas i alla våra förorter.

Christoffer Carlsson lyfte en annan viktig aspekt i Veckans Brott, nämligen vilka det är som ställs till svars för våldet i våra förorter. Det är alltid justitieministern och inrikesministern som ställs till svars och syns i media när förorterna ska diskuteras, men då undrar Christoffer, jag och säkert många med oss, var är socialministern och utbildningsministern?
För att lösa problemet i våra förorter måste alla elever klara grundskolan med godkända betyg, för att lösa problemet i förorterna måste socialtjänsten få de resurser de behöver för att göra sitt förebyggande arbete. Detta är socialministern och utbildningsministerns ansvar. Varför frågar inte journalisterna dem hur de vill lösa problemet med gängkriminaliteten i våra förorter?

För att lösa problemet i våra förorter vill jag se;

  • Samverkan mellan polis, socialtjänst och skola redan i lågstadiet
  • Skolsociala team som arbetar från lågstadiet till högstadiet med att identifiera elever i riskzonen för rekrytering till de kriminella nätverken
  • Skriv om skollagen så det blir lättare att flytta elever till andra områden för att bryta destruktiva mönster
  • Ge socialtjänsten de resurser de behöver för att arbeta förebyggande i familjerna där barn verkar i de kriminella nätverken
  • Skriv om socialtjänstlagen så socialtjänsten på ett enklare sätt kan placera barn i riskzonen i familjehem i förebyggande syfte.
  • Ge skolorna i förorten de resurser de behöver för att säkerställa att alla elever lämnar grundskolan med gymnasiebehörighet

Att satsa på skolan räddar liv och det blir en stor besparing för samhället i minskade kostnader för polis, rättsväsende och kriminalvård. När nu majoriteten av Sveriges kommuner skär ner i skolans resurser kommer det på sikt att öka kriminaliteten i våra förorter och fler barn kommer att rekryteras till de kriminella nätverken. Vi kommer tvingas minska lärartätheten ytterligare och vi kommer tvingas säga upp all kringpersonal, personer som idag arbetar förebyggande kring våra elever som befinner sig i riskzonen för rekrytering. Att satsa på skolorna i förorten är kaffepengar i sammanhanget. För egen del skulle jag behöva cirka 4 miljoner i ökade anslag per år för att säkerställa att i princip alla elever når kunskapskraven och för att vi ska kunna arbeta förebyggande och förhindra att elever rekryteras till kriminella nätverk under deras lågstadietid. Framtida gängkriminalitet med allt vad det innebär kostar samhället mycket mer än 4 miljoner per år.

Vi behöver börja ta ansvar på riktigt.
Vi behöver sluta skylla på varandra och säga ”det är ….ansvar”
Det är allas ansvar. Vi måste lösa problemet och vi måste göra det nu.

På återseende

/ Linnea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s